Blir det inte tomt på second hand om vi slutar överkonsumera?

Rubriken ovan är något jag kan mötas av ibland när jag pratar om second hand och cirkulär konsumtion. Jag brukar inte hymla med att jag tycker att second hand i första hand är det enda rätta. Men det förutsätter ju att det finns något att köpa på second hand. Folk måste ju köpa mycket kläder och sedan skänka till second hand väl? Just nu lever ju jag på andras överflöd när jag handlar second hand. Anledningen till att de kläderna har skänkts just dit är oftast för att den tidigare ägaren tröttnat på dem och har köpt nya kläder istället. Inte kan väl kläderna räcka till alla om alla ska handla på second hand? Och vad händer med butikerna, våra svenska företag, om vi slutar handla nytt hela tiden? Fast fashion bygger ju på överkonsumtion. Det kan man väl inte bara sluta med sådär heller?

Ser det ut som att vi har för lite kläder i second handbutikerna? BjörkåFrihet får in 10 ton kläder om dagen! Det är bara en aktör. Stockholms Stadsmission får in 30 ton i veckan. 30% av de kläderna som BjörkåFrihet, alltså en aktör, får in säljs i Sverige. 5% kasseras och bränns upp direkt pga att det är obrukbart men hela 65% säljs utomlands, osorterat. Utomlands sorteras det då och antingen säljs i nya landet eller säljs vidare till något annat land. Nu handlar det inte om någon u-hjälp här till folk som inte har råd att köpa nya kläder utan det här är en industri. Tyvärr kan den även slå ut den inhemska klädproduktionen och faktum är att alla de där kläderna varken vill eller kan man ta hand om i det nya landet. Det kan dessutom handla om ett land som inte är så pass utvecklade vad gäller energi att det bränns och ger ny energi, som det görs här. Tyvärr slutar kläderna inte så sällan som landfill. Det grävs ner alltså. Och det här är kläder som vi köpt bara för att de var moderna just då eller särskilt billiga och vi var sugna på att handla. Kläder, som någon annan har slavat för att producera till oss, slutar alltså som ingenting.

Med tanke på att vi slänger ca 7-8 kilo kläder direkt i soporna varje år skulle jag inte tro att det på något sätt kan bli tomt på second handbutikerna om fler skulle handla second hand. Det är ju dock komplexa frågor. Just nu bygger som sagt hela modeindustrin på att vi ska handla mycket och billigt. Det innebär ju också att produktionen ska vara snabb och billig. Alltså betalar någon annan priset med sin hälsa och välfärd för att vi ska kunna köpa nya kläder varje månad som vi sedan rensar ut några månader senare. Klädindustrin sysselsätter miljontals och åter miljontals med människor idag. Om vi slutar handla fast fashion kanske de blir av med sina jobb? Men så här är det, slavarbete och orättvisa arbetsvillkor kan aldrig rättfärdigas med att de kunde haft det sämre. Det behövs lagar och rättigheter till skydd för alla arbetare världen över. Och kläder måste få börja kosta igen. De måste få kosta mer så att de som producerar dem får en skälig lön som de kan leva på. Med rimliga arbetsvillkor tror jag vi även kommer kunna köpa kläder av bättre kvalitet som håller längre för oss konsumenter.

Men våra svenska företag då? Vi behöver starka företag och en stark handel för att välfärden ska fungera i vårt land. Då måste vi fortfarande handla massa kläder hos H&M, Kappahl och Indiska va? Företagen behöver ju få in sina pengar. Men jag siar att nyproduktion inte är framtiden. Den kommer givetvis alltid att finnas, och behövas, men i rätt mån. Jag tror på att modeföretagen behöver se om sitt eget hus och få pengarna att cirkulera, på annat sätt. Framtiden är att hyra, låna, reparera, remakea och även återvinna, även om återvinning är problematisk på många sätt. Vi behöver se på kläder och mode på ett annat sätt helt enkelt. Jag vill inte kalla det för ett nytt sätt för det här är inget nytt. Vi behöver gå back to the roots och göra som man gjorde förr i världen. Då sydde man om, lappade, lagade och ärvde tills det inte gick mer. Då slutade trasorna som isolering i väggarna och i trossbottnarna till slut. Men inte som landfill i drivor.

Ok, jag är ingen forskare på textil och världsekonomin är inte min starka sida. Det här är mina högst personliga funderingar kring detta. Man kanske kan peta hål på mina argument och förslag på förbättringar. Berätta gärna för mig då. Men jag kör på med second hand i första hand och ser fram emot att se hur klädindustrin kommer förändras till något mer cirkulärt. För nu måste det väl börja ske en förändring snart?

Och för lite återbrukspepp tänkte jag be mina läsare berätta om något riktigt najs second handköp! Berätta om något riktigt fint, fyndigt eller bra ni köpt på second hand. Mer second hand åt folket och spread the word!

Livets fynd

Det tråkiga med massa olika årstider är att man får användning för vissa särskilt omtyckta plagg och grejer alldeles för sällan. Som mina vinterkängor, livets fynd, som jag kallar dem! Jag har tidigare räknat ut ett snuskigt lågt PPA på dem eftersom jag köpte dem för 30 kr förra vintern. Det är faktiskt helt makalöst att man kan hitta ett par prima vinterkängor för så lite pengar. Och ändå är folk skeptiska till loppis.

Jag har hittat många fina loppisfynd som jag är väldigt förtjust i men det här är nog ändå det bästa. De kostade från början 60 kr på Smyrna second hand, men just den dagen var det turligt nog 50% på allt! Och de är verkligen perfekta! De är rejäla, varma, vattentäta, inte halkiga och bekväma med. Lite som gjorda för mina fötter. De är av märket La Sportiva som inte säger mig så mycket på rak arm men det känns som att de kommer hålla i många många år. Det enda negativa med dem är att de har runda skosnören som gärna går upp. Men det är ju något man kan göra något åt dock.

Sedan behövs de impregneras också men det tycker jag är lite knepigt. Jag vill ha ett bra impregneringssprej som inte är skitdåligt för miljön. Tips någon? Och den dagen, som inte kommer alltför snart hoppas jag, då de här ger upp totalt, då tänker jag köpa de här: Luddan. Så himla fina! Annars då? Vilket är ditt livets fynd på loppis?

Ett inlägg om barnkläder som jag egentligen inte är rätt person at skriva

Man hade ju kunnat tycka att det skulle vara läge att jag skriver lite om hållbarhet vad gäller barnkläder på den här bloggen. Finns det några bra och hållbara märken? Vad ska jag tänka på när jag letar på second hand? osv... Men det kommer inte hända kan jag säga. Den enkla anledningen är att jag är barnfri. Barnfrihet innebär, i mitt fall, att jag aktivt har valt ett liv utan barn. Eller ja, jag träffar massor med barn dagligen, men jag har inga egna. Det är högst frivilligt. Men det ska jag inte fördjupa mig i nu.

Min föreställning är att det bara är närmast sörjande som läser den här bloggen. Kanske har jag fel, kanske sitter det någon där ute och bara väntar på att jag ska komma med mina bästa second handtips eller annat vad gäller barnkläder. Det kan jag dock inte, eftersom jag inte har något särskilt att säga om hållbarhet och barnkläder. Men jag kan i alla fall hänvisa vidare. Och jag är ju inte blind, jag ser ju att det finns hur mycket barnkläder som helst där ute, både på nätet och i fysiska second handbutiker. Barn växer väl oftast mer än vad de sliter på kläderna så det är ju bara rimligt att det finns gott om barnkläder i ruljans. Jag tänker att det inte skulle vara svårt att handla enbart second hand om man hat barn idag. Bara man ger sig lite tid att leta. Och missförstå inte detta inlägg nu. Jag brinner för hållbarhet vad gäller textilier på alla plan och tycker det är lysande med alla barnmarknader och bytarinitiativ som finns. Jag har bara inte så mycket att säga om det.

Det här inlägget blir också lite torftigt på bildfronten. Jag har rotat igenom alla mina bilder jag tagit i second handbutiker och på klädbytardagar och inte någonstans är det barnkläder i fokus. Det säger väl det mesta. Jag är helt klart inte rätt person att blogga om barnkläder. Dock knäppte jag av ett par bilder på BjörkåFrihet Linnés skyltning för några veckor sedan. Jag tyckte det var fint. Och sant. Och jag ville köpa ryggsäcken!

