lördag 11 januari 2014

Shoppat fingarn


I höstas införde jag och Linda något slags garnstopp. Inte för att vi skäms över att vi shoppar garn, det är ändå ett livselixir, men vi var liksom inte sugna på att shoppa garn. Det måste varit något fel på oss. Vi sade det att den 25:e januari skulle vi få handla igen för då har vi en planerad träff och en finfin garnbutik skall besökas. Men 25:e har ju inte varit ännu och jag har ändå köpt garn. När Garnfilibabba har stickträff och garnrea måste man handla, så är det bara. Och jag hade för länge sedan bett Joanna att hålla på ett par härvor Manos silk blend i en kanonfin grönmelerad färg. Så jag köpte fyra, för säkerhets skull. Manos silk blend är verkligen ett toppengarn och man behöver faktiskt köpa det ibland, om inte annat för att göra en god gärning. Läs mer om garnerna från Manos del Uruguay på deras hemsida.


Och för att glädja mina kära vänner i Stickklubben Gbg (de mobbar mig lite kärleksfullt) måste jag avslöja att jag köpt billigt Nettogarn igen med. Inte en lika god gärning. Men jag gillar verkligen garnet och det är både fint och trevligt att arbeta in. Den här gången köpte jag en blågrå färg jag inte haft innan med. Detta soyagarn påminner mycket om ett annat soyagarn från Gjestal, dvs. Bris som är ett favoritgarn. Det tillverkas tyvärr inte längre så då får Nettos soyagarn fungera som substitut.

6 kommentarer:

  1. Silk blend <3 Ett garn helt klart värt att ha! :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Definitivt! Man får liksom inte nog av det.

      Radera
  2. Idag har jag precis letat fram mitt soyagarn från Netto. Den blå/gröna färgen. Gillar också garnet....
    Jag stickar en Baktussjal.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja just den färgen är supersnygg!

      Radera
  3. Många gör det, gillar Nettos soyagarn alltså, det fanns två nystan kvar när jag kom ner till vår affär två dagar efter att det kommit. Som tur är gillar jag egentligen inte så tjockt garn, entrådigt eller färgskiftande mellan så många färger. Annars hade jag ju blivit besviken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag var i Länsmansgården flera dagar efter att det kommit och då fanns det massor. Caroline hade inte varit där ;)

      Radera