Det här med märken alltså. Vi fortsätter lite på det temat efter det här inlägget. Det är lite intressant det där med att bara vissa märken räknas som märken, och de märkena vill man gärna skylta med. Om man har något annat "märke" på sig som liksom inte räknas håller man tyst om det. Och det värsta av allt, det är om man har s.k. tantmärken på sig! Dessutom, tantmärken som finns i lite större storlek, fy vad pinsamt!
Eller? Jag pratar om märken som Isolde, Cellbes, Haléns och Bonprix. Det är definitiv inget man skyltar med! Faktum är att förra sommaren var det en person på insta som berättade att hon hade en klänning från ett "tantmärke" hon aldrig skulle ha tittat åt annars men pga fint print och att den fanns på second hand hade hon fallit för den och gillade den. Ett par dagar senare var den till salu via personens instabloppis. Jag kunde inte låta bli att fundera över om det var lite skämmigt ändå?
Men allvarligt, spelar det verkligen någon roll om kläderna kommer från tantmärken? Det finns förvisso ett och annat tantmärke som kan räknas lite och ett av dem är allas vår Gudrun Sjödén. Kulturtant som jag är har jag en del Gudrun Sjödén i min garderob, allt köpt second hand eftersom jag inte håller med tanten i sak. Mer om det i detta inlägg. Men ett och annat Gudrunplagg kan slinka med flödet hos folk. Min teori är att det är lite ok med ett och annat kulturtantsplagg om det är lite dyrt och exklusivt som Gudrun Sjödén är. Klänningen på bilden har jag fått ta över av min mamma. Den är bra. Sandalerna har jag köpt på Tradera.
Men billiga tantmärken med lite större storlekar, vem har sådana plagg egentligen? Jag har det. Klänningen på bilden är från Isolde och jag har tagit den på en klädbytardag. Jag har lagat och sytt om den lite och den är skön. Och snygg. Tunn viskos är lysande så här på sommaren och printet och färgerna är väl ok eller? Fast, det spelar ju ingen roll om andra tycker det eller ej, så länge jag gillar den.
De här shortsen är jag väldigt nöjd med. Jag hittade dem i våras på BjörkåFrihet på Backaplan här i Göteborg och de passade fint. Återigen, printet är fint, tunn härlig viskos och de motverkar lårskav på sommaren. Att de hade gått upp i sömmen i grenen gjorde ingenting heller, det var bara för mig att sy igen. 20 kr kostade de mig så det var verkligen ett fynd! Det är så värt att köpa trasiga kläder på loppis och laga dem och använda dem. Hade hålet upptäckts vid sorteringen hade de garanterat rensats ut och kanske bränts. Nu kommer jag kunna använda dem i många år till. De är från Cellbes förresten. Linnet kommer från Zizzi och är köpt på en tjockisloppis.
Men vem bryr sig egentligen om det här med märken? Ok, jag vet att det är många som gör det men det är intressant att det finns billighetsmärken, så kallad fast fashion, som räknas i instagrams finaste salonger. Monki och H&M får gärna vara billigt men det är liksom lite mer kidsiga märken så då får de vara med. Men om man ändå handlar allt på second hand, spelar det någon roll om klänningen jag gillar är från Monki eller Haléns? Jag tycker inte det och tycker att ovanstående märken och liknande kan få ta plats i finrummet, de med. Så, hand upp alla som har kläder från något tantmärke!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar