söndag 10 februari 2013

Om garn


Jag hänger en del på ett slags forum där ute i cyberspace som handlar om främst stickning men även lite annat garnhantverk. På senaste tiden har det varit en del diskussioner om garn och olika sorters garn och hur man är en god konsument osv. Jag har insett att jag är en storkonsument av garn. Och att jag är en garnhoarder. Men jag tänker inte söka hjälp för detta. Jag står för mitt missbruk och tänker fortsätta med det.

Diskussionerna om vad som är bra resp. dåligt garn och billigt resp. dyrt garn är otaliga. Och jag skulle nog inte kalla mig för garnsnobb, även fast jag glider dit mer och mer ju längre jag handarbetar. Jag hade nog gärna velat vara en garnsnobb men jag har helt enkelt inte råd att vara det. Visst skulle jag vilja sticka allt jag stickar i Manos, Malabrigo och ekologiska garner av alla dess slag (så länge de tilltalar mig estetiskt) men min ekonomi tillåter inte riktigt det. Och jag kan nog vara en sådan som passar på att köpa garn för att det är billigt, men jag får ändå säga att jag inte köper vad som helst. De som kikar in på min blogg regelbundet har sett att jag en gång handlat garn på yarn-paradise. Det ska erkännas att det gjordes främst som en empirisk undersökning för att kika på garnerna och se om de är bra och jag var nyfiken på hur det funkade. Jag hade läst så många lovord om dem. Och det var smidigt, bra och billigt. Och garnerna var väldigt fina. Någon mer gång kommer jag nog beställa därifrån men jag kommer inte vara en sådan som bara handlar garn därifrån. Det finns ju liksom inget som slår att gå och klämma på garn i en trevlig garnaffär! Även om det så klart är spännande att få paket med!

Yarn-paradise får ofta kritik just för sina billiga priser. Om ett 100% ullgarn kostar 10 kr nystanet i handeln är frågan vad tillverkarna får i lön egentligen? Och hur bra kan tillverkningen vara för miljön? Dessutom skickas det med flyg hit och flyg är ju inte så bra för miljön direkt. Detta är aspekter jag tycker är viktiga och därför blir jag aldrig någon storkonsument därifrån tror jag. Men faktum är att jag inte är särskilt rik för tillfället och har helt enkelt inte råd att lyxshoppa garn. Och jag dömer ingen som är i samma situation heller. För min del handlar det ju även om en investering i mina studier eftersom garnet är material som bidrar till min universitetsexamen (även om hoarding inte är en förutsättning för att kunna gå slöjdlärarutbildningen).

Men, alla glada garnvänner där ute, nu ska jag dela med mig av mitt värdefullaste tips i garnhoardingens tecken. Vill man ha tag på billigt/köpmöjligt garn utan att bli värsta miljöboven på köpet så gör som jag har gjort i alla år jag handarbetat med garn: rota i reakorgarna och titta på loppis! I reakorgarna kan man hitta massa bra och fint garn som exempelvis utgått ur sortimentet eller slutat tillverkas och behöver då alltså reas ut. Och på loppisar kan man göra riktiga fynd! Jag har både hittat fint garn från mer "kommersiella" märken som Drops och Sandnes men jag har även hittat växtfärgat garn och en del handspunnet. Loppis och rea is the shit för fattiglappar som jag, och dessutom finns det en hel del fullprisgarner där ute som är väldigt prisvärda. Till och med för "garnsnobbar" :)

2 kommentarer:

  1. Att samla garn är nog ändå ett rätt ok "missbruk" och dessutom nästan nödvändigt om man ska ha alla fördelar som det är att ha små och stora nystan att ta till för kanter och små-stickningar så nä, jag tänker inte heller söka hjälp :-) Tänkvärt i alla fall, det här med miljö, rättvisa löner osv. Hmm...

    SvaraRadera
  2. Nä som sagt, jag står för mitt garnmissbruk :)

    SvaraRadera