Så, lite poddtips då. Förra veckan släppte faktiskt Återbrukspodden ett intressant avsnitt där de besökte och intervjuade Gröna Villans barnkläder som är Stockholms största second hand när det gäller kläder och prylar för barn. Butiken har funnits i 17 år, säljer på kommission, och jag tycker det verkar vara en lysande affärsidé! Cirkulär ekonomi och konsumtion på riktigt liksom. Undrar om det finns något liknande här i Göteborg? Själv blev jag sugen på att starta motsvarande verksamhet för hundprylar! In och lyssnna i alla fall! Jag tycker för övrigt nästan att jag borde få ett omnämnande i den podden så många gånger som jag hänvisat till dem!

Ett helt avsnitt av Johanna Nilssons podcast Slow Fashion har även ägnats åt att snacka barn, barnkläder och hållbarhet. Avsnittet kom i maj förra året och i det intervjuas Linda Glad som tidigare drivit barnbutik på det hållbara temat. I avsnittet intervjuas även affärsinnehavaren för barnsecond handen Bye Buy som också säljer på kommission i Stockholm. Det verkar vara i Stockholm allt händer tydligen.

Ecofashionista har även tagit upp barnkläder otaliga gånger. I stort sett i varenda avsnitt faktiskt, eftersom de är småbarnsmorsor. Kan dock särskilt hänvisa till avsnittet där barnbutiken Frida & Fritiof intervjuas och avsnittet om hållbara kläder när barnen blir större. Men brinner man för hållbart mode och barn kan man nog lyssna på alla avsnitt. Och man hittar mer tips på deras bloggar här och här. Det finns hel del blogginlägg på temat och nu senast såg jag även att Tess Waltenburg skrivit ett med sina tips på hur man handlar second hand till barn. Hon har även en podcast för övrigt.

Ok, det var vad jag hade på rak arm. Man kan garanterat googla fram fler tips. Hoppas ni inte missförstår detta inlägg nu. Men jag tänkte även passa på så här i slutet och tipsa om en helt annan podd på ett annat tema. Min favoritpodd just nu är Barnfrihet och kan garantera att den kan vara intressant även om man inte är barnfri.

Hur jag aktiverar skorna

Maria Lagerman, som bl.a. föreläser om hållbart mode och hållbar affärsutveckling, har startat en grej med att man ska aktivera garderoben, på instagram. Under hashtaggen #garderobsaktivering visar hon dagligen upp plaggen hon har i sin garderob. Plagg för plagg betar hon sig igenom garderoben. Det hade jag så klart också kunnat göra men jag har en så himla brokig garderob så det hade nog slutat med att stått med ett gäng mönstrade kjolar kvar att klä kroppen med. Tycker inte riktigt jag har kroppsformen att använda pennkjolar som tubtopp. Och det här med att kombinera är verkligen min akilleshäl. Jag behöver definitivt bli bättre. Men det får komma sen.

Jag nöjer mig med att aktivera mina skor för nu. Och jag har mycket skor. Jag har alltid gillat skor och har förr köpt på mig fler än vad jag någonsin behövt. Jag har rensat för en livstid känns det som. Och problemet är att hur mycket jag än älskar skor så använder jag några få par. Jag har jobbiga fötter som får skav av till och med foppatofflor typ. Vilket jag i och för sig aldrig skulle ta på mig! Men jag har breda fötter med höga fotvalv, särskilt på den högra foten, och som gärna alstrar blåsor på fotsulorna och hälarna. Så jag behöver ganska en ganska hardcore ingångsperiod. Jag går till och från jobbet fem dagar i veckan och då kan jag inte ha obekväma skor. Det blir oftast mina Duckfeet eller vandringskängorna jag köpte för 1.5 år sedan på Emmaus när det fortfarande hette Emmaus. Och en del gummistövlar har det blivit med.

