Appen Good on you

Här kommer ett tips på en bra app! Gå genast in där appar finns och ladda ned appen Good on you. Den är skitbra. I den kan man, förutom titta på den fina och hållbara profilen Emma Watson, söka på de kläd/sko/smyckesmärkena man gillar, och inte gillar, för att se om de är tillräckligt miljövänliga och etiska för att man ska vilja handla där. Man kan t.ex. söka på Monki, som ju ägs av H&M, och se att deras hållbarhetsarbete är "it's a start". Man kan också se att Adidas är ett märke som räknas som "good", medans Nike räknas som "not good enough". Vissa märken är märkta med "we avoid". Det är uppenbart att man ska undvika dem. Kriterierna i appens undersökning är labour, environment och animal. Man kikar alltså både på att arbetarna har vettiga villkor och rimlig lön, att miljön inte far onödigt illa av produktionen och att man har inga eller godkända animaliska produkter. Inga mulesade får eller ryckta angorakaniner alltså. En viktig app att ha i sin mobil alltså! Alla klädmärken och företag finns givetvis inte med men det fylls hela tiden på och man kan även tipsa dem om märken de ska granska. Toppen!

Kurs i sashiko

Det här med att laga trasiga kläder har jag ju typ alltid gjort. Men jag har gått runt och trott att lagningar alltid måste vara så osynliga de kan. Så fel det kan bli! Lagningar är ju snyggt ju! Jag har länge varit fascinerad och intresserad av den japanska broderitekniken sashiko, fast sådär lite på avstånd. Men nu har jag varit på kurs så nu vet jag hur jag ska göra när jag ska laga sambons jeans som det gått hål i - igen.

Är man bekant med mig eller den här bloggen vet man att jag hatar att göra provlappar, vilken teknik det än handlar om! Dock kan jag meddela att det här är första gången jag faktiskt varit road av det! Vi började med att göra en provlapp med just lagningstekniken. Jag kan meddela att kypert inte var det bästa tyget till detta. Men jeans är ju i regel kypert så det var väl lika bra att öva. Och om ni imponeras av den andra lappens precision beror det på att stygnen var förtrycka. Ett utmärkt sätt att känna sig duktig på!

Mycket blått blev det! Mina och min kompis Annas bidrag till den samlingen är de färggladaste. Personligen gillar jag inte blått (mer än vissa nyanser) så jag tänker att jag även i framtiden kommer fortsätta att laborera med färger och mönstrade tyger.

Så kan jag ju inte förneka mig själv genom att bara sitta och brodera provlappar utan jag var ju tvungen att ta med mig ett lagningsobjekt. Den här tygpåsen från Mia Skäringers turné No more fucks to give kan vara den sämsta tygpåsen som någonsin producerats. Min kollega fick den i present, använde den en gång och handlade vindruvor och den gick jättesönder! Jag fick den för att experimentera med. Jag tyckte sashikokursen skulle passa perfekt till detta. Kan meddela att den gick ännu mer sönder av mina händer, nålen och lingarnet jag använde. Med tanke på miljöhotet med tygpåsar som jag skrivit om här tycker jag att det är beklämmande att påsen inte ens håller för en enda användning! Detta måste vara den mest miljöovärda påsen någonsin!

Och apropå tygpåsar publicerade Råd & Rön en artikel om just de omiljövänliga tygpåsarna bara tre dagar efter mitt blogginlägg om detta. De tar även upp andra "miljövänliga varor" som t.ex. vattenflaskor och mandelmjölk. Skrämmande läsning!

Mitt budskap med detta inlägg är: lär dig laga med sashiko! Det blir snyggt, hållbart och det fiffiga är att du inte behöver någon symaskin. Alla kan alltså göra det. Jag hittade min kurs via Studieförbundet vuxenskolan men med en snabb googling hittade jag att det finns eller har funnits i olika delar av landet både via Medborgarskolan och Hemslöjden t.ex. Eller så knåpar du själv med hjälp av youtube. Broderigarner i lin och bomull hittar på loppis. Win-win-win! Förutom sambons jeans blir det en gammal uttjänt jacka som ska få ett nytt liv. Laga mera!

