Ett till slöjdminne

Jag visade ju mitt första broderi från skolslöjden härom veckan. Eftersom jag ju läser till slöjdlärare tycker jag det är skoj med saker gjorda i skolslöjden, så jag kikade omkring i mitt föräldrahem efter fler grejer och hittade den här på en vägg. En märkessköld gjord i femte eller sjätte klass. Jag vet att det var projekt jag valde själv i slutet på terminen när alla obligatoriska uppgifter var klara, och jag gjprde den eftersom jag tyckte att de märkessköldar min mamma hade var så fulla så hon behövde en ny. Min lärare Arne godkände det projektet och jag ritade upp formen själv. Jag är urdålig på att rita något på frihand och få något jag visualiserar i huvudet att hamna på papper, så hur det här gick till vet jag faktiskt inte. Jag minns att Arne gillade formen och tyckte att den var annorlunda och liksom nästan mös när han såg den och påtalade att den var fin och annorlunda eller något liknande. Jag tror att han tyckte att resultatet blev riktigt bra på denna. Mamma fick den i julklapp och hon använder den fortfarande. Nu avslöjas även min mammas politiska läggning, men hon står för den sade hon. Och faktum är att än idag gillar jag formen på den, och kan liksom titta på den och tycka att fasen vad bra den blev!

Angående ämnet slöjd

Det kommer väl inte som en överraskning att jag läser till slöjdlärare. Jag tar till och med examen i juni! Ska bli jättekul att komma ut och jobba! Då och då springer jag på diskussioner om textilslöjd på olika textilforum. Många berättar om snälla, hjälpsamma och inspirerande lärare, men en del berättar även om hemska och elaka slöjdlärare som "tvingat" eleverna att göra tråkiga saker som gjort att de hållit sig ifrån allt vad textilt arbete heter i flera årtionden efter det ungefär. Det här med att man blir "tvingad" tycker jag är intressant. Jag avskydde matematik och även idrott i skolan. Det minns jag tydligt. Där fanns det ett krav på mig att ställa upp diagram, simma och hoppa höjdhopp, och jag kunde inte direkt slippa undan det. Det är intressant att när det ingår moment som skall genomföras i slöjden handlar det om tvång och det är fruktansvärt, men det gnölas inte på samma sätt om "tvång" i andra ämnen. Jag såg det inte som en personlig förolämpning att jag var "tvungen" att jobba med geometri, så varför skulle det vara det att jag var tvungen att sy en "ful slöjdpåse"? Det är inte sällan man stöter på påståenden om att textilslöjden dödar all skaparlust och ibland känns det som att det anses lite fint och status att säga att man hade en dålig slöjdlärare som dödade handarbetsintresset och att "allt jag kan har jag lärt av min mamma/mormor/farmor". Och det där kan göra mig ganska förbannad. Jag ifrågasätter inte att det har funnits, och fortfarande finns, olämpliga slöjdlärare. Det har säkerligen funnits massor med slöjdlärare som var icke så goda pedagoger som inte bemötte sina elever på ett trevligt sätt som har fått eleverna att bli lite slöjdrädda. Men att dra all textilslöjd och slöjd över en kam, det köper jag inte. Jag menar, det finns och har funnit inkompetenta lärare i alla ämnen. Det finns nog lika många dåliga slöjdlärare som det finns lärare i matematik eller svenska. Därför är det väldigt intressant att se att slöjden upprör så många. Och att det finns så många åsikter om hur slöjden "skall" bedrivas.

Jag för min del har haft väldigt lärorik och lustfylld slöjd. Jag minns inte att jag hade några speciella meningsskiljaktigheter med mina slöjdlärare, men vi var säkert inte överens om allt. Och vi hade nog inte samma smak när det gällde allt heller. Men jag tror nog ändå att Lena, Arne och Maeit, som jag haft i slöjd, har påverkat mig i mitt yrkesval. Även mina handledare på mina två VFU-platser är en inspiration som lärt mig mycket matnyttigt! Och jag kan även lägga till att jag inte sydde en ful slöjdpåse. Tyget var nån sorts gul- och rödrosarutig historia, och vad jag minns så blev den riktigt bra.

Dessutom vill jag påpeka att ämnet heter slöjd och har gjort det sedan 1969. I praktiken är på många skolor ämnet fortfarande uppdelat i textilslöjd och trä- och metallslöjd som ersatte de gamla skolämnena "slöjd för gossar" och "slöjd för flickor". Dock heter ämnet slöjd och man får ett enda betyg i ämnet. Och undervisar man i ämnet har man titeln slöjdlärare. Något sådant som "syfröknar" eller "syslöjd" finns inte och har aldrig funnits. Slöjdämnet behöver få en mer "seriös" stämpel och högre status (vilket jag och Gunilla kom fram till i höstens uppsats), och då kan man ju lika gärna kalla det för vad det är. Vår skolslöjd är även en unik sak som inte finns på så många ställen och den ska vi värna om! Och jag hoppas att jag blir en väldigt inspirerande slöjdlärare!

Krokade filtar

Jag är nu hemma i Göteborg igen. Gnosjö i all ära, men nä, jag tänker inte flytta tillbaka. Men, något som är trevligt med att komma hem är att mamma visar upp en massa textilier hon hittat på second hand affärer. Min mamma gillar att handla på second hand affärer kan jag säga. Hon gillar nog att handla helt enkelt. Men den här gången visade hon bl.a. upp ett par helt fantastiska krokade filtar! Och hon hade köpt dem för nästan inga pengar alls! Den gröna med blommorna kostade 20 kr trodde hon, och den andra mindes hon inte men påpekade att det inte kan ha varit så mycket. Den gröna och vita är krokade i remsor och blommorna är broderade i korsstygn. Den hade ett fodertyg på baksidan med, som var lite för kort, så den hade aldrig blivit klar. Men mamma skulle fixa till den sade hon. Och den röda är krokad i dubbelt garn, med någon sorts dubbel- eller trippelstolpar som liksom ligger över arbetet. Och så har den virkade kanter. Helt fantastisk! De två filtarna är definitivt något jag kommer lägga beslag på i framtiden! Tänkte bjuda på en liten bildkavalkad av filtarna så även ni får njuta av dem.

Svunna tider

 

Just nu är jag på ett litet besök i Gnosjö. Jag har gjort ett par intervjuer till min uppsats och därmed träffat min textilslöjdslärare från mellanstadiet. Och just denna dag hittade jag det här konstverket som låg och drällde i mitt föräldrahem. Det är bland det första jag gjorde i textilslöjden i tredje klass. Jag tror inte att det är ett självporträtt, och jag minns inte om vi fick rita vad vi ville eller om vi skulle rita ett ansikte, men så här blev det i alla fall. Och jag måste säga att jag är imponerad! Dels är jag faktiskt lite impad av mina teckningskunskaper på den tiden. Så bra tecknar jag inte idag. Och sedan så innehåller broderiet både stjälkstygn, kedjestygn och jag tror att det är efterstygn. Och plattsöm heter det väl... Det måste ha tagit tid, men min slöjdlärare, som jag givetvis fick ta med och visa denna för idag när jag ändå skulle träffa henne, berättade att vi hunnit med en hel del under terminen. Och dessutom fick vi tvinna en snodd, sy ihop tyget på maskin och sy kaststygn längs en av kanterna för att få ihop den efter att plattan placerats i. Dock fick jag reda på att vi hade en lektionstimme mer slöjd i veckan än vad vi har nu när jag gick i klass 3 till 5. Men ändå! Jag känner mig riktigt stolt! Den hade en paljett, som jag tror kan ha varit hjärtformad, på kinden med som tyvärr har fallit bort. Tavlan finns kvar eftersom jag gav den till min pappa i någon form av julklapp eller present. När jag såg den så mindes jag även att munnen egentligen skulle ha innehållit en oval kontur av läpparna istället för strecket, men så blev det lite trångt med kedjestygnen så det fick bli ett streck istället. Och mössan skulle haft fler streck, vilket man kan se om man kikar noga eftersom kalkerpappersstrecken fortfarande finns kvar. Men som sagt, jag är impad av mig själv, och mina klasskamrater som gjorde detta. Jag ska se om jag inte kan snoka reda på lite fler slöjdföremål jag tillverkat själv som jag kan blogga om. Och jag kan försäkra er om att det INTE är meningen att den ska se ut som en clown. Jag såg likheten redan då, och jag har alltid hatat clowner, så det måste vara en slump. 

Om det är någon annan där ute som gick på Bäckaskolan i samma veva som har kvar sina tavlor får hemskt gärna visa upp dem. Hade varit görkul att se! Slöjdföremål i allmänhet hade varit kul att se. Hojta till om ni bloggar, instagramar, facebookar eller annat så man kan se era gamla slöjdprodukter!

Samlingen växer

Jag har ju nämnt tidigare att jag börjat samla på fingerborgar. Jag har köpt ett par själv på loppis och en i Borre förra året och så har jag fått några stycken av min mamma. Just nu befinner jag mig i mitt föräldrahem i Gnosjö för jag ska göra ett par intervjuer för min uppsats och då plockar mamma fram den här burken, sprängfylld på fingerborgar! Pappa fyllde på med tre till (de största i porslin). Så jag behöver ju inte samla själv utan det gör mina föräldrar åt mig. Men jag klagar inte. Det är roligt!

Nån sorts blobbar

Nu undrar ni så klart varför jag lägger in bilder på oformliga och suddiga blobbar. Eller egentligen är det en och samma blobb... Men för att det är mitt första försök att slå frivoliteter! Snälla Madelen hade med sig både skyttel och garn och visade mig hur man gör på stickcafét på Knit & Purl i kväll. Och jag vet att det inte ser så mycket ut för världen men jag har faktiskt gjort flera knutar, och en picot! Det bygger inte på så snabbt bara. Och det var rackarns pilligt! Men jag kommer definitivt att göra det igen för det var kul! Men jag tror att jag ska prova med lite kraftigare garn. Och bara köra på lite så jag får in tekniken. För jag har faktiskt en egen frivolitetsskyttel med picotpigg som jag köpte i Tallinn när jag var där senast. Så mer frivoliteter kommer ni förhoppningsvis få se prov på här på bloggen!

Vintagestickning

Som jag har nämnt tidigare brukar jag gå på stickcafé på den trevliga garnaffären Knit & Purl vid Olskrokstorget. Går man dit kan man ofta träffa Madelen. Och hon har en trevlig blogg! Ibland hittar jag en ny blogg jag gillar och så sitter jag och tittar igenom den från början till slut. Fast tvärt om då eftersom jag alltid börjar med det senaste inlägget och bläddrar mig tillbaka till början. Det har jag gjort med Madelens blogg idag och jag blev rejält sugen på att sticka vintage. Men, och nu kommer tyvärr ett ställningstagande som jag inte alls gillar och egentligen inte heller står för, men jag måste nog gå ner i vikt först innan jag ger mig på att sticka en fin vintagetröja, som jag är mest sugen på. Inte för att jag på något sätt inte tycker att man passar i kvinnliga plagg av retro stuk, snarare tvärt om, men just nu är jag mest oformlig och tror att jag ser helt annorlunda ut än vad jag gör. Så skulle jag försöka skulle det nog bli fel och inte passa. Jag har lite självinsikt vad gäller min kropp, min stickning och mitt ögonmått i alla fall. Och jag vet att jag inte skulle orka mäta och fixa ordentligt och det finns stor risk att plagget skulle bli antingen pyttelitet eller jättestort. Eller både och samtidigt. Men jag ska suga på den karamellen lite i alla fall. Och är det någon som har tips på en beskrivning på en idiotsäker modell som passar alla kurvor så tar jag tacksamt emot!

Inspirationen gjorde i alla fall att jag snokade upp mina två böcker om vintagestickning. Dena ena är vintage och från 1945 och den andra är ny.

  

Den från 1945 heter Den nya stickboken och jag har köpt den på loppis för en tia. Väl värt. Den innehåller flera fina tröjor, såna där som jag vill sticka, och andra fina plagg både för dam, herr och barn. Den innehåller även lite tips och tricks och beskrivningar på ett antal strukturer. 

 

Min favorit är nog den här tröjan. Just den här tröjan är i storlek 42 och ingen annan, men en annan tröja är i storlek 46, så den kanske till och med jag skulle kunna sticka och passa i. Om jag kortar ärmarna då- Men jag tänker att båda dessa tröjor inte borde vara så svåra att räkna om om man gillar sånt. Jag gör det inte.

Men det finns mer fint i boken:

 

Varför inte sticka en tvådelad baddräkt (som gör att det ser ut som att man har penis) eller ett öronskydd för skidåkare?

Den andra boken jag har heter Stickat och virkat vintage på svenska. Boken är från 2008 och det finns både en del fint i, och en del inte så fint i. Jag är kluven. Vissa grejer gillar jag men vissa grejer är helt enkelt inte snygga, eller praktiska. Eller särskilt vintage. En hel del är lite taffligt faktiskt. Jag tycker nog att herrkläderna är finast i den faktiskt. Men jag hittade en bolero jag kan tänka mig att sticka. Och eftersom jag är på sånt där tröjhumör så hittade jag ju en fin tröja med:

 

Jag har ingen erfarenhet om hur den är att sticka ur så om någon har erfarenhet får man gärna hojta till och berätta om sina erfarenheter. Ett plus är att alla garnerna i boken är Drops så det går garanterat att få tag på. Ett minus är att alla garnerna i boken är Drops och det är tråkigt.

Och vill man ha mer inspiration av vintagestickning kan man kika in hos Eva som också stickar vintage.