En något försenad overshoot day

Eller försenad och försenad, den är för tidig varje år. Den ekologiska budgetens dag har kommit tidigare och tidigare varje år. Vi lever som om vi har ca 1.7 jordklot istället för ett enda, och news flash, det har vi inte. Förra året inföll overshoot day 29 juli och det är tre dagar tidigare än 2018. På overshoot day är vår ekologiska budget slut och vi lever på lånade tillgångar. Vi kan ju lätt räkna ut att vi är doomed. Mest synd är det ju om kommande generationer som kommer få leva i det.

Men. I år är det dock lite annorlunda. Jag missade overshoot day i årmen jag kan avslöja att den var i lördags. 22 augusti 2020 inföll alltså overshoot day. Det är inte mindre än 24 dagar senare än förra året och anledningen till det stavas ju så klart c.o.r.o.n.a. Pga den pandemi vi har har vi inte kunnat, eller fått, flyga som vi brukar. Bilresor har sparats in på när folk jobbar hemma och jag kan ju bara gissa att konsumtionen minskat i det stora hela. Och även om denna pandemi är sjukt läskig är det ändå ganska spännande att se vilken skillnad ett annat leverne och några inställda flyg ändå gör för vår miljö. 

Men, så klart, i Sverige är det ändå rätt mycket business as usual. Vår ekologiska budget tog slut redan 2 april. Förra året tog den slut 4 april. Vi backade i år igen. Det var då fasen... Det går liksom inte att ursäkta vårt leverne mer och gömma sig bakom sin sopsortering. Vi gör ju att hela världens kommande generationer får lida. Hur är det med samvetet egentligen?

Ja, nu missade jag ju att uppmärksamma själva dagen på dagen, men hur tacklar jag overshoot day så här i efterhand? Jo, jag fortsätter gå till jobbet och äta mest vegetariskt. Jag har inte flugit sedan 2003 (vilket är rätt bra om jag får säga det själv) och jag är fortfarande barnfri. Och så satsar jag på slow fashion på olika sätt. I dagarna har jag till exempel dragit fram en gammal surdeg, nämligen en tröja jag började sticka i våras. I garn jag redan hade hemma, jag lovar. Att sticka sin egen tröja är väl ändå slow fashion i sitt nötskal va? Och så lagar jag på. Och varje dag lär jag den yngre generationen om allt detta. Jag kan så klart göra mer men det är i alla fall en början. Vad gör du?

Något är riktigt galet med dagens priser på kläder

En sak har slagit mig. Att kläder är för billiga vet vi ju redan men de är ju galet billiga idag! När jag var liten kunde man få tag på en billig vanlig t-shirt för 39 spänn. Det kan man fortfarande. I tonåren hade jag en rätt ordinär röd långärmad t-shirt från JC som jag använde väldigt mycket. JC har gått i konkurs men jag minns att den kostade 79 kr. På H&M's hemsida idag finns det en vanlig långärmad t-shirt för 79.90. Kläder kostar alltså lika mycket idag som när jag var barn och tonåring. Det är ju helt galet med tanke på att det är över 20 år sedan! Kläder har alltså egentligen inte stigit i pris, sådär i allmänhet. Visst, ett par Dr Martens kostar mer idag än när jag var tonåring (jag köpte ett par för 175 kr när jag var 14-15 men det är en annan historia) men en klänning eller t-shirt hos våra fast fashionkedjor kostar alltså inte mer. Vad är det frågan om?

Är man bra på matte och gillar siffror kan man säkert hitta någon form av formel för hur priserna har stigit sedan 1997, men jag är inge bra på sådant. Men vi kan ju symbolisera detta med något jag förstår, dvs glasspriser. En Magnum mandel kostade år 1997 12 kr. Idag år 2020 kostar samma glass 24 kr. Priset är alltså dubbelt så mycket som det var för 23 år sedan. Det gäller definitivt inte kläder kan jag säga. Jag köpte som bekant lite fast fashion i våras, vilket jag bittert fick ångra. Jag köpte bl.a. en fin klänning/kaftan för 300 kr. Min skolavslutningsklänning i årskurs åtta eller nio vad det nu var kostade 299 kr. En kronas skillnad alltså. Klädindustrin hänger ju inte med! Och det är helt galet. Och kvaliteten har ju bara blivit sämre med åren.

Så låt oss göra ett litet nedslag i historien. 1953 startade Per-Olof Ahl en kappaffär i en källare i Kallebäck Göteborg, dvs Kappahl. Jag har bott i Kallebäck för övrigt. Det är trevligt. Konceptet för Kappahl var redan från början att kappor och andra kläder skulle säljas till marknades bästa priser, dvs priser som alla skulle ha råd med. En kappa skulle inte få kosta mer än 139 kr vilket skapade ramaskri i branschen och en konkurrent ingen hade räknat med. Det var givetvis kilometerlånga köer utanför butiken och ett år efter uppstarten omsatte företaget mer än fyra miljoner kronor. Det ska enligt dagens pengavärde vara över 60 miljoner kr och kappan i fråga skulle ha kostat en bit över 2000 idag. En kappa för 139 kr är inte så lätt att få tag på kanske men jag har faktiskt inte köpt någon kappa för 2000 heller någon gång. Även om det är fullt rimligt. Men det säger nog egentligen mer om mig än om Kappahl. Men något som var totalt bisarrt för 70 år sedan är fullt rimligt idag och där kan man även se att priserna dessutom har sjunkit! För visst kan man hitta en snygg kappa för mindre pengar än så?

Jag har varit inne på det förr men det tål att sägas fler gånger. Kläder måste få kosta! Jag tycker att man ofta stöter på kommentarer som: "men de var så billiga så det gör inget om de går sönder inom ett år", om ett par skor t.ex.. Men det gör det ju, om vi har miljön som insats! Jag fattar att man har olika möjligheter och olika ekonomi men vem har sagt att det är en mänsklig rättighet att få köpa billiga kläder egentligen? Kläder behöver vi, och som ensamstående förälder t.ex. är det knivigt att få det att gå ihop om man ska ekipera en hel barnaskara själv. Men. Där måste vi bli bättre och börja se på kläder på ett helt annat sätt. Det finns liksom andra lösningar än att springa och köpa dyrt och nytt. Vi kan ärva, låna, köpa second hand, sy om, laga och sy själv t.ex.. Back to the roots helt enkelt. Men vem har tid med det egentligen? Och där kommer jag oftast till samma punkt i mina tankar. Det är fel på samhället vi lever i och det är inte nyttigt för oss med denna stress, press och tidsbrist. Japp, dålig stämning blev det, jag vet. Men vi kan ju i alla fall göra det lilla för ett steg i rätt riktning. Min uppmaning är att du nästa gång du behöver ett plagg av något slag kikar på second hand istället för nytt. Det är en bra början. Och någon gång måste vi väl ändå nå peaken för fast fashion?

Vill man läsa mer om Kappahl och deras historia rekommenderar jag kapitel 2 i Modeslavar av Moa Känrstrand och Tobias Andersson Åkerblom. En mycket intressant bok! Jag har gjort någon form av recension av den i det här inlägget. Och en annan grej: hörrni, vad blev det av Overshoot day i år? Jag får nog anledning att återkomma till den dagen.

Overshoot day 2019

Så var vi där. Overshoot day 2019 är alltså 29 juli. Det innebär att vi lever som om vi har 1.7 jordklot och det kommer ju inte hålla i längden. Förra året var overshoot day 1 augusti. 2017 var det 3 augusti. 1971 var overshoot day 21 december. Det är lite skillnad. Jag hade hoppats på att dagen skulle infalla lite senare i år med tanke på att det känns som att folk har blivit lite mer medvetna om klimathotet den senaste tiden men tydligen inte...

Overshoot day, eller Den ekologiska skuldens dag som den heter på svenska, innebär att hela världens budget för naturresurser är slut. Vi har helt enkelt gjort åt de resurser vi behöver för att kunna fortsätta leva och lever nu på nästa års naturresurser. Från och med idag. Det är inge bra. Det är inte bra alls. I Sverige dock, är vi ännu värre. Overshoot day i Sverige var 4 april. I Sverige lever vi som om vi hsr fyra jordklot att leva på! Det är tur att inte alla lever dom vi men alla får lida av vårt leverne...

Bilden ovan får symbolisera vår framtid. I en vecka nu har jag plockat kopiösa mängder bär. Vi bor i hyresrätt och på baksidan av vårt hus finns en väldigt trevlig uteplats med plats för grillning. Det finns också pallkragar med odling man kan hyra. Jag gör det ej, trots att jag borde. Odling intresserar mig inte. Eller jo, skörd är najs men att rensa rabatter är det inte. Dock finns det massa bärbuskar som ingen plockar av. Förutom jag då. Så jag fyller frysen så vi överlever vintern så att säga. Lite så känns det faktiskt nu. Svarta vinbär och jostabär har jag plockat idag.

Jag skulle vilja "fira" denna dag med en riktigt hållbar outfit. Det kan jag inte. Jag har haft på mig baddräkt (det är fortfarande 30 grader varmt runt mig) och en klänning från Indiska idag. Båda är nyköpta, om än för flera år sedan. Istället bjuder jag på min senaste lite större lagning. Partnern har ett par stretchjeans som är slitna. Stretch är ju en styggelse. Jag passade på att laga dem med sashiko som jag lärde mig i våras. Nu håller de för fler hundpromenader. Jag har kommit fram till att det är värt att laga även kass kvalitet om man vill fortsätta använda plaggen och gillar det. Gör det du också.

Och så en floskel: ingen kan göra allt men alla kan göra något. Jag försöker i alla fall.

Skräp?

Jag bor i hyresrätt. Det är jag väldigt nöjd med. Vi har inget grovsoprum vilket vår gamla lägenhet hade. Vi hittade många fynd i det och försåg våra grannar både med det ena och det andra när vi skulle flytta. Ett cd-ställ t.ex. som jag ställde ned var borta efter bara nån halvtimme eller så. Där vi bor nu kommer det en container i slutet på varje månad där man kan slänga sina större sopor. Alla har ju inte bil och då är det svårt att göra sig av med sina större grejer. Så det är bra. Eller är det?

Så här ser det ut varje månad. Containern fylls upp snabbt med både obrukbara och brukbara grejer. Och där är problemet, och det gör mig faktiskt riktigt förbaskad måste jag erkänna. Folk slänger ju fullt brukbara grejer! I morse efter morgonpromenaden när vi höll på att installera oss i bilen (ja vi har bil, men det är en annan historia) kom ett par och gick förbi och slängde i ett fullt fungerande diskställ (som du kan se på bilden om du är skarpsynt). Men hallå! Vad var det för fel på det då? Vi har en second hand-affär på torget som garanterat hade kunnat sälja det. Det kan knappast vara längre att gå dit än att gå till containern. Och där har vi problemet i samhället. Vi slänger något så fort vi inte vill ha det längre. Vi tänker inte ens på att det har krävts enorma resurser för att tillverka det där diskstället.

Jag hade önskat att vi gjorde som i Tyskland. Eller gjorde i alla fall. Jag hoppas att det fortfarande existerar. När jag läste tyska på högstadiet fick vi läsa ett kapitel i tyskaboken om vad tyskar gör med sina möbler när de inte vill/kan ha kvar dem längre. Nån gång då och då, kanske en gång om året eller en gång i månaden kanske, ställer tyskarna ut sina möbler och gamla tv-apparater på gatan. Sedan får vem som helst gå och plocka det de vill ha. Behöver man en ny soffa scoutar man runt lite i kvarteren tills man hittar en man vill ha. Senare på kvällen kommer en lastbil och hämtar upp det som står kvar. Lysande enligt mig.

För några veckor sedan såg vi även ett återbrukshus i en annan stadsdel här i Göteborg. I det fick man ställa ner prylar man inte längre vill ha så kan någon annan gå dit och hämta upp glas, kläder, leksaker eller vad det kan vara, som de har bättre nytta av! Också lysande!

Jag gissar att paret köpt ett nytt diskställ i en annan modell och därför slängde det "gamla". Och jag undrar helt ärligt, behövde ni verkligen ett nytt diskställ? Jag tror knappast det. Det gör på riktigt ont i mig när folk slänger hela och fungerande prylar! Och vet ni, vi har faktiskt inte 3.9 jordklot som vi kan konsumera av. Jag önskar att overshoot day kommer senare än 5 april nästa år för oss i Sverige. Jag önskar att vi kunde sluta slänga sånt som inte är skräp.

P.S. Heja alla dumpsterdivers! Vi applåderar er som tog det fina och rejäla bordet som stack upp igår. Vi var sugna på det.