Igår var jag på begravning. Jag hade helsvart. Det stod ingenting på begravningssidan att man skulle ha det så jag safeade. Jag kände mig både fin och bekväm i kläderna så, men helsvart är inte riktigt min grej. Längre ska jag påpeka. För ungefär 15 år sedan kunde jag gå i helsvart ganska mycket. På den tiden jag var student och hängde med arkeologer och svartrockare. Idag blir det inte så mycket svart. Visst kan jag ha en svart kofta, kjol eller ett par svart leggings. Bottenfärgen i ett plagg kan också vara svart. Jag gillar svart men att vara helsvart är lite trist tycker jag.
Varför har vi svart på begravningar egentligen. Tydligen var det på 1700-talet som svart slog igenom som sorgens färg och blev brukligt på begravningar. Hos överklassen i alla fall. Mindre välbeställda människor fick ha mörkt och sorgebindel istället. När jag var liten var jag väldigt fascinerad av ett bröllopsfoto från 1800-talet där bruden bar svart. Mamma förklarade för mig att man hade en svart finklänning (eller blus och kjol egentligen, tvådelad klänning) som man använde både när man gifte sig och i kyrkan och andra viktiga tillställningar. Om man var vanlig dödlig bonde i alla fall. Logiskt faktiskt. Man hade så klart inte råd att skaffa massa nya kläder till bröllop, begravningar och dop och sånt.
Och nu är vi lite inne på det väsentliga här. Det är rätt orimligt att man ska behöva köpa nya kläder för en begravning, bara för att man snöar in på att det ska vara svart. Det skulle aldrig falla mig in. Inte idag i alla fall. För några år sedan hade det kunnat hända. Jag har en del svart hemma och komponerade ihop en bra kombo för mig. Jag hade en kimono jag köpt på Lindra på Wieselgrensplatsen över en av mina karmaklänningar från Monki. Jag tyckte det kändes lite kort så jag drog på mig en kjol under som jag köpt på Smyrna och använde ett par leggings jag köpt på Sellpy. Strumporna är från Myrorna Järntorget och skorna, ett par gamla Dr Martens, har jag fått av en kompis. Jag hade örhängen jag gjort själv, armband från Blizdesign jag haft i flera år och ett halsband från JohannaN jag köpt i Circle of clothes på facebook. Det gick för övrigt sönder någon timme innan begravningen så jag fick låna en tång på Myrorna och laga det. Väskan lånade jag av en kollega. Jag har bara handväskor i oranget och neongult. Snyggt absolut men inte så himla diskret om man nu vill vara det.
Det här med svart på begravningar är nog rätt djupt rotat i oss. Men är det så nödvändigt egentligen? Kollar man på olika begravningsbyråars hemsida och andra vett och etikettsidor står det att man ska klä upp sig fint i dova och mörka färger traditionellt. Förutom svart funkar mörkblått och mörkgrått. Det står också att det blir mer och mer vanligt att ha på sig ljusa kläder på en begravning för att hylla livet. Ja det är ju fint. Ibland har den avlidna önskemål och man vet kanske hur traditionell den avlidna var. Det ska man ju så klart respektera. Personligen tycker jag dock att man själv ska känna sig bekväm i det man har på sig. Man ska inte behöva känna sig utklädd eller obekväm och inte behöva känna någon stress över att behöva ta sig ut och köpa nytt. Detta gäller även bröllop, stora fester osv. Ta det du har hemma istället! Något du gillar! Det är ingen som tackar dig för att du går ut och köper nytt och stressar upp dig på kuppen.
Det kommer inte på fråga att jag köper något nyproducerat till någon form av tillställning. Och inte heller något nytt för mig. Jag tänker att jag lika gärna kan ta något jag redan har hemma. För kläder, det har jag ju! Gången innan jag var på begravning ville jag ha en brun klänning. Det var det jag kände för då. Det var i januari och mycket kallare och jag kände för en mer rejäl klänning. Den här är från Gudrun Sjödén och jag har köpt den i en facebookgrupp och sytt om den lite. Både den och de kläderna jag använde igår har använts vid flera tillfällen tidigare av mig. Jag använde dessutom samma skor och strumpor i januari som igår. De funkar bra. Den gången lånade jag handväska av min svägerska. Jag har så många runt mig som har små svarta väskor att jag definitivt inte behöver skaffa mig någon egen. Men hur mycket jag än gillar min bruna klänning och min svarta komposition jag använde igår kan jag inte komma ifrån att jag, om jag ska klä upp mig, använder mer färg och mönstrat. Det här med att man måste vara korrekt och avskalad, vad är grejen med det egentligen? Hade det skadat om jag haft färgglatt och crazy på mig igår? Antagligen inte. Jag tycker vi ska våga lite mer och ha lite mer glatt på begravning och skippa det där med svart. Om vi vill. Jag vill i alla fall. Vill du?
Svart är för övrigt en skitdålig färg ur miljösynpunkt. Det råkar vara den svåraste färgen att få till och dessutom den mest miljöfarliga färgen. Det är ytterligare en anledning till att jag inte tycker att man ska behöva springa ut och köpa nya svarta plagg till en begravning. Men det där med svart och miljön får jag återkomma till vid ett annat tillfälle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar