Studio Brieditis & Evans och lappning och lagning

I onsdags i förra veckan var jag på en mycket inspirerande föreläsning. Det började egentligen med att jag någon gång i februari insåg att jag har ett alldeles för oinspirerande privatliv. Mina lediga stunder handlar mest om att gå ut med hunden, titta på tv och pilla mig i naveln typ. I en facebookgrupp såg jag då tips om en föreläsning på Världskulturmuseet om Boro och sashiko. Detta är japanska tekniker som enkelt uttryck handlar om lappning och lagning. Jag tog med vän och syster och gick dit. Kände mig nöjd med att ha varit kulturell. Insåg att orken fanns för att det var sportlov. Men nä, jag ska inte såsa till det igen utan försöka fylla min lilla fritid med inspiration, i den hållbara kategorin tänkte jag. Således började jag aktivt leta efter evenemang på temat. Och jag hittade the evenemang av evenemang.

Så alltså, i onsdags kl 18 samlades jag och ett gäng tanter (älskar tanter) på Redbergsteatern för att lyssna på Katarina Brieditis från Studio Brieditis & Evans prata om lappa och laga. Trodde jag! Jag hade visst inte läst eventet ordentligt. Det skulle handla om deras textila arbete OCH lappa och laga. Inte bara lappa och laga. Så första timmen handlade mest om projektet Re Rag Rug, där de skulle göra 12 mattor av trasiga kläder och spillmaterial på 12 månader. Sjukt spännande! Hade hört talas om projektet men visste inget om det. Jag blev särskilt sugen på att virka mattor efter föreläsningen. Min favorit blev nämligen den som heter Re Orient som man ser skymta på bilden ovan. Den är virkad. Kolla in bloggen om projektet!

 Men så till slut, sista halvtimmen, handlade det om att lappa och laga. Jag har väl egentligen alltid lagat mina kläder, och ibland hjälps det inte att lagningen syns, men nu tänker jag att jag kommer sikta på att de ska synas!

Som t.ex. i denna kofta där jag broderat langettstygn runt hål som jag misstänker att mina husdjur pälsängrarna är skyldiga till. Ja ok, inge vidare bild men ni fattar poängen. Jag använder den som varmare jobbkofta men den är rätt fräsig va? Den är dessutom lite fläckig så det kan nog bli mer broderat på den.

Efteråt kunde man även köpa deras nysläppta böcker. Jag hade redan köpt dem. De var en födelsedagspresent till mig själv för pengarna jag fått i present av min mamma. Jag köpte även en bok om bottensömmar som slank med i bilden. Jag är kass på bottensömmar för övrigt. Böckerna är dock fantastiska! Man blir väldigt sugen på att laga fräsigt när man kikar i dem. Man ångrar en och annan "osynlig" lagning dessutom. Det är nästan att jag ska ta upp mina vanliga fullagningar, dvs ihopnästning med sytråd, i en klänning jag köpte begagnad strax efter årskiftet. Den innehöll nämligen 17 hål, men jag fick pengarna tillbaka för den. Men det är en annan historia!

Lite nytt

Så, mer än fyra år sedan jag bloggade senast. Jag tröttnade lite kan jag säga. Jag har inte tröttnat på handarbete men jag tröttnade nog på bloggandet kanske. Jag kände nog, vad skulle min blogg som inte alla andra hundratusen handarbetsbloggar ha? Vad skulle göra den speciell egentligen? Men nu har jag något på g som jag tycker jag har som är speciellt. Inte unikt på något sätt men jag har kunskaper och erfarenheter som jag nog tycker betyder något i det här sammanhanget. Jag kommer omforma bloggen till något mer hållbart. Mer än så vet jag inte ännu. Men jag kommer inte plocka bort allt mitt gamla. Nytt namn och nytt utseende blir det dock inom en snar framtid.

Kan för övrigt meddela att vantarna jag skrev om i senaste inlägget inte är klara ännu. En är klar, bortsett från tummen men sedan sket det sig. Jag stickar långsamt!

Thornton

Jag vill härmed förkunna att jag håller på och stickar vad som kan vara världens snyggaste vantar! I helgen hade jag och Linda garnlan. Vi lanade egentligen inte så mycket, men vi ägnade i alla fall ungefär ett dygn minus sömn åt garn och stiliga män i gammaldags kläder. Främst var det Richard Armitage som John Thornton i North & South vi dreglade över. Och så stickade vi flerfärgsstickade vantar. Det är inget någon av oss egentligen har sysslat med innan så vi ville utmana oss. Linda började sticka på Tore från Vantar för alla årstider (som numera är slut på förlag) eftersom den är inspirerad av påfåglar och påfåglar är hennes grej. Jag hade flera idéer på vad jag ville sticka. Jag funderade på Vega eller Doris från samma bok, eller Freja av Emmy Petersson eller Gudrun av Maria Lärkäng men inget par av vantarna kändes som att jag hade rätt feeling och rätt garn just nu. Och eftersom jag inte har så mycket erfarenhet av flerfärgsstickning kände jag att jag ville öva lte utan för långa floteringar för få in knycken lite. Då är det ju tur att Ravelry finns och efter en avancerad sök under fliken patterns fick jag fram massa fina vantar och valde till slut Paradoxical Mittens av Lucy Neatby. Och de är verkligen fantastiska! Snygg design, genialisk konstruktion, snygga, roliga att sticka och har ett mycket välskrivet mönster. Jag stickar dem i gul enfärgad Kauni som jag köpte i Tallinn sommaren 2013, 2-trådig Järbo Gästrike i grått och någon växtfärgad historia från loppis. Kan sätta min hatt på att det är färgat med krapp. Och om jag får säga det själv så börjar jag faktiskt bli rätt bra på att sticka med fler färger. Är lite imponerad av mig själv faktiskt!

Ärm.

Jag upptäckte för några veckor sedan, återigen, att jag har helt sjuka mängder garn och de måste verkligen användas upp. Jag tänkte då att jag skulle sticka, virka och kroka julklappar till alla nära och kära. En är färdig, en är nästan färdig och en är påbörjad. Och nu har jag snöat in på Surry Hills igen. Och jag tänker att det här med nyårslöften och utmaningar och grejs går ju sådär, samt att beställningar är det absolut värsta jag vet att göra, så jag ska helt enkelt unna mig att handarbeta med det jag vill och har lust till. Och just nu är det Surry Hills. Och det är ju egentligen också en utmaning eftersom Sigrid har utmanat mig att sticka en kofta. Hittills har jag stickat en bäbiskofta (med tveksamt resultat) och jag tror dessutom att jag har hela året på mig, så det känns som att det kan gå vägen.

I övrigt så stickas Surry Hills på stickor 4.5, förutom mudden som stickas med 3.5, och garnet är Rowan Calmer. Det har jag köpt för 10 kr nystanet hos Tummelisa. Till kroppen har jag använt mina fina Hiya Hiya som jag köpte i Fattigskogen, och till ärmarna används strumpstickor enligt beskrivningen. Det gillar jag för jag avskyr magic loop. När jag höll på med mudden på stickor 3.5 konstaterade jag att jag nog inte har några strumpstickor i 4.5 började planera in när, hur och var jag skulle kunna köpa ett par och givetvis vilken sort det skulle bli. Men innan jag gjorde slag i saken tittade jag i alla fall på ett av ställena där jag förvarar stickor och hittade en uppsättning 4.5. Vilken tur att man är prylbög, insåg jag då, och att stickning är en materialsport. Jag hade ju köpt en uppsättning 4.5 i Ponys rosewood serie som jag aldrig använt. Dessa köpte jag 2011 på Karnaluks i Tallinn och de kostade en liten ansenlig summa, med estniska mått mätt. Och jag gillar dem. Men jag är helt kär i mina Hiya Hiya och deras spetsiga spetsar, så dem kan de tyvärr inte mäta sig med. Får nog införskaffa mig några strumpstickor av märket Hiya Hiya med.

I övrigt bloggar jag dåligt nu för tiden. Har en annan, lite hemlig blogg, som handlar om något helt annat, som jag tycker det är roligare att blogga på. Fast just den här månaden har jag varit dålig där med.

Att börja spinna

 

Jag har tänkt på att börja spinna ett tag men ännu inte kommit till skott. Jag har en spinnrock, som tyvärr är förpassad upp på vinden nu pga platsbrist, och en slända, men mina försök hittills har varit något misslyckade. Jag lärde mig faktiskt spinna när jag var fyra år av min mormor, men typ aldrig spunnit sedan dess. Jag testade dock att spinna på turkisk slända på Syfestivalen i september och det visade sig att jag var grym på det! Då i alla fall... Jag gillar verkligen konstruktionen på turkiska sländor så jag har haft plan på att tillverka en själv, men jag fegade ur till slut och köpte en från Etsy istället. Och så fick jag så klart köpa lite ull med, och klart man köper från Manduzana som var i Fattigskogen då! Bilden är grynig och färgen är fel, men så här ser det ut i alla fall. Nedan ser ni färgen bättre. Ska bli sjukt spännande att prova på att spinna!

Mörkt och regnigt i Nossebro

Efter att vi sålde så bra i Skene blev vi väldigt pepp på att hantverka mer och sälja mer. Både jag och Linda har enorma mängder garn som verkligen behöver göras åt så varför inte sälja av lite, i hantverkad form! Linda hade fått tipset från en kollega att Nossebro markad är bra så vi har funderat på det ett tag. Nu är det bara det att Nossebro marknad är enbart på onsdagar kl 07.00-13.00 och då jobbar jag så det går ju inte. Men det finns dock något som heter höstlov och denna onsdag, när jag var kompledig, visade sig sammanfalle med sista onsdagen i månaden, dvs datumet för Nossebro marknad. Så vi slog till! Vi ångrade oss dock lite när vi fick kliva upp 04.45 och packa iväg oss i bilen, och vi ångrade oss ännu mer när det regnade och var kolmörkt när vi skulle sätta upp tak, som vi ju vet efter Ramnaparken inte är regntätt. Dessutom läckte min ena sko så jag var pisseblöt om foten redan innan jag satt mig i bilen! Så i mörkret och regnet krånglade vi med tak, bord och presenningar, men det hjälpte föga då det ändå droppade rakt ner på bordet och våra grejer blev pisseblöta. Vi var hungriga, kalla och blöta och insåg snabbt att det var en krimskramsmarknad och att vi troligtvis inte skulle sälja något. Det var typ nio mil dit också så vi kände att det var väldigt ovärt. Men, vi sålde faktiskt helt ok ändå. Vi fick som vanligt massa beröm får våra grejer och många provade och klämde och sa att de nog skulle komma tillbaka. Vilket de inte gjorde. Men jag fick sålt för en liten nätt slant och för Linda gick det ännu bättre. Så över förväntan! Vi kan nog tänka oss att återkomma dit också, men vi tänker att kanske inte i oktober. Dock är det ju på hösten våra grejer passar bäst, eftersom vantar, mössor och sådant inte säljer lika bra i juli. Men vi får se hur vi göra i framtiden. Och när det ljusnade och slutade regna hade vi det faktiskt riktigt trevligt!

Ola Salo

Se där ja! En frivirkad tröja! På Ola Salo! Och den är helt fabulös! Jag tvingade fästmannen att titta på Så mycket bättre igår. Det har egentligen inte varit bra sedan E-Type enligt mig men med både Ola Salo, Familjen-Johan och Orup i samma program blir man helt enkelt tvungen att titta. Orup är för övrigt min stora förebild. Har alltid haft komplex och blivit tråkad för min stamning, och skämts över den, men så var Orup med i Sen kväll med Luuk en gång och pratade om sin stamning på ett sätt som gjorde att jag blev stolt över att jag stammar. Sedan dess är Orup min stora förebild

Men nu var det Ola Salos frivirkade tröja detta skulle handla om! I ett klipp, som visade sig vara från Nyhetsmorgon (som de visade i Så mycket bättre i lördags), där The Ark spelar Echo Chamber, har alltså Ola Salo en frivirkad tröja, i vitt och blått. Hur fantastiskt är inte det? Jag blir sjukt sugen på att frivirka, vilket jag aldrig testad ens. Men jag och Linda har sagt att vi måste göra det snart. Jag menar, hur svårt kan det vara? Säkert jättesvårt.

Jag har en bok om Frivirkning av Lis Paludan som jag tror jag köpt på Tradera. Jättefin, men ganska svår att få tag på. Den kan jag rekommendera om man är sugen på att prova på frivirkning. Så mycket mer svensk litteratur finns det inte om denna teknik. Det finns ett litet avsnitt om det i Stora boken om virkning av Margaret Hubert. Om någon känner till någon mer litteratur får ni gärna hojta. Och vill ni se en ett riktigt proffs på frivirkning ska ni kolla in Kristins nitsirks blogg! Hon håller även i kurser.

Så åter till Ola Salos tröja igen! Det går ju inte att virka med maskin så den är garanterat handvirkad. Men vem har virkat den? Ola själv? En släkting eller partner? En vän? Eller har han köpt den svindyrt av den designer? Vill ni se Ola Salos fantastiska virkade tröja in action ska ni följa länken: https://www.youtube.com/watch?v=XaADLP6z2aY.