Fashion revolution week

Så här kan det se ut när jag sitter och läser vid mitt skrivbord på jobbet. Igår såg det ut just så: tunika 30 kr, byxor 70 kr - båda Emmaus och sneakers 95 kr - Erikshjälpen. Jag har inte sällan outfits enbart bestående av second hand. Passar bra den här veckan också!

Denna veckan är det nämligen Fashion revolution week. Eller, igår var det egentligen Fashion revolution day vid årsdagen av Rana plaza, om man ska vara noga. Men det har utökats till en hel vecka, som sig bör! Här kan man läsa mer, men i det stora hela kan man säga att det handlar om att vi under veckan kampanjar för transparens i produktionskedjan av kläder. Man kan demonstrera detta med att bära sina kläder ut-och-in och fråga dem vi köper kläderna hos vem som egentligen tillverkat dem. Detta gör vi med hashtaggen #whomademyclothes. Och så väcker det ju uppmärksamhet och skapar debatt med de man möter om just detta. Super tycker jag! I morgon tänkte jag nog ha något ut-och-in. Kan bli något plagg från Gudrun Sjödén kanske... Vem är med mig?

Och apropå Fashion revolution week och Gudrun Sjödén, Fair Action har startat en kampanj för att få 10 svenska företag att offentliggöra information om vart deras kläder tillverkas. Det här med att skriva "made in China" på en lapp i plagget duger liksom inte. Det måste finnas transparens i vilka specifika fabriker kläderna tillverkas i för att vi ska kunna kontrollera att sömmerskorna får skäliga löner och vettiga arbetstider. Företagen som är med i upproret är: Ellos, Gekås Ullared, Gudrun Sjödén, Intersport, Nelly, Sportamore, Stadium, Team Sportia, Stayhard och Åhléns. Ett mycket rimligt upprop tycker jag!

Och apropå ifrågasättande och upprop, här kommer ett tips: skicka mail och ifrågasätt om det är något som känns knas! Jag har mailat Ellos och Cassels och frågat varför det inte står i deras kläder vart de är tillverkade. Ellos svarade undvikande att det inte finns någon lag om det. Kasst svar! Det var flera år sedan så jag ska nog göra dett försök igen i och med detta upprop. Cassels var mycket mer tillmötesgående. Jag har även mailat EMP (före detta Sweden Rock) hur de kan rättfärdiga att de ger bort gratis tygpåsar när man handlar hos dem. Detta ledde till en lång och plågsam diskussion med någon på kundservice där jag fick förklara på honom att bomull inte är ett djur. Nu senast mailade jag Dressmann och ifrågasatte hållbarheten i att man får en helt ny skjorta om man tappar en knapp. Inget vettigt svar och inte rimligt.

Men, det positiva i all denna misär är att du också kan bli medlem i Fair Action! För mig var det en självklarhet att gå med. För 100 kr blir du medlem i ett år och för 1000 kr får du livslångt medlemskap. Bra va? Du stödjer inte bara ett enormt viktigt arbete, du får även en så här snygg anteckningsbok! Jag älskar gult!

Rana plaza: 1134

Idag är det exakt sex år sedan Rana plaza föll ihop. Känner du inte till Rana plaza kan det bero på att den händelsen inte riktigt fått den uppmärksamheten den förtjänar i media, kan jag tycka.

Alla bör känna till att den 24:e april 2013 föll ett åtta våningar högt hus ihop mitt under arbetsdagen i Dhaka i Bangladesh. Där inne dog 1134 människor, varav de flesta var textilarbetare, och 2500 skadades. Byggnaden var såklart inte anpassad för den verksamheten med de förhållandena och arbetarnas villkor kan vi bara fantisera om. Och det riktigt hemska är att den olyckan hade kunnat förhindras. Redan dagen innan upptäckte arbetare stora sprickor i byggnaden men ägaren, Sohel Rana, ignorerade det och tvingade arbetarna att fortsätta jobba. Hot om att få sparken uttrycktes så klart. Sohel Rana fick fängelse för detta, men det är ju en piss i Jordan om man sätter det mot alla människoliv som förstördes i och med detta.

Är du intresserad av att veta mer om detta kan jag varmt rekommendera BBC-dokumentären Clothes to die for från 2014 som man kan se här på Dailymotion. I den kan man bland annat få se hur en av de personer som med fara för sitt eget liv gav sig in i rasmassorna för att rädda överlevande fick sitt liv förändrat av detta varpå han startade en textilfabrik med etiska arbetsvillkor. En liten glimt av hopp.

Och här är grejen, det är faktiskt vårt fel att det här hände. Vi i västvärlden har skaffat oss ovanan att handla fast fashion på löpande band som byts ut om och om igen. Utan vårt skapade behov skulle inte denna typ av fabriker som hela tiden pressar priserna för att få så stor avkastning som möjligt finnas. Hade vi inte köpt fast fashion hade inte sweatshops funnits. Så enkelt är det faktiskt. Så kom inte och hävda "jag kan inte låta bli att köpa nya billiga kläder hela tiden" för det duger helt enkelt inte! Ta ditt ansvar och bli en mer medveten konsument! Jag tror starkt på att vi kan påverka i ganska hög grad! Handla mindre, mer eftertänksamt, mer etiskt och miljövänligt och välj alltid det bästa (eller minst dåliga) alternativet. Och det är alltid second hand skulle jag säga. Men jag kommer återkomma till hur man blir en mer medveten konsument framöver. Börja med att se filmen. Du lär inte gå oberörd!

Sömnadskunskaper

Igår skrev jag ett inlägg om tygpåsar och att det bästa är att sy sådana själv i återbrukat tyg. Jag skrev även orden "kan man inte sy..." och det har gnagt lite i mig. Jag ser ofta personer som skriver "Jag kan inte sy." när det handlar om att korta en kjol eller laga ett par byxor t.ex. Detta är ofta i hållbara sammanhang, och jag förstår det helt enkelt inte. Vadå kan inte sy? Hur kan man som född från 1970 och framåt säga så om man har gått i svensk (eller nordisk) skola? 1980 blev nämligen slöjd ett skolämne, ett obligatoriskt sådant. Detta innebär att från och med då ska alla elever ha fått läsa både textilslöjd och trä- och metallslöjd som ämnena hette innan. Från det ska inte längre killar bara fått ha trä- och metallslöjd och ingen textilslöjd och tvärt om. Man ska alltså rimligtvis ha lärt sig att sy. Hur ofta hör man någon säga: "Jag kan inte klockan.", "Jag kan inte läsa." eller "Jag kan inte addition."? Typ aldrig. Man har väl ändå sina grundläggande kunskaper från skolan kvar? Jag t.ex. vet fortfarande att Sofia är huvudstaden i Bulgarien, att Selma Lagerlöf skrev Gösta Berlings saga och att om man dricker jordgubbssaft och håller för näsan smakar det bara sött.

 

Detta är en bild på ett par av sambons jeans som jag lagat. Han har också läst slöjd i skolan, han skulle kunna göra det själv. Dock kan man behöva lite hjälp på traven med hur man ska göra och det hade jag kunnat hjälpa honom med, eftersom jag har mer erfarenhet av just detta. Jag har i ärlighetens namn även ett större intresse av att just laga. Men han kan sy på symaskin och har sytt en hel del olika grejer. Men snälla, sluta göm er bakom "Jag kan inte sy." för det är inte sant. Det handlar mer om intresse skulle jag säga. Intresse och lathet/bekvämlighet. Så om du har ett intresse för hållbarhet vad gäller textilier och du fortfarande hävdar att du inte kan sy och därmed inte gör dina lagningar eller ändringar utan gör dig av med dessa kläder på ett eller annat sätt - sluta med det! Ta ditt ansvar och börja sy. Du hade slöjd i skolan av en anledning. Så var jag lite provokativ så här på kvällskvisten med. Det känns gött!