Så, hur göra för att aktivera sina skor och gå in dem? De gör ju ingen nytta i hallen liksom! Det får bli på kvällspromenaden med hunden. Så här har det sett ut de senaste tre dagarna. Och alla tre paren är second hand. I tisdags blev det ett par nya Dr Martens jag nöjt ropade in på Tradera för ungefär ett år sedan. De har stått oanvända sedan dess. Vänster sko helt ok, höger klämde över foten. I onsdags blev det ett annat par Dr Martens som jag använde en hel del för 6-7 år sedan. Sedan svällde väl mina fötter eller något och började skava både på tårna, hälen och över foten. En dag på väg till vagnen på morgonen på väg till jobbet fick min sambo komma och möta mig som kom barfota tillbaka i vätan. Så illa var det. Men jag har fått dem av en kompis och jag gillar dem. Jag har en fäbless för Dr Martens och för läder nämligen och det har ändå lagts ner kärlek och omsorg på dem hos skodoktorn. Det gick helt ok. Skavde vid tårna dock. Och över höger fot då. Så klart. Igår torsdag hade jag ett par lite mesplatå från Din Sko på mig. De inhandlades för 149 kr på Myrorna Olskroken i somras. De klämde över båda fötterna och särskilt den högra. Men jag kände att det finns hopp om att alla tre kommer bli bra. Lite brutallästning och fler hundpromenader så! Jag har ett särskilt knep som innefattar läst, toapapper och varmluftspistol som har gjort underverk för mina Duckfeet. Jag tänker att det borde funka även för fejklädret i dem från Din Sko.

Märk väl att jag har samma strumpor på mig både på tisdagsbilden och onsdagsbilden. Inte tvätta i onödan. Och de har inte använts två hela dagar i rad. Det vore helt otänkbart för mig pga fotsvett. De bruna prickiga är för övrigt också second hand. Inköpta på Röda korset i Vänersborg. Jag älskar när man hittar nya strumpor second hand som kommer från något restlager. Och märk väl dammet på onsdagsskorna. Så länge har de stått orörda. I flera år som sagt. Känns bra att använda dem igen nu.

Jag gillar inte hållbart mode!

Ja, du läste rätt. Så är det. Eller, själva modebiten i alla fall. Ordet mode kommer från latinets modus och betyder egentligen sätt, fason, rytm, mått och gräns. Man kan säga att mode betyder det som är förenligt med tidens smak. Det handlar om vad som är modernt, populärt och trendigt alltså. Och där tappade man mig...

Ok, modehistoria gillar jag. Jag tycker kläder är roligt i allmänhet och det är absolut spännande att läsa om, och se bilder på, hur man klädde sig förr i tiden. Detta är nog något jag fått med mig hemifrån. Min mamma har alltid varit historiskt intresserad, och kläder från förr har gärna smugit sig in. Jag har fått gå i klädparader och haft tvådelad klänning modell tidsenligt för en torpare i Småland vid flera tillfällen. Och jag har gillat det. Kläderna ovan har jag sytt själv för övrigt. För hand till och med, helt frivilligt när jag vurmade för vikingatiden för tio år sedan ungefär. So far so good.

Men allvarligt, vad för strömningar som är modernt just nu och vilka trender som kommer i vår, I couldn't care less. Jag gillar kläder och jag gillar fina kläder. Men vad som är fint för mig är knappast fint för alla. I höstas skrev jag ett inlägg om stil och hur jag tänker om det och jag kan konstatera att jag knappast har någon renodlad stil. Jag kallade min klädstil brokig förra veckan, vilket nog är en rättvis beskrivning. Jag gillar en hel del vintage, jag gillar lager på lager, jag gillar assymetriskt, jag gillar oversize, jag gillar färg, jag gillar mönster, jag gillar randigt, jag gillar prickigt... och så vidare.

Jovisst har jag också varit en slav under trender. Jag hade adidasbyxor i äkta plast (aka polyester) när jag var ung på 90-talet. Jag hade även en svart collagetröja som det stod Marwin på på bröstet i blå text. Den var köpt på JC. Någon som minns den? I början på 00-talet försökte jag väl också hänga på vad som var modernt till en viss del får jag säga. Även om jag en lång period nästan enbart gick runt i svarta manchester och svart munkjacka. Men jag har också alltid vågat sticka ut. På högstadiet raidade jag och min kompis Magda våra mödrars garderober och gick gladeligen i deras gamla kläder till skolan. Det provocerade en hel del. Vi blev till och med utskällda för att vi inte kunde klä oss. Det var en dag är vi hade lustiga hattar på oss vill jag minnas. Och på gymnasiet blev jag kallad för "hippien" när jag hade 70-talsskjortor och blusar på mig. Kan avslöja att min favorit ändå var ny från Indiska. Åh vad jag hade velat ha tag på en sådan igen!

Och visst, ibland faller jag ändå för trender. Men alldeles för sent skulle jag tro. Jag köpte faktiskt de där low crotch-byxorna i leopardmönster till slut som blev poppis våren 2014, trots att jag lovade dyrt och heligt att de inte skulle inhandlas. Mina elever hade ju såna! Men jag såg dem så mycket så de blev ju ändå snygga till slut. Och sköna var de så jag hade dem i flera år efter att de blivit omoderna sen. Jag har faktiskt kvar ett par stycken i garderoben. Och jag bryr mig faktiskt inte om att de kläderna jag har på mig är last season. Eller before last. Som jackan/kavajen, eller vad det nu är, från Lindex 2016 eller 2017 som jag har suktat efter sedan dess. När jag väl hittade den på tjockisloppisen tänkte väl inte jag en sekund på att den skulle vara omodern? Det är ju det som är så bra med second hand och loppis. Man kan hitta finfina kläder från tidigare säsonger som någon tröttnat på och betala bara en spottstyver av vad de kostade från början. Win win för miljön och plånboken.

Jag kollar inte upp säsongens trender. Jag tycker det är rätt ointressant. Jag har inte alls koll på vad som blir modernt i vår. Förutom det där med broscher då. Fast jag kom ju på att broscher var underskattade och bör få en revival innan jag visste att det skulle bli en trend! Och visst, smak ändras. Det finns grejer jag trodde att jag aldrig skulle gilla igen. Som grälla början på 90-talströjor t.ex. som jag har fått en rejäl fäbless för. Det får jag återkomma till. Men det finns ändå grejer jag nog nästan kan svära på att jag aldrig kommer ändra mig om. Jag tycker att jeans ska vara baggy och stora och inte några jäkla stuprör. Jag tycker det är jättefult faktiskt. Jeans måste gå ut någonstans om det ska funka för mig, annars får det vara. Fråga mig om tio år igen så får vi se om jag har ändrat mig.

Så, jag gillar egentligen inte hållbart mode. Jag gillar hållbara kläder! Vad som är modernt är sekundärt. Jag gillar fina och snygga kläder. Jag gillar kläder som är sköna och bekväma och gärna kläder som har en kontext. Det gör inget om det är slitet eller lagat så det syns att det är använt. Desto bättre till och med. Vad gillar du?

Loppisförbud

Japp. Det har fått komma till den punkten. Jag har loppisförbud. Men bara resten av månaden! Eller till löning typ. Det kan hända att det har gått liiite för mycket pengar det senaste. Men det gör det ju när man lever! Mat och öl kostar ju liksom. Och jag är ju som bekant egentligen inte för förbud av olika slag. Det här med köpstopp och sånt blir ju bara trist. Men, jag vet att jag kan leva på en tight budget. Jag har gjort det förr vid flera tillfällen. Mina studier till lärare bestod enbart av halvt studielån förutom sista terminen när jag inte hade något alls. Det gick. Och jag tror att det är nyttigt att leva lite tight ibland. Man vet aldrig när det skiter sig nästa gång och då är det bra att veta att man klarar det.

Men, tillbaka till vad det handlade om. Jag är inte i någon ekonomisk knipa, jag känner bara att jag kan behöva en paus från loppisarna och lägga undan lite pengar istället. Jag vet ju, att besöker jag loppisar kommer det bli handlande. Jag hittar kanske delar i det där porslinet jag börjat samla på, fler bestick av dem jag fyller på min besticklåda med, ett och annat gosedjur till den lilla byrackan och så hittade jag visst en fin kjol med. Så jag skippar det nu. I ett par veckor. Inga loppisar för mig innan löning. Visst är jag duktig om jag klarar det? Skojar bara, det är faktiskt helt rimligt att inte gå på loppis varje helg. Eller?

Remake

I tisdags hörde jag ett föredrag med sortimentsansvarig på BjörkåFrihet. Det berättades om den kommande remakekollektionen. Och jäklar vad jag är sugen på remake! Både att ha på mig och göra! Jag är, även om man kan tro att jag bara är blygsam men så är det inte, inte asbäst på att sy. Framför allt inte kläder. Så jag skulle gärna ha på mig andras remake också. Jag suktar verkligen efter remake just nu!

Jag har länge velat besöka Remake STHLM:s butik driven av Stockholms stadsmission. Jag följer dem på instagram och suktar ofta efter deras kläder som ser riktigt najs ut! Att deras kläder sedan är unisex och även utmanar kroppsnormen, då mycket är oversize och passar många olika modeller av kroppar, gör det ju inte sämre. Tyvärr har jag inte lyckats hinna med att besöka butiken vid Mariatorget de senaste gångerna jag varit i Stockholm. I veckan har jag dock haft sportlov (yay för att vara lärare) och ett besök i den kungliga hufvudstaden i några dagar gick av stapeln. Vi har vänner där vi gillar att besöka med hund och allt. Dock sket det sig den här gången med eftersom de ska flytta och bara har öppet några få datum i februari, inget av dem i helgen. Dock finns just nu lite av Remakes kläder på Stadsmissionens butik på Skånegatan, vilket var trevligt.

Inte mycket dock men väldigt fint! Jag tilltalas verkligen av deras raka linjer, lappteknik och cleana färgskala. Alice Bah Kuhnkes nobelklänning från 2018 lyckas liksom fånga allt det där och den är verkligen amazing. Och här kunde jag även tydligt se det David Njie pratade om på föredraget i tisdags, det måste vara bra kvalitet för att det ska bli bra remake. Det känns lätt i fingertopparna när man känner på kläderna. Men det blev inget köp. Jag hade faktiskt planerat för det om jag  hade hittat nåt najs. Men nu är det så här att jag bär inte vitt för jag kommer garanterat fläcka ner det och blått är inte min kopp te. Och de snygga lapptekniksjeansen må vara one size men inte one size som går på mig. Jag kan nog tycka att de skulle kunna utmana kroppsnormen ytterligare lite.

Jag är väldigt pepp på BjörkåFrihets kommande kollektion men jag är även väldigt sugen på egen remake. Att alternera kläder så de passar mig bättre har jag alltid gjort så länge som jag har kunnat sy. Jag är kort och har således fått lägga upp alla byxor hur smal eller tjock jag än varit. Men det är liksom inte samma sak. Jag är väldigt sugen på att sy storskjortor i lappteknik, färga om plagg och sy en kjol av skjortärmar eller liknande. Jag har spanat på snygga skjortor på second hand och loppis att sy om men det känns liksom inte rätt att ta fullt fungerande, hela och fina plagg till detta. Jag tilltalas särskilt av idén att rädda trasiga och fläckiga plagg som ändå ska brännas t.ex. Jag kanske borde flirta in mig hos någon second handbutik så man kan få ta över lite sådant...

Jag har lite idéer på remake på gång. Jag tänker att kläder jag redan har som inte passar mig eller funkar duger till detta. Jag har bl.a. en jättefin hemsydd klänning i traftigt blommigt bomullstyg jag köpte i tonåren som förtjänar ett bättre öde. Jag passar även på att visa den väldigt anspråkslösa remaken jag gjorde i somras. Jag hade en avklippt nederdel av ett nattlinne jag fått en en kollega samt en halstub i färger jag gillade som jag väldigt enkelt bara sydde kanaler i längst upp och satte i resårband. Väldigt enkelt men inte så dumt ändå eftersom jag fick två nya sommarkjolar utan särskild ansträngning.

Just nu fantiserar jag lite om att starta upp någons sorts remakeverksamhet. Men det lär ju aldrig hända så jag tipsar istället om andra som kan inspirera. Förutom Remake STHLM då finns även WeReDo fashion i Alingsås och Re-Design Kupan Åmål som jag har kikat in. Känner du till några andra bra remakeverksamheter? Tipsa mig! Och förhoppningsvis kommer det lite inspiration härifrån med. Bara jag får lite ork, tid och mod till det.