Skagen levererar

Jag och sambon (eller kanske får börja kalla honom för fästmannen nu) brukar åka till Frederikshavn i augusti varje år. Inte för att Frederikshavn är en så rolig stad (för det är den inte, den är dötrist!) utan för att vi uppenbarligen är lite traditionsbundna. Första året vi åkte dit åkte vi mest för att vi spenderat hela sommaren i sängen och soffan. Det kan låta mysigt men det var det inte. Vi var hyfsat nykära, men anledningen till att vi låg i sängen så mycket var för att han fått en läskig ledsjukdom som gjorde att han inte kunde röra sig utan stor smärta. Så det var sängen/soffan och svenska deckare för hela slanten! Så i augusti var han så pass bra att vi kunde åka stenabåten i Frederikshavn, som också vår ekonomi tillät just då. Och jag köpte lite garn. Ett par år senare köpte jag likadant garn på danska Coop, utan att  ha använt det första jag köpte. Garnet, som heter Lane Cervinia Strømpegarn använde jag först när jag stickade ett par strumpor med avbruten mosstickning and I loved it! Så stickade jag även ett par Ugly ducklings och ett par med istickshäl och sen var garnet slut till mitt stora förtret eftersom jag insåg i augusti förra året att butiken jag handlat garnet i har blivit en annan butik som inte har garn. Bajskorv. Men så i år konstaterade vi att vi är mer än lovligt trötta på Frederikshavn och bestämde oss för att åka till Skagen över dagen i år och jag hade ju givetvis kollat upp att det fanns en Coop.

 

Och där fanns garnet! Yay! Men jag blev lite överväldigad. Jag visste inte vad jag ville ha. Så jag köpte två nystan lite grönturkos flammig färg, ett vitt,  ett petrolblått (som jag haft innan) och ett rosa. Varför köpte jag inte mer? Kan någon tala om det för mig? Det här var ju inte nog! Varför köpte jag bara ett nystan av varje färg av de enfärgade? Det räcker ju ingenstans. Jaja, jag får väl åka till Skagen igen då. 

Vad är det då som är så bra med garnet? Jo, det är lite tjockare än exempelvis Drops Fabel och Opal, och för mig som gillar riktigt täta strumpor är det asbra. Det är sjukt trevligt att sticka med och det håller bra i tvätten och you name it! Jag är nöjd med allt förutom att jag köpte för lite då.

 

Swing

Jag plockade inte bara åt mig massa fint garn under garnlotteriet i Fattigskogen utan jag fick även tag på en fin virknål! Jag har velat testa Addo swing ett bra tag nu och det fanns faktiskt flera stycken i olika storlekar på lotteribordet. Jag plockade åt mig en storlek 3 för det är en gångbar storlek. Inte minst om man virkar amigurumis vilket jag aldrig gör nu för tiden. I vilket fall ville jag testa den igår och satte igång med en snäckskalsjal som är en sån där poppis sjal som alla virkar. Därför har jag varit lite anti den ett tag men jag har hört att den ska vara rolig så why not! Och den är faktiskt jätterolig att virka! Mönstret är enkelt och sätter sig i huvudet snabbt och det är olika moment på olika varv så man blir liksom inte trött på det heller. Jag tycker det blir rätt najs faktiskt!

Stickläger i Dalarna.

Japp, jag har varit i Fattigskogen på stickläger och det var väldigt trevligt! Mellan onsdag och söndag i förra veckan var jag alltså i Dalarna på Fattigskogens vildmarksby och ägnade dagarna åt att sticka, kroka och även nålbinda lite. Och tjöta med andra stickare.

Som ni ser var miljön fantastisk och dessutom var maten god och sällskapet trevligt! Lite småaktiviteter som workshops, tipspromenad, quiz och färgning fanns att ägna sig åt, men annars var det bara att sitta i sin campingstol och sticka utomhus hela dagarna. Vi bodde i små stugor utan el och på skvällarna satt jag och mina stugkompisar från Stickklubben Göteborg i stugan med levande ljus och pannlampor och stickade.

Jag hade med mig sex olika stickningar men fick bara tid att ägna mig åt tre av dem. Och min krokade filt då, som fick följa med ut och lufta sig lite.

 

Det enda som faktiskt blev färdigt under lägret var en stackars flerfärgsstickad strumpa vid namn Gander som jag stickar i Drops Fabel och Tant Koftas handfärgade strumpgarn. Tantkofta-garnerna är rester från Socks of Kuindness och Basket weave rib socks som jag stickat innan. Jag har egentligen inte stickat flerfärgsstickning innan mer nåt par bäbisstrumpor och början på ett par Butterflies are free som jag repat upp, så jag är mäkta stolt över mig själv! Strumpa nr 2 blir mycket jämnare än den första, men det är väl bra att jag utvecklar min flerfärgsstickning tänker jag.

Det fanns väldigt många snygga sjalar, koftor, strumpor och annat som skapade ett stort sticksug så nu har jag ökat på min kö på Ravelry en hel del. Bl.a. är jag helt plötsligt väldigt sugen på en Siri som jag inte haft en tanke på att sticka innan. Och apropå Siri så gjorde Moa slag i saken att steeka sin Siri efter ett par glas vin i skum belysning i storstugan, vilket skapade stor uppmärksamhet!

Men det blev väldigt bra och dessutom fick vi lite diskobelysning med en pannlampa som blinkade var tionde sekund av någon anledning.

Och man vet att man har hamnat på ett nördigt stickläger när man tittar ner. Sex par handstickade strumpor i olika skor och sandaler. Det är för övrigt enda gången det är legitimt att använda strumpor i sandaler - när man är på stickläger och de är handstickade. På bilden ser vi mina gula Basket weave rib socks tillsammans med Kajsas, Lisas, Linneas, Camillas och Moas finfina strumpor!

Jag hade egentligen ingen särskild plan på att shoppa något speciellt men ändå kom jag hem med så här mycket garn! Hur gick det till? Jo, det var både garnlotteri (där jag fick tag på massa fint) och utdelning av goodiebags, men även massa trevlig försäljning där.

Samma dag som vi kom slog jag till på en jättefin härva Easyknits Timeless Tweed som jag faktiskt spanat in innan och när jag såg att den fanns tog det inte lång stund innan den var min. Jag visste inte riktigt vad den skulle bli när jag köpte den, jag var helt enkelt bara tvungen till att ha den, men nu vet jag att den ska bli en Clincher.

Sedan så fanns det så mycket annat fint att köpa så jag slog till på två fina projektpåsar från Bibblostick, en annan prjektpåse med Star Trek tyg från Lotta H, stickmarkörer i form av legobitar och ett stickmått i form av en babushka. Stickmarkörerna som ser ut som garnnystan fick jag i en goodiebag.

Jag köpte även nya stickor av märket Hiya Hiya. Jag behövde ett par storlek 4, men eftersom de satt i en annan stickning (som jag iofs ändå inte skulle använda eftersom jag måste repa upp och byta stickor) och jag var sugen på att testa detta märket fick jag helt enkelt lov att köpa nya stickor. Kabeln är ju dessutom turkos. Bara en sån sak! Och jag gillar dem! Stickningen de sitter i är en Surry Hills av Maria Magnusson som jag kom igång med under lägret. Ja, ni läste rätt, jag stickar äntligen en kofta till mg själv! Jag tar utmaningen på allvar Sigrid! Det är ett jätteroligt spetsmönster att sticka, men det krävdes lite svordomar och tårar innan det stod klart (klarare) för mig hur mönstret skall tolkas. Det är mest Kajsas och Anettes förtjänst. Garnet är Rowan Calmer.

Men jag gjorde inte bara åt pengar under lägret, utan jag fick även in lite klirr i kassan. Jag hade med mig nålbindningsnålar och fick sålt hela sju stycken under lägret. Jag fick även äran att lära fem trevliga garnnördar att nålbinda och jag hade så superduktiga elever! Det var roligt!

Lägret var som ni förstår jättetrevligt och det här med stickläger har skapat ett nytt sug hos mig. ERtt stickläger sug dvs. Förhoppningsvis blir det mer av den varan i framtiden!

Ser man på, en kofta!

Japp, ute i skuggan på en filt på Hisingen blev min första stickade kofta klar. Kan ni tänka er! Jag klarade av utmaningens delmål! Nu var den här modellen enkel, och den blev allt annat än lyckad kan jag säga! Garnet var inte det ultimata då koftan blev lite oformlig och slapp och den kommer nog hänga ut sig en del. Jag skippade halskanten och virkade fasta maskor runt de andra kanterna. Jag är verkligen inte nöjd men det blev en kofta i alla fall. Så det så!

Upprepning

Nja. Jag har blivit hetsad att sticka en kofta i år av Sigrid och jag tänkte mjukstarta lite med en bäbiskofta till en nykläckt bäbis. Nu är han inte så nykläckt längre och jag var liksom inte nöjd. Mönstret jag stickade efter var Lilla koftan av PetraO och det är ett trevligt mönster på alla sätt och vis men jag blev i alla fall inte nöjd. Jag gjorde en skarv i garnet som inte blev bra (knuthelvete) och jag tappade liksom sugen. Så var det det där med en för tjock sticka till för tunt garn och min slätstickning fram och tillbaka blev ful som stryk. Så fick jag lite eld i röven häromdagen och tog fram koftan och insåg att den var ful och jag repade upp.

Garnet är mer rosa i verkligheten och jag bytte det ljusblå mot Sandnes Mini Duett som jag impulsshoppade på Knit & Purl i går. Jag hade inte rätt sticka så jag var tvungen att köpa en ny. Hur den blir (ska vara klar på måndag) får vi se. Det får ju bli lite överraskning med. Men flera kan nog gissa modellen!

Basket weave rib socks

Så heter dessa strumpor som blev nr 4 att bli färdiga i Dödergöks sockutmaning. Det blir nog inte åtta par som blir färdiga innan 1 september. Men i den här utmaningen sätter jag ju själv reglerna så det gör ju ingenting! Och den här gången drabbades jag faktiskt av en liten släng av SSS. Det gör jag ju annars så sällan. FSS däremot. Men jag har haft massa annat för mig som att åka på semester och sticka styltakrobater och titta på gays i såpor och läsa Isfolket och sånt. Och jag har ju semester så jag gör ju det jag vill!

Dessa har jag dock hållit på med sedan i början på juni och de blev klara i förra veckan. Garnet är Tant Koftas handfärgade trekkinggarn och jag köpte det när jag var på öppen koffert för några i maj. Jag köpte det eftersom jag ville ha ett knallgult Tant Kofta-strumpgarn och jag ville sticka ett par strumpor med enkel struktur i det. En liten Ravelry-surf senare hade jag hittat ett mönster som kallade på mig. Kanske för att projektbilden till mönstret är ungefär lika gult som mitt garn. Assnyggt blev det i alla fall och de här sitter som en smäck! Fast den ena blev lite större som sig bör. Det ska vara så!

Tallinnsemester

Tallinn, denna underbara stad! Det blev semester där i år igen. Men varför bryta ett vinnande koncept? Staden är vacker, folket är trevliga, maten är god, spriten är billig... Och hantverket då. I år blev det mindre shoppande då jag inte besökte himmelriket Karnaluks (tänker att jag kanske åtminstone ska börja använda det jag köpte där förra året först) men lite garn och annat blev det ändå.

Bortsett från en härva jag köpte till en kompis som är väldigt dålig på att blogga köpte jag två härvor på över 200 g styck av det fantastiska garnet Aade Lõng Artistic 8/2. Jag har en plan på att sticka den här kjolen nämligen och då behövs det en del. Men härvorna kostade bara lite drygt 11 euro så det är ju ingenting! Ingenting jämfört med Kauni i alla fall, som ju egentligen är samma garn men som har blivit väldigt garnhipstrigt och kostar massor.

Jag fick ju så klart även köpa sådan som andra strickat åt mig och hade redan planerat att köpa vantar. Förra året köpte jag jättefina halvvantar som jag slitit ut den högra av, men de kostade i stort sett ingenting och jag använde dem varje dag i vintras, så ett par till sådana fick det bli. I en lite snajsigare färg den här gången. När jag var i Tallinn för tre år sedan köpte jag ett par superfina svarta och gula vantar med löstagbar topp med fingrar som blivit lite slitna sedan dess och jag har inte velat använda dem eftersom jag inte vill slita ut dem. Jag ska laga dem när jag får tummen ur. Förra året hade jag tänkt köpa sådana men det blev inte av så det fick bli i år istället. Jättesköna är de! Jag betalade lite drygt 250 kr för dem. Som hittat!

Jag köpte även ett par örhängen i form av kasettband och en fingerborg med Tjocka Margareta på. Man behöver så klart en fingerborg med Tjocka Margareta!

I övrigt var det klassisk textilspotting på restauranger och museer och jag fick bl.a. se de här godbitarna:

Lägg märke till den fantastiska stickade klänningen! Jag har ingen aning om vad den kostade men jag antar att det inte var några småsummor!

Dessutom råkade det vara en sång- och dansfestival i staden som bara är vart femte år och detta innebar att det gick runt massor med folk i folkdräkt hela tiden och det var ju inget jag mådde dåligt av direkt!

Det kanske inte kommer som en överraskning direkt men jag diggar Tallinn stenhårt! Det finns stor risk att vi kommer spendera semestern där nästa år igen. Bara jag lyckas övertyga den andre hälften.