Jul och nytt år och sånt

Jag är inte direkt någon julälskare. Jag har inte varit helt förtjust i den sedan barndomen. På senare år har julens bästa egenskaper bestått av ledighet, god mat och att få ge bort handgjorda saker. Det blev dock inte mycket med det i år. Jag har tyvärr inte haft tid helt enkelt. Skolan tar upp all min tid i stort sett. Så de handgjorda julklapparna som blev till i år var ett par strumpor till sambon i egenfärgat garn:


En brosch till hans mormor:


... och så blev det virkade örhängen till mamma och svägerskorna och ett stickat vristband i uv-floricerande garn till svågern. Sedan gav jag bort två skärbrädor jag gjort slöjden med till mina svärföräldrar x2. De har inte fått dem ännu eftersom de skall vara med i vår utställning i januari så överlämnandet kommer senare. Här är de in progress. Den högra är klar bortsett från ytbehandling:


Förhoppningsvis blir de nöjda!
Jag har också fått fina julklappar med, på temat hantverk.


Här ser vi mina julklappsböcker som jag fått av mamma, pappa och svärfar med familj. Restgarnsboken är superfin och inspirerande, Bonniers stora bok och stickning är ju ett standardverk och det visade sig att Amigurumihundar var riktigt pedagogisk! Jättesöta mönster är det i den också! Jag kommer nog ha mycket glädje och nytta av alla mina julklappsböcker!
Sedan fick jag även stickrelaterade Livets aviga och räta av Kate Jacobs av min kära sambo. Den ska bli mysig att "sätta tänderna i", efter terminsslut när allt lugnat ner sig lite.

Ja, och som sagt, utställning närmar sig. 13-15 januari har vi utställning i Valands lokaler, och nu börjar ångesten och stressen sätta in ordentligt. Det här med att vara ledig i mellandagarna existerar inte alls i år. Just nu håller jag på med min stol, massa småprojekt i trä, metall och knyppling, samt min hallförvaring som jag broderar på just nu. Det blir skitsnyggt rent ut sagt! Jag håller nog lite på den så får alla se den när den är klar istället. Däremot kan jag bjuda på en täljd knyppelpinne jag gjort klart idag:


Den kommer vara i par på utställningen.
Och 2012 hoppas jag blir ett underbart år med mindre stress, ångest och terror!

Lite knyppling och sånt

Jag har nio hp denna termin som skall läggas på egna projekt i hårda och mjuka material. Jag har valt att lägga några poäng på knyppling. Jag lärde mig själv att knyppla i slöjden i högstadiet och gillade det, men sedan dess har jag knypplat minimalt lite. Därför ville jag arbeta lite kring knyppling och "ungdomifiera" den lite. Knyppling förknippas främst med långa vita spetsar som får pryda små dukar och lakan. Knyppling är väldigt rogivande att ägna sig åt, men så pilligt det är! Det krävs mycket övning innan man blir något bra på det. Och det är så lätt att ändå snöa in på vita skira kantspetsar. Än så länge har jag mycket kvar att göra och tar tacksamt emot tips och idéer på knypplingsprojekt som kan passa i grundskolan! Här har jag fått till ett par tovade pulsvärmare i alla fall, men broderier och en knypplad spets på. Jag är riktigt nöjd med dem!



Annars har jag gjort några hemmagjorda julklappar i år, men dem får ni se efter jul. Och jag knypplar inte bara i skolan, utan jobbar även med trä, metall och broderar. Fullt upp och frågan är om jag verkligen kommer bli klar... Jag måste knyppla mera känner jag nu!

Metallknappar

Dessa knappar har jag gjort själv. För dem med bra syn kan man se att de inte är helt perfekta i emaljeringen, men jag ville faktiskt ha det just så. Jag ville att det skulle synas lite kopparfärg också. Jag tänkte att det skulle bli snyggt med att kopparn syns, plus att jag vill att det ska synas att de är handgjorda. Jag ville ha ett litet ruffigt intryck. Lite shabby-chic, även fast jag både ogillar uttrycket och i regel även fenomenet. Men här ville jag ha det så här. Jag har klippt kopparbitar kvadratiska, sedan slipat kanterna och slipat ned hörnen lite. Därefter borrade jag hålen i knapparna (och bröt av hela två borr!), filade bort graderna och sedan emaljerade jag dem med plastemalj på en vanlig spisplatta. Så här såg det ut:


Jag har nu tänkt att sy upp dem på ett papper så det blir en knappkarta och sedan skall de få transformeras till högskolepoäng. Det var roligt att emaljera. Jag tyckte att plastemaljen var smidig och trevlig, men jag vill ju prova på att emaljera "på riktigt sätt" också. Man kan ju emaljera massa fint, och inte bara de där små hängsmyckena som mina syskon fick göra i slöjden (återigen något som de fick göra med min gamla träslöjdslärare, men som inte jag fick). Emaljera kommer jag säkert göra igen!

Alla som har gjort en smörkniv i slöjden räcker upp en hand!

Jag räcker inte upp handen, alltså har jag inte gjort en smörkniv i slöjden. Men mina syskon gjorde det, det vet jag. Jag undrar vad det var som gjorde att min träslöjdslärare från tredje till sjätte klass, slutade att göra smörknivar med eleverna... Eller var det bara vår klass som inte gjorde det tro? I vilket fall tycker jag att det är lite synd, då jag tycker att smörkniven är en utmärkt slöjduppgift! Dock har smörkniven fått något av en töntstämpel. När man skall prata om träslöjd i negativa ordalag, pratar man ofta om smörknivar. "I slöjden gör man bara smörknivar och syr tråkiga korsstygn" kan det låta. Men en smörkniv i sig är väl inget negativt eller? Finns det något finare att bre mackan med än en handgjord smörkniv i en som någon lagt ner tid och kärlek på? En är dessutom ett väldigt trevligt träslag då det luktar gott att arbeta med!
Nä, jag tänker inte mobba smörkniven och gör själv gärna smörknivar i skolan med eleverna. Jag har även själv börjat göra en smörkniv på mina egna poäng i skolan.
Så hur många minns att ni gjorde smörknivar i slöjden i skolan? Visst är det mysigt med smörknivar? :)

Önskar att jag vore lite bättre

Jag önskar att jag vore lite bättre. På allt egentligen. Jag är bara lite bra. Jag kan bara lite grand. Jag kan sy lite grand. Jag kan fuska i trä. Jag kan sticka och virka enklare grejer. Det har visat sig att jag kan väva och knyppla lite grand. Jag vet hur man broderar men det blir inte särskilt snyggt. Men varför kan jag inte vara bra på någonting då? Varför är jag bara lite bra på en massa grejer, men inte riktigt bra på nåt? Jag kanske inte är tillräckligt nördig och snöar in på vissa grejer och helt enkelt ser till att bli riktigt bra på något. Suck ja... Men man kan väl kanske säga att det är de här kvaliteterna jag behöver för att bli en kompetent slöjdlärare. Då kanske det räcker att man kan lite om mycket?