torsdag 29 september 2011

Tyg

Jag har köpt en hel del tyg denna sidan nyåret. Detta beror givetvis på klädsömnaden vi har i skolan och jag har insett att jag faktiskt kan sy, även om jag fortfarande är kass på det och behöver mycket övning, och har fått en lust att göra det. Innan detta året har jag främst köpt ylle- och linnetyger som jag sytt vikingakläder av. Jag har sytt en del för hand så jag har ju inte alls mycket maskinsömnadsvana. Men nu håller jag på och kommer igång, och idag har jag sytt större delen av en kjol som jag tror kommer bli riktigt bra faktiskt. Men åter till tyget. Jag har besökt en hel del tygaffärer sedan januari och jag har köpt stuvbitar och metervaror till mer eller mindre aktuella projekt. Och en sak har slagit mig; det finns en hel del sura tanter i tygaffärerna! Vad är egentligen tanken med att vara bitter när man jobbar inom handels? Varför ogillar man kunder? Som igår till exempel när vi var på Stoff & Stil och min kursare blev snäst åt inte mindre än två gånger, bl.a. för att hon lyfte på tyger i stuvhörnan. Hallå! Det är en stuvhörna! Det är meningen att man ska rota runt! Och den stuvhörnan är man försiktig med eftersom hela hörnan luktar pedanterier och man vågar knappt andas där! Vid tidigare tillfällen har jag fått mycket himlanden med ögonen över att jag frågat saker vad gäller tygkvantitet och sömnadstips, för tygaffärstanter ogillar tydligen kunder som inte är proffs. Ska man inte istället vara glad över att någon fått upp ögonen för att sy och är i början av sin sömnadsbana?

Men jag har dock i år haft en del angenäma tygupplevelser med. Till exempel var det ju helt fantastiskt när min kompis fick med sig ett tyg från Medeltidsmode på en vikingamarknad med bara ett muntligt löfte över telefon med mig att jag skulle betala via webbshoppen, bara för att hon vill försäkra sig om att jag verkligen ska få det tyget jag vill ha. Är inte det helt fantastiskt? Sedan har vi ju alltid lika fantastiska Tygaffären där de alltid klipper lite för mycket hellre än för lite, och de prutar med sig själva utan att man ber om det i tid och otid. Man känner sig aldrig dum över att fråga någonting och får alltid bra tips och råd. Så tycker jag att tygaffärer och tygtanter ska vara. Så borde alla vara i detaljhandeln faktiskt. Stoff & stil är en trevlig butik med mycket bra och fina grejer, men man vill ju gärna vara lika glad när man går därifrån som när man kom också :)

2 kommentarer:

  1. De har alltid varit väldigt trevliga mot mig på Stoff&Stil. Men så är jag ju väldigt noga med att lägga tillbaka alla bitar på samma plats när jag tittar på stuvar också.

    Annars är Gårda Textil ett av mina favvoställen trots att det är rätt dyrt, för de _kan_ verkligen tyg, så när man frågar behöver man inte förklara så noga utan får det som man letar efter.

    SvaraRadera
  2. Problemet var att min kompis inte hann lägga tillbaka dem på plats igen. Hon lyfte bara på några för att titta på dem som låg under och innan hon ens hann tänka på att lägga tillbaka dem hade hon blivit utskälld.
    På Gårda är de givetvis väldigt kunniga och har nästan allt, men där kan man också bli nedvärderad för att man inte kan allt. Dock har jag mest positiva upplevelser därifrån.

    SvaraRadera