måndag 10 juni 2013

Gåstickning


Idag har jag gjort det! Jag har provat att gå och sticka samtidigt. Och det gick över förväntan! Faktiskt jättebra!. Gå och sticka är ett fenomen som faktiskt existerar. I Storbritannien finns det en svensk tjej som går och stickar dagligen, eftersom hennes två favoritsysselsättningar är att sticka och att gå långa promenader, alltså kombinerar hon dem. Lysande. Karin och Elin i Stickpodden har även provat det fast de gjorde det på vintern. Det känns kallt tänkte jag, och har haft det i planerna sedan dess, och idag blev det alltså av. Jag stickade på en enkel disktrasa, och jag kan rekommendera att sticka något enkelt och litet. Jag stickade med raka stickor, eftersom jag gillar att sticka disktrasor på sådana, men annars är det nog många som hade föredragit rundsticka. Jag lyckades till och med byta färg utan några större problem. Fick sakta ner lite för det, och på ett och annat ställe fick jag stanna eftersom jag hakade upp mig i alla förbenade trådar som de flesta bambu/bomullsgarnerna brukar bestå av. Men inga missöden alls. Man kanske kan fundera över hur man kan se vart man går när man går och stickar men det är inga problem. Om man stickar som jag (dvs. att man är så pass nybörjare att man inte kommit så långt som att sticka utan att titta) tittar man ju ner på stickningen under tiden lite då och då och då ser man ju även gatan framför sig. Inga problem. Nu gick jag i och för sig en väldigt kort promenad idag. Eftersom de håller på och bygger om Lundbybadet där jag vanligtvis simmar fick jag lov att pausa mitt badkort, så jag gick fram och tillbaka till Lundbybadet. De som vet vart jag bort vet att det inte är så långt. Men jag tänker att det kommer ske igen, det är ju utmärkt att kunna kombinera promenader och stickning, och då går det förhoppningsvis snabbare (dock gick det inte alls så långsamt som man kan tro utan jag höll en ansenlig takt) och det blir förhoppningsvis en längre promenad. Jag tänker även att innan sommaren är slut ska jag jag provat att både virka, kroka och nålbinda på mina promenader.

Och apropå virkning och promenad så provade min vän Lena på det häromdagen och bloggade även om det. Men jag har inte bara härmat henne eftersom jag planerat att prova att sticka och gå sedan i vintras. Och om sanningen ska fram kan det hända att anledningen till att valde att prova att gå och sticka just idag är att jag helt enkelt inte ville lägga ifrån mig disktrasestickningen när jag skulle iväg. Och det finns stunder då jag hatar att gå. Det är t.ex. när jag ska gå från simningen och hem och har en mördande liten backe, som egentligen varken är särskilt lång eller brant, men det är något med vinkeln på den som inte passar mina hälsenor. Den backen gick galant idag eftersom jag koncentrerade mig på stickningen. Jag hatar även att gå hem från vagnen efter en lång dag. Det är så tråkigt. Då kommer nog stickningen komma fram.

Något jag däremot förvånade mig lite över är att folk inte reagerade mer. Människor har en tendens att reagera starkt på sådant som sticker ut, och de är oftast inte diskreta med att visa att de ser det. Men jag tycker inte att någon direkt stirrade eller pratade om mig. Det såg kanske lite konstigt ut, men det kändes däremot helt naturligt och logiskt att sticka samtidigt som jag gick. Garnet hade jag i min väska och det funkade bra. Men jag tänker att vid sådana här sticktillfällen vore det perfekt att använda min fina mandala, och kanske fästa den i ett bälte eller så. Vad är en mandala undrar ni kanske då? Jo, det är en sådan här:


Och den är faktiskt till för garn. Förr i världen fanns det inga snajsiga nystmaskiner utan då fick man nysta garnet för hand och då blev det runda nystan. De rullar gärna iväg när man stickar/virkar från dem och jag kan tänka mig att katten, för det hade man ju på varje gård förr pga mössen, säkert lekte med dem och det var säkert irriterande att behöva reda ut det efter en lekstund för katten, och då var en sån här liten garnbur i luffarslöjd perfekt. Jag har fått den av min pappa, men tyvärr är det inte han som har gjort den. jag tycker att han ska lära sig göra sådana och sedan sälja dyrt. Vill man läsa och se mer av mandalor kan man t.ex. titta in det här blogginlägget.

Och jag kan ju även tillägga att det var permiär för något mer än gåstickning idag. Det var även premiär för väntrumsstickning. Mig veterligt har jag i alla fall inte gjort det innan. Men jag tänkte att det är dags. Tanter stickar i väntrummen på vårdcentralen. Och eftersom jag är tant så var det dags. Och i ärlighetens namn, igen, så ville jag inte sluta sticka på min disktrasa då heller. Fast det var en annan disktrasa.

2 kommentarer:

  1. Hm jag skrev ett långt inlägg här häromdagen men det kom visst inte med :( Tycker det var häftigt av dig att gåsticka. Multitasking på hög nivå. Jag borde ju testa det, jag som oftast går 4-5 timmar rask promenad i veckan. Men jag gillar ju att "vifta" med armarna för att få fart så det kanske inte blir så praktiskt. Väntrumsstickar gör jag däremot alltid, det är avstressande och underhållande om man sitter på vårdcentralen eller liknande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket! Ja det var skoj! Visste faktiskt inte att jag var så bra på att multitaska. Och det där med väntrummen, jag har alldeles säkert stickat i väntrum tidigare, men aldrig på någon vårdinrättning vilket jag kände var lite skandal. På tiden helt enkelt!

      Radera

Sveriges second handprofil och loppistips #28: Erikshjälpen Rosenlund och dagens hållbara outfit #29

I torsdags var jag faktiskt ute på baluns! Ja, jag vet att vi har restriktioner igen och jag är ändå rätt restriktiv med vad jag gör men här...