måndag 28 november 2011

Jag är ingen konstnär

Jag var aldrig särskilt road av bildlektionerna i skolan. Jag tyckte de var helt ok för man kunde ta det lite lugnt, sitta och tjöta, och det som blev till på pappret fick ske i sin takt. Men jag kände mig aldrig särskilt inspirerad eller kreativ.

Mitt hantverksintresse dök upp sent. Jag började så smått att brodera korsstygn, virka, kroka och till slut var mitt textila hantverksintresse uppblommat. Men jag vill inte göra konst. Jag gillar att det ska bli något med en funktion. Konst är för abstrakt för mig.

Jag gick en folkhögskoleutbildning för ett par år sedan som redan var påbörjad när jag insåg att den hette: Konst och konsthantverk - Textil. Där talades det med oss som att vi skulle bli konstnärer. Men jag skulle ju inte bli konstnär, jag ville ju bara lära mig sticka, tova och sy lappteknik för eget behov (eller som förberedelse för en eventuell slöjdlärarutbildning). Jag hade nog hamnat lite fel där. Jag tycker ju inte ens om att titta på konst. Jovisst, fina tavlor från renässansen kanske, som något av Pieter Bruegel, men en tavla får mig inte direkt att känna något extra, den kan vara lite fin att titta på bara.

Så därför känns det inte alls lustfyllt och kreativt att "bli tvingad" att skapa konst. Jag är ingen konstnär! Min inspiration låser sig så fort jag hör ordet konst. Jag gillar att göra bruksföremål som en mössa, en skål eller en disktrasa. Föremålet kan även ha sitt skönhetssyfte. En skål kan stå på bordet och vara fin, men man kan också lägga nötter i den. En installation fyller sällan en praktiskt funktion.
Så nä, jag är ingen konstnär. Konst är inte min grej. Hantverk är det däremot. Och jag tänker inte skämmas för att säga det, även om jag anses vara tråkig och omodern. Att vara konstnär ligger i tiden, men det struntar jag i. Jag gillar inte konst. Och det tenderar att bli ganska misslyckat när jag skapar konst. Det är jag som har virkat den nakna mannen i buren.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar