Låna - höjden av hållbarhet

I senast utkomna avsnittet av podden Secondhand(b)lusarna pratar Filippa och Anna-Carin om att man ska låna mer kläder av varandra. Briljant ju. Varför gör vi inte det mer? Jag gjorde nog det mer när jag var yngre men idag blir det inte så mycket. Kanske för att jag inte har så många vänner i närheten med kläder som kan passa mig kanske? Men som de så klokt påpekar, man kan ju skicka kläder till varandra. Det är ju ändå fullt rimligt och görbart.

Och det här med att låna. Det är fullt möjligt att låna mycket idag. I facebookgrupper för stadsdelar och bostadsområden frågas det ganska ofta om någon har ens slagborr, byggställning, skottkärra eller vad det kan vara. På flera av Göteborgs bibliotek, t.ex. Biskopsgårdens som är nära mig, kan man låna sällskapsspel, och på några andra även verktyg och köksredskap. Det är en mycket bra grej. Och då undrar jag bara: vart är alla kädbibliotek? Jag vet att det har funnits en del här och var som har fått lägga ner tyvärr. Här i Göteborg har vi i alla fall Klädoteket som numera bara verkar finnas som webbshop. Men det borde definitivt finnas fler. Uthyrningstjänster på nätet finns det ju ändå en del, men de där med mer bibliotekstfeelingen. Vart är ni?

Vi borde verkligen släppa det där med att äganderätt är så viktigt. Personligen är jag inte så bra på det. Jag har alltid haft nån form av hoarderådra och ägandetillfredsställelse. Det där är ju någonting jag får skärpa mig med. Men jag har ändå mina tillfällen då jag varit bra och lånat utan att köpa nytt i mitt vuxna liv. Även om det kanske mest har handlat om en ekonomisk fråga, men det gills med! På bilden är jag i Östersjöns pärla, dvs Tallinn, under min slöjdlärarutbildning i en lånad kappa. Vi hade blivit strängt tillsagda att vi skulle ha korrekta kläder på oss och jag hade ingen riktigt bra jacka just då. Jag hade en jättefin prickig kappa som jag blivit för tjock för varpå min kompis Anna erbjöd mig att låna en kappa hon blivit för tjock för. Jag gillade den skarpt och fick komplimanger. När jag sedan blev erbjuden att köpa den avböjde jag då jag tyckte att jag hade för många jackor. Uppenbarligen ingen som passade ju och jag ångrade mig så klart sedan! Jag har letat efter en liknande i min storlek senare utan att lyckas. Snooze you loose. Men det blev ju i alla fall ett fint minne.

Idag lånar jag mest min kollegas varma koftor som hon har flera av på jobbet (alla loppisköpta så klart) när jag fryser och ibland händer det även att jag lånar min partners regnjacka, som blir mer som en kappa på mig, när jag skördar. Jag har så klart en egen gul men den är inte lika fin och bra. Den här är i galon och jag gillar ju det. Jag kan även upplysa om att det finns en klänning där under, men partnens regnjacka är så lång att den inte syns. Regnjackan är köpt för tre hundralappar på Sellpy och klänningen under är köpt för tre tior i en facebookgrupp. Och så mina sneakers då, som jag hackat genom att rengöra med tandkräm, är numera lite slitna så de har fått bli bärplockarskor. De vita sulorna är numera blålila.

Om du nu gillar att låna så kan du ta en bild och hashtagga med #jaglånade detta och tagga Filippa, aka fairfashionistafilippa. Då blir man repostad i stories. Jag har gjort det. Jag blev repostad. Det är alltid kul med lite rampljus! Och berätta gärna om när du har lånat något istället för att köpa nytt!