söndag 4 augusti 2019

Långa ärmar vs korta armar

Ok, här kommer ett ganska osexigt inlägg om en form av omsömnad jag i stort sett alltid får göra på ett eller annat sätt. Nästan allt jag någonsin köper till överkroppen är för långt i ärmarna. När det gäller tröjor och toppar gör det inte så mycket, jag gillar ändå långa ärmar på kläder, men när det gäller jackor finns det faktiskt gränser. Oelastigt tyg går liksom inte att bara kavla upp. Uppvik kan funka ibland men ibland inte. Och då är det bättre att ta fram symaskinen än att jackan känns fel och inte används.

Jag har tidigare skrivit att alla egentligen kan och bör sy. Alla har vi som har haft slöjd i skolan en sömnadsutbildning. Alla bör vi kunna göra vissa ändringar. Ibland tänker jag dock att jag syr hellre än bra. Trots sömnadsutbildning. Men livet är för kort för perfekta sömmar! Här är exempel på hur jag gör.


Längst till höger är en ursnygg vintagevindjacka som hade gråa manschetter från början, med kardborreband. Jag har tidigare bytt fickpåse i ena fickan som jag skrivit om här. Förra sommaren gick jag runt med jackan ändå med alldeles för långa ärmar och man kan faktiskt inte dra åt kardborren och reglera längden på det sättet när det är alldeles för långt. Det blir som fallskärmar runt armarna. Manschetterna sprättes loss, invik gjordes och en vanlig raksöm syddes. Det kan dock bli lite veck eftersom ärmen är avsmalnad, men det är inget jag orkar bry mig för mycket om. Bättre så här än inte alls!

Den gröna jackan är från Indiska och tyvärr ett något onödigt köp. Jag hade redan två liknande men en är väldigt sliten och inte lagad och den andra var liksom inte helt rätt modell eller färg. Men den här var liksom drömjackan så jag köpte den ändå. Förra året dvs. Jag har inte brutit mitt löfte i Circular fashion challenge i år. Och den har verkligen använts. De här ärmarna var vändsydda med foder och att hålla på och sprätta upp fodret och vända och greja orkar jag bara inte. Jag hade lagt upp dem för hand först men det blev för bylsigt. Snipp snipp med saxen, en sick-sack och en raksöm och så blev det mycket bättre! Men obligatoriska veck som på den förra. Det kan ju vara lite av min grej kanske.

Den svarta jackan som jag köpte på tjockisloppisen i våras för 40 spänn har jag bloggat om innan. Manschetter sprättes bort och ett snyggt band syddes på som infodring. Blev inte så dumt! Bandet syns egentligen inte om man inte viker upp ärmarna, vilket man dock kanske vill ibland.

Den sista bilden är en gul vindjacka i herrmodell från McKinley. Den var på halva priset på min närmaste second hand på torget i vintras och trots att jag redan har en gul vindjacka såg jag behovet av denna. Den är stor i storlek så jag får plats med en tjock stickad tröja under och den är vattentät vilket inte den andra är. Den var också den svåraste nöten för mig att knäcka. Ärmarna var inte raka utan svängda i ärmslutet och jag kände återigen att sprätta foder i ärmen och vränga var för överkurs för mig. Såna här ändringar vill jag ska gå snabbt och smidigt. Så manschetterna sprättes bort och jag gjorde två invik innan jag sydde ihop för hand med kaststygn och satte i resår. Kanske inte blev helt hundra eftersom ena ärmen känns längre än den andra. Men jag börjar misstänka att det är mina armar som är olika långa! Det är bättre än innan i alla fall för nu kan jag använda jackan. Det gick faktiskt inte innan.

