Stoltheten

För lite mer än ett år sedan skrev jag ett inlägg om att jag påverkat min partner till att bli en mer medveten konsument. Att han påverkats av mig att tänka etiskt när han skulle köpa nya jeans och valde ett fairtrademärkt par tillverkade i Serbien. Redan då blev jag stolt men ni kan ju ana att jag är ännu stoltare nu när det visat sig att jag närt en riktig loppisfantast vid min barm. Ok, inte vid min barm eftersom det är min partner och han är inte min son, det hade varit creepy, men ni fattar!

Redan i början på förra sommaren smög han fram när han konstaterade att han behövde en ny svart hoodie eftersom hans gamla hade börjat släppa i sömmar och behövde en ny dragkedja. Eller "en bättre begagnad" som han själv uttryckte det. Jag blev ju barnsligt nöjd över att få åka till BjörkåFrihet på Ångpannegatan och hjälpa honom välja en "ny". Men den var nog faktiskt ny för den kändes helt oanvänd. 80 kr tror jag vi betalade och han använde den bokstavligen varje dag hela sommaren. En munkjacka är ju egentligen en sommarjacka, det vet väl alla? Den gamla ligger för övrigt i laghögen. Ja, jag har en alldeles för stor sådan. Men inte slänger vi inte!

Sedan rullade det bara på. Som bekant inhandlades det ett antal hawaiiskjortor på samma resa som bilden ovan är tagen. Han skulle inreda sin musikstudio med lite lampor och enkla möbler - det blev second hand. Vår popcornmaskin gick sönder och självklart köpte vi en ny på second hand. Vi insåg att hans hundjeans var väl slitna och ersatte dem då med ett par väldigt fina från BjörkåFrihet. De blev sedan uppgraderade till finjeans eftersom de var så snygga på och de slitna blåjeansen får lagas ett tag till. Inte mig emot. Exemplen är många och jag får ändå säga att han har anammat "second hand i första hand" i nästan alla fall. Och det är bra så.

Men döm av min förvåning när han en dag kom hem med en sån där rund pall på hjul jag behövde till min syhörna när han bara skulle ut och slänga skräp i en container. Efter att i ett års tid ha skämts, gått undan och låtsat att han inte känt mig varenda gång jag sneglade och rotade i containern utanför oss tog han nu steget att dumster diva själv! Jag får erkänna att jag blev lite chockad. Två hjul var trasiga men de bytte han helt enkelt bara ut. Han är händig också! Pallen kostade då totalt 90 kr för de nya hjulen. Och lite för resan till butiken då men det är petitesser. Och numera sneglar även han ner i containern utanför, varenda gång vi går ut eller in vår port. Mission complete!