Ja ok, jag har köpt garn igen. Men Drops har strumpgarnsrea och jag hade faktiskt planerat sedan länge att shoppa på mig lite svart och vitt. Det svarta har jag planer på. Tänkte sticka en mössa vid namn Collision vid tillfälle, samt att det går åt lite svart om jag skall sticka upp fler Timothy som ju är tanken på att jag eventuellt skall göra ett mönster till. Och så har jag en plan på att ha en ganska bred svart kant runt min krokade filt. Så nu när jag tänker efter så kanske jag egentligen har köpt för lite svart... Men det kommer fler strupgarnsreor! I vilket fall köpte jag även vitt för att färga själv och lite grått eftersom jag har tänkt sticka ett pannband med eftersom det dels är fint och dels för att skapa medvetenhet om det som händer i Ryssland just nu. Och för att jag gillar HBTQ. Det lila Fabelgarnet tyckte jag var fint helt enkelt. Och så bara var jag tvungen att köpa den flerfärgade härvan. Brukar man läsa min blogg har man nog märkt att jag gillar flerfärgade garner, gärna åt det regnbågsfärgade hållet. Garnet heter Botany Lace och är 100% merino och det liksom skrek på mig. Och nu har jag faktiskt lite ångest. Garn-ångest. Jag kanske inte borde ha det men jag har shoppat en hel del lyxigt garn det senaste och jag ska ju göra annat än att bara köpa garn för mina pengar med... Men allvarligt, jag är slöjdlärare, visst är garn en investering? I både mig själv och min kompetens väl? Jag borde väl inte ha ångest va?
Jeg stemmer ingen ångest. Jasmine i knitmore girls sa noe om at det ikke er noe i veien for å samle på seg litt når man har råd, for da kan man fortsatt strikke hvis man får dårlig råd en gang. Og en eller annen gang skal jo garnet bli noe.
SvaraRaderaJa men du har så rätt så! Och nu har jag ju råd. Det intressanta är att jag varit extremt jättefattig under studietiden men ändå lyckats köpa massa garn. Jag fattar inte riktigt hur det gått till...
Radera