På SVT play just nu finns det en brittisk dokumentär alla bör se. Den heter Stacey Dooley: Modeindustrins smutsiga baksida och är från 2018. Stacey Dooley är journalist och tv-programledare och det finns flera dokumentärer om henne på SVT play just nu, bl.a. om kvinnomisshandel och romska barn i Ungern. Den här dokumentären är 58 minuter lång och innehåller mycket viktiga fakta.
I dokumentären reser Stacey runt en del, bl.a. till Aralsjön i Kazakstan och Uzbekistan. Sedan början på 60-talet har man använt Aalsjön för att konstbevattna bomullsodlingarna i Uzbekistan vilket har gjort att sjön har krympt till oigenkännerlighet. Kika till exempel in på Natural Geographics och den här artikeln för att se minskningen över tid. På bilden ovan reser Stacey och hennes guide på den gamla sjöbotten i flera timmar för att hon ska få ett grepp om uttorkningens utbredning. Aralsjön var en av världens största insjöar tidigare och att en sådan nästan försvinner får ju givetvis sina konsekvenser. Inta bara har djurlivet och växtligheten blivit kraftigt förändrad utan det påverkar ju även människorna och inte bara ekonomiskt eftersom de inte längre kan leva på fiske. Vi får även reda på att temperaturen och sandstormarna har ökat. Allt detta för att vi ska kunna köpa nya jeans.
Jag läste förresten en diskussion i en facebookgrupp om klimatet, vilken jag oftast mest blir irriterad på, att det inte alls är bomullsodlingarnas fel att Aralsjön inte finns kvar. Det är istället Sovjetunionens ledning som valde att använde sjön till konstbevattning. Till bomullsodlingar ja. Vad är skillnaden? Även om det var ett aktivt beslut att tömma Aralsjön och inte bara något som hände är det lika förödande för människor och djur. Punkt.
Stacey besöker även Indonesien och floden Ci Tarum som försörjer flera miljoner människor med vatten. Det är också ett vattendrag där klädindustrierna dumpar sitt avfall. Det finns mängder av textilfabriker i Indonesien, i området som Stacey besöker finns det ungefär 400 stycken och 50 av dem använder Ci Tarum som avlopp. Och man kan verkligen se hur skitigt vattnet är med blotta ögat. Vi får även se de människor som bor vid floden som använder vattnet för att tvätta både sig och sina kläder i och till matlagning. Människorna är medvetna om hur smutsigt vattnet är men de har inget annat vatten att tillgå. Man kan lätt få dåligt samvete över den långa duschen man tog i förmiddags och att att man sköljde disk under en rinnande kran tidigare. Eller inte man, jag.
Inget av det här är dock nyheter för mig, jag har läst och sett så mycket böcker och dokumentärer innan men jag menar att man kan aldrig se det här för många gånger. Man behöver bli påmind om hur det är för att kunna göra en förändring i sitt eget liv kring klädkonsumtion och användande. Jag vet ju att det inte sker i ett trollslag. Men jag blir lite extra glad i slutet av filmen när Stacey Dooley träffar fyra brittiska influencers och modebloggare. Hon visar dem filmklipp från sina resor och låter dem lukta på vattnet från Ci Tarum. De blir märkbart påverkade. De kommer med egna förslag på vad de som influencers kan göra för att påverka och sprida kunskap. Det låter ju som vanligt jättebra, men är det mest tomt prat? Ett snabbt instagramsök visar att åtminstone en av dem har ett konto med en mycket mer hållbar profil numera. Alltid något.
Se dokumentären bums! Den ligger kvar på SVT play till och med 18 november i år och du hittar den här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar