Märkesnörd?

För några veckor sedan anklagade min partner mig för att vara märkesnörd. Jag skriver anklagade eftersom det kändes som en anklagelse just då. Jag är väl ingen märkesnörd? Det har jag väl aldrig varit? Men så tänkte jag att det beror ju helt på vad man lägger i begreppet "märke". Vad är ett märke egentligen? 

En liten historia från min ungdom. Jag gick i sjuan tror jag när det hände. Vi var väl 13-14 år vid händelsen och vi började diskutera just märken. Jag hade ett par aprikosfärgade stretchjeans jag gillade Jag tror de var från Kappahl. Jag minns inte vilket "märke" de var men vi pratade just om märkesjeans i omklädningsrummet. På den tiden var det endast jeans från JC som gällde. Jag fick frågan vilket märke mina jeans var och jag nämnde det. "Men det är ju inget märke!" var det någon som sa då. Jag fattade ingenting. Det stod ju det i mina jeans, så hur kunde det inte vara ett märke? Efter det blev jag kallad för "en behövande unge" för att jag inte hade några märkeskläder och kontentan var att jag var så fattig att jag inte hade råd med märken. På något sätt satte det nog spår eftersom jag kommer ihåg det.

Och visst, det var väl omöjligt att inte halka in i märkeshysterin högstadiet. Jag har alltid gillat kläder och det var inte så att jag och min kompis Magda inte räddes för att klä oss annorlunda. Vi hade våra mödrars gamla 70-talare och loppisplagg men vi hakade även på en del trender, särskilt när det gällde jeans. Det var Crocker (hon) och Davys (jag) som gällde. Crocker var riktigt poppis men det var även ok om man hade Levis eller framför allt Diesel som var lite mer dyrjeans. JC var verkligen den enda kidsbutik som var riktigt ok att handla i och den enda som fanns tillgänglig för oss i trakten. H&M fanns närmast i Jönköping och handlade man på Kappahl, eller ännu värre; Lindex, så talade man tyst om det. Postoderkataloger existerade ju med och jag vet att jag beställde en Fruit of the Loom-hoodie från någon av dem. Jag hade även en tröja som det stod Marwin på. Så mycket mer "märkes" hade jag inte vad jag minns. Förutom mina orangea Dr Martens då. Jag hade nog inte råd.

I vuxen ålder har jag aldrig varit så himla fascinerad av olika märken heller utan det har mer handlat om att jag gillat vissa butiker mer än andra. I 20+-åldern var det mest H&M, Indiska och Kappahl, men även en del Cubus, Zara, GinaTricot och BikBok. Och Cassels. Jag älskade den tantbutiken på Kungsgatan! Det fanns massa snyggt! Och i den åldern har jag aldrig hållit tyst om vart mina kläder kom ifrån. Men vad den här anklagelsen om märkesnörderiet handlar om är nog inställningen jag fått sedan jag började mer seriöst med second hand för några år sedan. Jag kan komma hem och säga grejer som att "Kolla vad jag hittade! Det är en xxx och den kostade bara 50 spänn!". Så ok då, jag kanske är lite intresserad av märken ändå. Jag tycker ju att kläder är kul och då är det även kul att veta lite vem som står bakom, vilka material och framför allt om det är bra kvalitet. Det är mer det jag myser med när jag hittat mina fynd på second hand. Och jag blir ju glad när jag hittar något i ett märke jag vet att jag gillar, men jag är inte en sån som gillar allt, bara för att det är ett fancy märke. Ett schysst plagg i bra kvalitet helt utan märkeslapp kan helt klart få igång min puls. Eller ännu bättre, när jag hittar något hemsytt!

Så vad är då ett märke? Jag fattar fortfarande inte. Jag menar plaggen ovan, de har ju märken men de har ju inte _märken_! Eller? H&M är väl inte "märkeskläder"? Eller räknas det som det? Man säger väl aldrig: "Jag har köpt så mycket fina märkeskläder från H&M och Kappahl!"? Men jag har fattat genom att hänga mycket i köp- och säljgrupper att sådana här "märken" är ok om man hittar plagg man gillar i dem. Man får vara med i gänget då. Men märken är väl snarare sådant som Rodebjer, Stine Goya, Ganni, COS och Arket antar jag. Och Marimekko och sånt. Jag har inga sådana kläder. Har du? Vad jag däremot vet är att man får fler följare och fler likes på instagram om man använder ovan nämnda märken. Jag passar således inte in i den kategorin. Men det är smällar man får ta!

Men hörrni, varför är inte det här märken då? Ok, det är ju märken men det är ju inte _märken_. Det var motsvarande de här mina stretchjeans var i. Men jag antar att för att få räknas som _märke_ ska det vara dyrt och exklusivt. Gärna en fancy designer som har designat. Men det ena behöver väl inte utesluta det andra eller? Varför ska bara dyra och exklusiva grejer få kallas för märkeskläder egentligen när de har märken allihop? Någon har ju tillverkat och ritat dem. Och något har jag lärt mig i alla fall och det är att bara för att det är dyrt behöver det inte betyda att det är bra kvalitet och schysst tillverkat. Det är lätt att bli lurad där.

Här är några "märken" jag gillar. Dots'n'Bows, Lille-Lo och Rino.se är mina många gånger omskrivna småskaliga favoriter. Och här betyder faktiskt priset god kvalitet och schysst tillverkat! ReMake STHLM är faktiskt ett rätt hippt märke som får komma in i finsalongerna. Återbruk i sin bästa form! Och Ralston är en ny trevlig bekantskap för mig. Svensk design i enkla modeller där plaggen är tillverkade i Europa. Jag hittade en schysst storskjorta på Myrorna Järntorget förra helgen som blev en liten favorit. Och så har vi hatkärleken Gudrun Sjödén. Jag ogillar företaget och tanten men gillar oftast kläderna. Speciellt vintageplaggen har skitbra kvalitet och schyssta modeller, prints och färger. Därför köper jag bara begagnat. Vissa statement får man göra. För att läsa mer om vad jag tycker om Gudrun hänvisar jag till detta inlägg.

Det här är det enda plagget jag kan komma på att jag har av ett lite mer kommersiellt fabrikat som är "märkesklassat". I  Labels we love på facebook finns en lista på märken som godkända att sälja i den gruppen som är en "märkesnördsgrupp". Förutom något smyckes- och skomärke är det här det enda märket som finns representerat i min garderob. Carin Wester är ett svenskt märke som numera säljs på Åhléns. Plagget är en mysig kofta från BjörkåFrihet. Är jag en märkesnörd? Äh, vem bryr sig egentligen? Jag gör som jag alltid gjort, har på mig det jag gillar, med ett och annat snedsteg i någon trend.