Köpskam

Flygskam känner väl de flesta till tänker jag. Att flyga är skitdåligt för miljön och personligen tycker jag gott att man kan skämmas lite om man flyger. I alla fall om man gör det mycket och frivilligt. Jag hade garanterat gjort det, även om det inte var mycket och frivilligt. Men faktum är att jag inte flugit sedan 2003. Jag har totalt flugit fyra flygresor i hela mitt liv, och då har det egentligen handlat om två resor tur och retur. Så när eventet Flygfritt 2019 dök upp på facebook hakade jag på, utan att varken känna ångest eller att jag gjorde någon uppoffring. För helt ärligt, något som förpestar miljön så mycket kan man faktiskt skämmas över och istället hitta alternativ till.

Men det finns annan skam med. Köpskam eller klädskam t.ex, och den känner jag av lite mer. Konsumtion är också en miljöbov, speciellt om det handlar om nyproducerat. Vi i västvärlden konsumerar och överkonsumerar gärna, vilket leder till mängder och mängder med utsläpp. Och det är inte vi som får betala det högsta priset, även om klimatkrisen når oss också. Människor svälter, lider och blir förgiftade, i detta nu, för att vi ska kunna köpa de där fina kromgarvade läderskorna eller den där billiga t-shirten med tryck med ftalater, för det är ju vår rätt eller? Nä, jag tycker vi behöver tänka ett varv till på om vi verkligen behöver skorna eller t-shirten, eller om de jag har hemma duger. Troligtvis.

Jag har under 2019 inte tillåtit mig köpa några nypoducerade kläder eller skor då jag varit med i en utmaning och jag klarade det bra. Några tillåtna par trosor och ett enda nyproducerat plagg, som jag fortfarande inte presenterat närmare, var allt som köptes in. Istället köpte jag bara kläder second hand och det känns som att jag hittade mig själv igen. Och grejen är att skulle jag börja köpa nyproducerade plagg igen skulle jag faktiskt skämmas. Varför ska jag bidra till en konsumtion som förpestar världen när det redan finns plagg som vill byta ägare, som passar och faller mig i smaken? Jag har faktiskt svårt att tro att jag någonsin kommer gå tillbaka till att köpa nyproducerat igen, bortsett från något enstaka plagg, kanske någon gång om året. Det tilltalar liksom inte mig med nytt.

För ett par dagar sedan förkunnade jag att jag är en superhjälte i och med att jag peppar mina vänner till bra val i sin garderob. Det tycker jag att jag gör när jag t.ex. har fått min syster att handla second hand igen efter många års uppehåll och har en sambo som numera säger att han ska köpa en "bättre begagnad" hoodie istället för en ny. Bra där. Men tydligen sprider jag en gnutta köp- och klädskam runt mig också. Det har framkommit att en kollega inte vågar prata om webbshoppingen av kläder hon gjort när jag är i närheten för att jag kommer skamma henne. En annan, väldigt medveten, kollega påpekade lite skämtsamt skamfyllt att klänningen jag berömde henne för häromdagen är nyköpt. Självklart vill jag inte att folk runt omkring mig ska må dåligt men lite skam har ingen dött av. Om jag kan få min omgivning att tänka till och nästa gång kanske göra det lite snällare valet att köpa second hand i första hand, då kanske det är ok med lite skam?

Men, värt att påpeka, bara för att jag nästan helt utseslutande handlar kläder på second hand betyder inte det att jag bör shoppa utan samvete och hoarda som om det inte fanns någon morgondag. Därför lät jag bli att köpa den gulgröna koftan på Reningsborg Angered idag. För ett år sedan hade jag köpt den utan att blinka men idag konstaterade jag att passformen kunde varit bättre och kvaliteten likaså. Årets är mer genomtänkta köp och kläder i allmänt bättre kvalitet. Det borde inte vara några problem!