Har ni märkt att jag är väldigt bra på att ordbajsa förresten? Det här med kvalitet framför kvantitet och "snygga" artsy blogginlägg är nog inte för mig. Men även om mina kortningar av ärmarna inte är enligt konstens regler och särskilt snygga gör det inte något. Blir man inte nöjd går det faktiskt att göra om. Och som sagt, bättre att plaggen blir använda än ligger och dammar för att de inte passar av någon anledning. Så ta fram symaskinen eller synålen och gör de där ändringarna på plaggen som ligger och jäser någonstans!

fredag 2 augusti 2019

Boktips #5: Lappat & lagat

När min semester började för några veckor sedan skrev jag om att var pepp på att sy och laga massa. Nu har jag ungefär en vecka kvar på semestern och det har ju inte blivit så mycket gjort som jag planerade. Så klart. De senaste två veclorna har jag knappt gjort annat än att plocka bär, safta, syltaoch chutneya. Men nu är bären slut. Lite sorgligt... Men ändå, igår lagade jag en kudde och härom dagen sydde jag om kjolen jag köpte i Tallinn tidigare i somras. Helt klart godkänt! Det ska nog bli lite mer gjort innan semestern är slut och för att återigen sprida lite entusiasm för lagande tipsar jag härmed om en jättebra bok.


Lappat & Lagat av Kerstin Neumüller kom ut i höstas och jag var snabb med att klicka hem den. Boken är över 120 sidor ren delight! Den innehåller så mycket bra och många inspirerande tips! Kerstin, som tillsammans med sin partner Douglas, driver butiken Second Sunrise på söder i Stockholm är en riktig indigo- och denimnörd och har tidigare även givit ut boken En handbok om Indigo som jag också har. Och det syns verkligen i boken som går i blått, grått, beiget och vitt. Blått är inte min favoritfärg direkt, men ska det vara så ska det vara indigo och denim.


Boken innehåller allt från sashiko, som jag ju provade på i våras, lappning, maskinlagningar och hur man lagar stickat. Man får många bra tips och det står även om vilka misstag man kan göra. Jag gör säkert allihop, men bättre att göra "fel" och lära sig och att plagget blir använt, än att inte laga alls. Boken innehåller även en del materiallära, vilket jag tycker är livsviktiga kunskaper, och ett litet kapitel med överkurs i konststoppning.

En rolig grej är att boken numera även finns på engelska (Mend & Patch) och snart även kommer ut på franska. Jag vet inte om jag har drömt det men jag fick för mig att boken även ska komma på tyska. Boken finns både som inbunden och e-bok och kostar 221 kr på de vanligaste bokhandlarna på nätet om man vill ha den inbundna varianten. En väl värd investering!


Här är förresten kudden jag lagade. Inte snyggaste resultatet men funktionsdugligt nog. En skendräktig hund hade tuggat sönder den och istället för att slänga den, som kudd- och hundägaren tänkte göra, tog med den och lagade den. För hand. Det kändes bra.

måndag 29 juli 2019

Overshoot day 2019

Så var vi där. Overshoot day 2019 är alltså 29 juli. Det innebär att vi lever som om vi har 1.7 jordklot och det kommer ju inte hålla i längden. Förra året var overshoot day 1 augusti. 2017 var det 3 augusti. 1971 var overshoot day 21 december. Det är lite skillnad. Jag hade hoppats på att dagen skulle infalla lite senare i år med tanke på att det känns som att folk har blivit lite mer medvetna om klimathotet den senaste tiden men tydligen inte...

Overshoot day, eller Den ekologiska skuldens dag som den heter på svenska, innebär att hela världens budget för naturresurser är slut. Vi har helt enkelt gjort åt de resurser vi behöver för att kunna fortsätta leva och lever nu på nästa års naturresurser. Från och med idag. Det är inge bra. Det är inte bra alls. I Sverige dock, är vi ännu värre. Overshoot day i Sverige var 4 april. I Sverige lever vi som om vi hsr fyra jordklot att leva på! Det är tur att inte alla lever dom vi men alla får lida av vårt leverne...


Bilden ovan får symbolisera vår framtid. I en vecka nu har jag plockat kopiösa mängder bär. Vi bor i hyresrätt och på baksidan av vårt hus finns en väldigt trevlig uteplats med plats för grillning. Det finns också pallkragar med odling man kan hyra. Jag gör det ej, trots att jag borde. Odling intresserar mig inte. Eller jo, skörd är najs men att rensa rabatter är det inte. Dock finns det massa bärbuskar som ingen plockar av. Förutom jag då. Så jag fyller frysen så vi överlever vintern så att säga. Lite så känns det faktiskt nu. Svarta vinbär och jostabär har jag plockat idag.


Jag skulle vilja "fira" denna dag med en riktigt hållbar outfit. Det kan jag inte. Jag har haft på mig baddräkt (det är fortfarande 30 grader varmt runt mig) och en klänning från Indiska idag. Båda är nyköpta, om än för flera år sedan. Istället bjuder jag på min senaste lite större lagning. Partnern har ett par stretchjeans som är slitna. Stretch är ju en styggelse. Jag passade på att laga dem med sashiko som jag lärde mig i våras. Nu håller de för fler hundpromenader. Jag har kommit fram till att det är värt att laga även kass kvalitet om man vill fortsätta använda plaggen och gillar det. Gör det du också.

Och så en floskel: ingen kan göra allt men alla kan göra något. Jag försöker i alla fall.

söndag 28 juli 2019

Loppistips #3: Beyond Retro

Är man loppisfantast behöver man knappast introduceras för Beyond Retro. Den butiken är ganska vida känd. Kedjan, som finns både på nätet och som fysiska butiker, startade i Storbritannien 2002 och finns sedan några år tillbaka även i Sverige. I Sverige finns de i Göteborg, Stockholm och Malmö. Jag var i Göteborgsbutiken för några dagar sedan och kollade läget.


I Göteborg finns Beyond Retro i Arkaden. Man går in från markplan och tar trappan ner för att mötas av himmelriket om man gillar vintage. Förr var butiken inkorporerad i Topshop, men numera ligger i Tommy Hilfiger där istället och BR passar väl inte in i deras image så numera har de en egen entré. Butiken är för övrigt hundvänlig vilket alltid är trevligt!


I butikerna kan man hitta vintage från 60, 70, 80, och 90-tal men gillar man äldre kan man hitta ett och annat 50-talsfynd som har smugit sig in. Det finns mycket 90-tal men det räknas ju som vintage numera och jag måste erkänna att jag har börjat gilla det, trots att det är close to home för mig som är född i början av 80-talet. Och det som är så bra med Beyond Retro är att de har så himla mycket! Ska man på 80-talsklubb eller fest med hippie-tema hittar man alltid någonting där. Och eftersom de har så mycket kan man garanterat hitta något där även om man inte är storlek 36 eller 38.


Så gillar man vintage och inte orkar rota och leta runt är detta butiken man ska besöka. Man ska dock inte räkna med att fynda billigt. Priserna är ganska saftiga men hittar man något man verkligen vill ha tycker jag det är värt det ändå. Och gillar man hawaiiskjortor finns det ca en miljard att välja bland. De kostar mellan 250 och 300 spänn dock vilket är en bit ifrån skjortorna vi fyndade i Tallinn härom veckan.

Det känns lite som att Beyond Retro är lite "loppisen som tagit plats i finrummet". Det är som att BR är ok, även om man inte gillar att shoppa kläder i andrahand och rota runt på loppisar. Eller har jag fel? Hur många har inte gjort ett besök där inför en maskerad t.ex.?


Jag köpte inget den här gången för övrigt. Tidigare har jag dock köpt en hel del, bl.a. ett par camobyxor och lite accessoarer till mina outfits jag använde förr när jag gick på burlesque-klubb. För några år sedan slog vi även till på det extremt snygga linnet som fullkomligt stinker 80-tal. Jag tycker dock det har använts för lite sedan partnern upptäckte hawaiiskjortorna... Har du gjort något riktigt najs inköp på Beyond Retro? Berätta gärna!

fredag 26 juli 2019

#30wears/#100wears

Ett stort problem med vårt klädanvändande idag är just att vi inte använder dem. Kläderna alltså. Tillräckligt menar jag. I Ecofashionista avsnitt 77 (som man kan lyssna på här) berättar Lisa Book Taube, som är hållbarhetschef på Sellpy, att det de får in allra mest av är klänningar i storlek 36. Det är nämligen så att ska man, läs kvinnor/tjejer/brudar, på fest, bröllop eller någon annan käck tillställning, vill man ha en ny klänning. Det är någon sorts status i det. Man kan liksom inte ha samma gamla trasa som man hade på kusinens bröllop för fem år sedan. Allvarligt talat, vem bryr sig? Ofta är det inte samma klientel på festerna ändå, och vad gör det om de har sett klänningen innan?

Och lite grand för att uppmuntra att man använder sina kläder mer finns hashtaggen #30wears. Livia Firth, som ju är en stor förebild inom hållbart mode, använder ofta den. Hon går på många stora tillställningar, galor och så vidare, och hon stoltserar gärna med att hon redan använt kläderna många gånger innan. Då brukar hon skriva att det är beyond #30wears. Kolla in henne på instagram. Och ja, det är hon som är gift med Colin Firth.


Så, här kommer mitt bidrag till #30wears. Klänningen är från början från Indiska, den är i viscosejersey och den är helt enkelt fab. Den sitter riktigt bra på mig och är väldigt bekväm. Tyvärr blir det ingen fancy helkroppsbild på mig i den för jag har ingen och det är 29 grader i mitt vardagsrum just nu så jag pallar inte byta om och posa. Ni får helt enkelt bara tro mig. Jag har definitivt använt den #30wears och jag känner mig alltid lika snygg och fancy i den, trots att den bara kostade 399 kr eller därikring. Jag har haft den på inte mindre än tre bröllop, två skolavslutningar och massa annat skoj. Som med det mesta som är i viscosejersey, har det gått några små hål i den som jag har lagat. Det är dock inget som syns och jag kommer garanterat använda den på fler bröllop i framtiden. Kanske till och med på mitt eget?


Om du nu tycker att #30wears är lite mesigt finns det en annan hashtag för dig och det är #100wears. Jag har ju så klart ett bidrag till #100wears med. Den gråa munkjackan på bilden är från Gekås från början och i 100% bomull, vilket jag ju gillar. Det här plagget, som jag kan erkänna inte är jättesmickrande, är liksom en del av min uniform. Jag har använt den långt mer än 100 gånger. Jag har haft den i så många år, jag minns inte ens vilket år jag köpte den, och jag har på sommarhalvåren använt den dagligen. Den är min sommarjacka. Den fungerar när det är kallt, den fungerar som skydd mot solen, den fungerar som handväska. Den har stora fickor som det får plats hundgodis, bajspåsar och mobil i Jag har använt den så mycket så den börjar falla isär och jag har fått laga den flera gånger. Muddarna bytte jag ut för flera år sedan. Men jag har bestämt mig för att jag ska använda den, och laga den, tills det absolut inte går längre. Jag tycker ju ändå att det är snyggt med lagade och slitna kläder. Jag ber förresten om ursäkt för det lite enspåriga temat i collaget. Min sambo tar tydligen bara bilder på mig när jag dricker alkohol och festar.

Har du några exempel på #30wears eller #100wears? Berätta!

tisdag 23 juli 2019

Tvind, UFF och Humana

Nu ska jag tala om för dig exakt varför man inte ska handla på Humana. Humana är nämligen gamla UFF, dvs det är danska Tvind som står bakom dem. Vilka är Tvind undrar du kanske då? Och som vanligt är det här ett personligt inlägg från mig, inga objektiva sanningar.

Tvind är praktiskt taget en sekt. Inte en religiös sekt, men ändock en sekt. Tvind startade som ett vänsterkollektiv på 70-talet på Jylland i Danmark. Man startade först en resande folkhögskola, som leddes, och leds fortfarande, av en lärargrupp där Mogens Amdi Petersen är högsta hönset, även om det heter att man gör allt tillsammans. Flera andra skolor har följt efter det.

 
P3 Dokumentär har gjort ett avsnitt om Tvind där en avhoppad medlem berättar om hur fruktansvärt hårt alla jobbar, utan någon vettig lön att tala om, starkt kontrollerade av ledaren som inskränker på lärarnas rättigheter. Det berättas även om hur Mogens Amdi Petersen fullkomligt badar i pengar då han har lyxvilla och lyxyacht, samtidigt som han verkar ha gått under jorden och inte går att få tag på. Något luktar ju jäkligt fishy där. Jag rekommenderar varmt att lyssna på dokumentären.

1977 startade då Tvindrörelsen U-landshjälp från folk till folk, dvs UFF. UFF samlade in kläder i gula boxar, kläder som de sedan sålde i sina butiker under intrycket att det handlar om i stort sett ren välgörenhet. Det uppdagades dock till slut att intäkterna i butikerna gick rakt in i Tvindrörelsen och finansierade istället deras verksamhet och då rimligtvis Amdis lyxyachter. Bara några få futtiga % gick till riktig u-landshjälp, säkert bara för syns skull. Detta gjorde att svenska kommuner drog in tillstånden att sätta ut de gula boxarna. Flera högt uppsatta i ledningen har dessutom åtalats för skattebrott i Danmark. UFF fick helt enkelt lägga ner.

Vi pausar lite där. Jag måste säga att jag tyckte ofta att UFF-butikerna var riktigt bra! Den på Kungsgatan i Göteborg gillade jag skarpt i tonåren och jag minns att jag köpte en riktigt najs lila tunika i velour/fakesammet, inspirerad av en ascool tjej i serien Sjätte dagen. Jag var skitsnygg i den! Sen tvättade jag den och den blev kass. Men butikerna hade alltid massa kul vintage så gillar man det kunde man verkligen fynda. Jag känner faktiskt en som brukade skolka från skolan på högstadiet för att åka till UFF på Kungsgatan i Göteborg och köpa kläder. Och hon bodde i Mariestad. Så bra var butiken!


Mitt bästa fynd, som jag fortfarande har kvar, är dock min asfina långkjol i vaxbatikat tyg som jag köpte ca 2003 på UFF i Malmö. Jag kan ha betalat 20 kr för den. Den är rymlig som få och har fortfarande ett bra och fräscht resårband i så den passar fortfarande fint trots att jag inte riktigt har samma kroppsform som när jag var 20. Här har jag den på ett ettårskalas med en topp från en klädbytardag. Visst var jag stunning? Och jag saknar min sidecut...

Så, UFF fick ju lägga ner så det var väl bra eller? Nejdå, UFF bytte bara namn. Numera heter de då Humana och har två butiker i Stockholm och har en i Malmö. Och de finns massor av i Baltikum. Kan tänka mig att de inte riktigt känner till Tvinds kontroversiella förflutna, och nutid. I Estland, som jag skrev om häromdagen, finns det inte mindre än 23 Humana-butiker, varav 11 av dem ligger i Tallinn. På estniska Humanas hemsida länkar de till internationella Humana people to people och skriver att de bildats ur systerorganisationer i Finland och Litauen. En parentes dock - klickar man sig vidare till den internationella organisationen märker man dock, i alla fall just idag, att fliken som handlar vilka organisationen är inte fungerar. Lite typsikt. Som om de har något att dölja.


På svenska Humanas hemsida är allt lite förvirrat. En helt hopplös sida att navigera sig på enligt mig. Bara massa flashiga grejer, segt och ingen direkt information om organisationen. Jag lyckas i alla fall inte någonstans hitta någon information om vad Humana egentligen är. Ingen länk till den internationella organisationen och ingen liten parentes om Tvind eller att de är gamla UFF. Fast det är väl ingenting de vill skylta med. Falsk marknadsföring enligt mig i alla fall. Det enda jag hittar som känns lite mer intressant är en liten dekal om att det är en pälsfri butik och att de är granskade och godkända av givarguiden 2018. Givarguiden är väl lite som 90-konto, de granskar och tillhandahåller information om välgörenhetsorganisationer. Det blir en kvalitetsstämpel helt enkelt. Jag är dock tveksam med den historian. Jag hade inte litat på dem. Inte med Mogens Amdi Petersen i toppen.

Därför handlar inte jag på Humana. Egentligen. Men har man läst mitt senaste inlägg vet man att jag har fuskat. Så himla kasst av mig! Jag bör inte göra så igen. Jag hoppas verkligen att Humana Estlands medarbetare får skälig lön i alla fall. Men man kan ju aldrig riktigt veta. Tvinds sektlika förhållande är helt emot mina tankar om hur världen ska funka i alla fall. Jag tycker inte att man ska handla på Humana helt enkelt, men var och en gör ju som man vill. Och jag är fullt medveten om att jag hycklar själv som handlade där för 1.5 veckor sedan.

Men ni som har handlat på Humana i Stockholm eller Malmö, hur är butikerna? Jag är nyfiken! Är de bra på kläder? Har du hittat något riktigt fint? Berätta gärna! Och glöm nu inte att lyssna på p# dokumentär!

söndag 21 juli 2019

Second handpärlor i Estland

Det brukar bli ett par resor till Estland och Tallinn varje år för oss. Jag skulle kunna komma med en lång utläggning om vad det är som är så himla bra med Estland men då hade jag kunnat hålla på hur länge som helst. Istället tänkte jag presentera ett par pärlor till second handaffärer under min senaste tur till det fantastiska grannlandet i öst.


Först ut tänkte jag presentera Karuselli Kleidipuhvet i Pärnu. Det är något så fantastiskt som en vintage dress shop och drinkery! Vilken härlig kombination tycker jag! Vintagekläder och drinkställe alltså! Något sådant hade jag gillat i Göteborg. Vi nöjde oss dock med att förtära drinkar där. Det blev inga inköp eftersom just vintage har en tendens att vara i små storleken. Jag undrar lite vad tjockisar hade på sig på 70-talet? 


I Tallinn finns det två fantastiska butiker i närheten av varandra en bit bort i Kalamaja. Det är dock inga problem att gå dit från centrum. Den första är Paavli Sendikas där allt kostar 0.1-1 euro. Där har vi fyndat nödvändiga grejer både i år och förra året. Som en kniv till ostbrickan till färjan hem för 0.2 euro t.ex. Värt! Vi hittade dessutom en riktigt najs hawaiiskjorta med ananasar på till partnern för en euro. Som hittat!


Ett par hundra meter bort ligger Paavli Kaltsukas (som vi kan se reklam för i förra bilden). Det är den lite större butiken i två våningar med barngrejer på en våning och vuxengrejer på den andra. Här kan man snacka seriös butik med tvättmaskiner så allt känns alltid fräscht i butiken. En väldigt bra grej är att kläderna är uppdelade i storlekar vilket passar mig bra eftersom jag inte har den vanligaste storleken direkt. Förra året när vi var där hittade jag bl.a. linnet i detta inlägg och i år blev det fina fynd med. 


Här våra fynd (minus den där kniven då) från båda Paavlibutikerna. Kjolen blev jag lite kär i. Den kostade fem euro och ska sys om en aning för att underlätta på- och avtagande. Angry birdsen är till hunden som älskar sina leksaker. Totalt lade vi ut 12.4 euro på detta.


Sista dagen innan färjan gick hem slank vi in på en Humana. Jag bojkottar egentligen Humana vilket jag kommer berätta om i ett senare inlägg, men jag gjorde ett undantag denna gång. Jag gick dit för en empirisk undersökning och trillade dit. Det visade sig att denna Humanan har blivit en Humana vintage sedan förra året och just den dagen var det readag när allting i butiken kostade 1.5 euro.


Så det blev två till hawaiiskjortor till partnern och en kaftanliknande grej till mig. Eller det är nog en klänning men jag kommer gå med den öppen. Jag hittade äntligen något som räknas som vintage som passade mig! Jag skulle tro att den är 90-tal och det räknas som vintage numera.

Som jag skrev häromdagen kanske våra fynd kommer från Sverige från början, och då har de fraktats hit och dit i onödan. Men, som jag återkommer till hela tiden, om vi inte överkonsumerar så mycket och tar hand om våra kläder genom att lappa och laga och faktiskt slita ut dem på riktigt, då blir det inte lika mycket som lämnas in och då blir det inte heller ett sådant enormt överskott som säljs utomlands. Men det dröjer nog ett tag innan vi är där tyvärr. Jag tror inte att second handbutikerna blir tråkigare för det. Och second hand utomlands är kul!

Sveriges second handprofil och loppistips #28: Erikshjälpen Rosenlund och dagens hållbara outfit #29

I torsdags var jag faktiskt ute på baluns! Ja, jag vet att vi har restriktioner igen och jag är ändå rätt restriktiv med vad jag gör men här...