Tygpåsar

Jag älskar tygpåsar! De är snygga, praktiska och miljövänliga. Eller...? Ja, det är ju nämligen så att nyproducerade tygpåsar i bomull är sämre för miljön plastpåsar. Enligt den här artikeln måste man använda tygpåsen ca 20 000 ggr för att hamna på plus för miljön. Och så många gånger håller inte tygpåsen för. Bomull drar ju så sjukt mycket vatten och vid konventionell bomullsodling används mängder med jordbrukskemikalier så att tygpåsen skulle vara bra för miljön är helt fel. I den här artikeln jämför man tygpåsar i olika material och man kan läsa att påsar i t.ex. non woven eller återbrukad polyester är bättre för miljön jämfört med bomull eller engångspåsar i plast. Men jag har svaret på hur man ska kunna ha den klassiska bomullspåsen och ändå vara snäll mot miljön. Och det är inte, att köpa reklampåsar, som den från Gina Tricot ovan, på second hand hur trevligt det än är. Företagen måste helt enkelt sluta göra reklampåsar på bekostnad av vår miljö och framtid!

Svaret är att sy sina egna tygpåsar i återbrukat material, som tex. gamla lakan eller gardiner i vävt bomullstyg. Här är två jag har sytt. Den ena, ni kan säkert gissa vilken, är en julklapp till min bror av mina, kollegans och svärmors gamla lakan. Applikation piggar upp! Den andra är sydd i lappteknik av örngott, spillbitar, en gardin och en gammal slöjdpåse. Piffigt va? Och kan du inte sy är det ok att köpa på loppis. Tycker jag.

Fem goda hållbara gärningar

Idag har jag varit en god medborgare och gjort fem bra saker för miljön. Bra på det sättet att det är det bättre alternativet så klart. Ska man vara mest klimatsmart ska man bo under en sten i skogen typ. Men det gör inte jag. Här kommer de i kronologisk ordning.

1. Fixat i ordning hobbyrummet och syhörnan.

Efter 4.5 år i den här lägenheten är det till slut bra i hobbyrummet. Så när som på platsbrist. Men nu kan jag komma åt att laga och sy om mina kläder. Och det är dessutom bättre att sy sina egna kläder än att köpa fast fashion. Ignorera sytrådshoardingen. Inget av det där är inköpt nyss och mycket är från loppis.

2. Lämnat in två par skor hos skomakaren. 

Det var rätt många år sedan sist. Jag testar närmaste skomakaren på torget för att limma på en sula på ett par gamla gympadojor och laga ett par fådda och begagnade Dr Martens. Jag är spänd på resultatet. Och detta är ju bättre än att slänga och köpa nya så klart.

3. Köpt två Hawaiiskjortor och lite andra pryttlar på Emmaus.

Överkonsumtion är inte bra men second hand är det bättre valet! Och en enda Hawaiiskjorta är faktiskt för lite i min sambos garderob. Den används flitigt. Koner för att träna agility var en annan grej som inhandlades.

4. Skickat två påsar till Sellpy.

Jag älskar Sellpys koncept och jag älskar deras lådcyklar! Sellpy har ett bra miljötänk! Och mina Dr Martens (ja, jag har flera par) och alldeles för lilla Haglöfsjacka mår inte bra av att ligga oanvända. Jag ser fram emot resultatet här med!

5. Lagat sambons stickade tröja.

Tröjan har jag stickat själv och någon rackare har ätit på den. Antagligen något husdjur av det mindre slaget (inte hunden). Turligt nog var hålet i nedre delen av ärmen så det var snabbt upprepat och omstickat. Tröjan heter Flax och är väldigt fin. Jag stickade den dessutom för att byta ut den läskiga fleecetröjan han använde när han frös. Oroa er inte, fleecetröjan har inte slängts, den finns kvar men nu behöver den inte tvättas massor pga användning och släpper inte mikroplaster.

Detta är min dag. Vad har du gjort för miljögärningar idag?