måndag 24 november 2014

Thornton


Jag vill härmed förkunna att jag håller på och stickar vad som kan vara världens snyggaste vantar! I helgen hade jag och Linda garnlan. Vi lanade egentligen inte så mycket, men vi ägnade i alla fall ungefär ett dygn minus sömn åt garn och stiliga män i gammaldags kläder. Främst var det Richard Armitage som John Thornton i North & South vi dreglade över. Och så stickade vi flerfärgsstickade vantar. Det är inget någon av oss egentligen har sysslat med innan så vi ville utmana oss. Linda började sticka på Tore från Vantar för alla årstider (som numera är slut på förlag) eftersom den är inspirerad av påfåglar och påfåglar är hennes grej. Jag hade flera idéer på vad jag ville sticka. Jag funderade på Vega eller Doris från samma bok, eller Freja av Emmy Petersson eller Gudrun av Maria Lärkäng men inget par av vantarna kändes som att jag hade rätt feeling och rätt garn just nu. Och eftersom jag inte har så mycket erfarenhet av flerfärgsstickning kände jag att jag ville öva lte utan för långa floteringar för få in knycken lite. Då är det ju tur att Ravelry finns och efter en avancerad sök under fliken patterns fick jag fram massa fina vantar och valde till slut Paradoxical Mittens av Lucy Neatby. Och de är verkligen fantastiska! Snygg design, genialisk konstruktion, snygga, roliga att sticka och har ett mycket välskrivet mönster. Jag stickar dem i gul enfärgad Kauni som jag köpte i Tallinn sommaren 2013, 2-trådig Järbo Gästrike i grått och någon växtfärgad historia från loppis. Kan sätta min hatt på att det är färgat med krapp. Och om jag får säga det själv så börjar jag faktiskt bli rätt bra på att sticka med fler färger. Är lite imponerad av mig själv faktiskt!

onsdag 19 november 2014

Ärm.


Jag upptäckte för några veckor sedan, återigen, att jag har helt sjuka mängder garn och de måste verkligen användas upp. Jag tänkte då att jag skulle sticka, virka och kroka julklappar till alla nära och kära. En är färdig, en är nästan färdig och en är påbörjad. Och nu har jag snöat in på Surry Hills igen. Och jag tänker att det här med nyårslöften och utmaningar och grejs går ju sådär, samt att beställningar är det absolut värsta jag vet att göra, så jag ska helt enkelt unna mig att handarbeta med det jag vill och har lust till. Och just nu är det Surry Hills. Och det är ju egentligen också en utmaning eftersom Sigrid har utmanat mig att sticka en kofta. Hittills har jag stickat en bäbiskofta (med tveksamt resultat) och jag tror dessutom att jag har hela året på mig, så det känns som att det kan gå vägen.


I övrigt så stickas Surry Hills på stickor 4.5, förutom mudden som stickas med 3.5, och garnet är Rowan Calmer. Det har jag köpt för 10 kr nystanet hos Tummelisa. Till kroppen har jag använt mina fina Hiya Hiya som jag köpte i Fattigskogen, och till ärmarna används strumpstickor enligt beskrivningen. Det gillar jag för jag avskyr magic loop. När jag höll på med mudden på stickor 3.5 konstaterade jag att jag nog inte har några strumpstickor i 4.5 började planera in när, hur och var jag skulle kunna köpa ett par och givetvis vilken sort det skulle bli. Men innan jag gjorde slag i saken tittade jag i alla fall på ett av ställena där jag förvarar stickor och hittade en uppsättning 4.5. Vilken tur att man är prylbög, insåg jag då, och att stickning är en materialsport. Jag hade ju köpt en uppsättning 4.5 i Ponys rosewood serie som jag aldrig använt. Dessa köpte jag 2011Karnaluks i Tallinn och de kostade en liten ansenlig summa, med estniska mått mätt. Och jag gillar dem. Men jag är helt kär i mina Hiya Hiya och deras spetsiga spetsar, så dem kan de tyvärr inte mäta sig med. Får nog införskaffa mig några strumpstickor av märket Hiya Hiya med.

I övrigt bloggar jag dåligt nu för tiden. Har en annan, lite hemlig blogg, som handlar om något helt annat, som jag tycker det är roligare att blogga på. Fast just den här månaden har jag varit dålig där med.

onsdag 12 november 2014

Att börja spinna


Jag har tänkt på att börja spinna ett tag men ännu inte kommit till skott. Jag har en spinnrock, som tyvärr är förpassad upp på vinden nu pga platsbrist, och en slända, men mina försök hittills har varit något misslyckade. Jag lärde mig faktiskt spinna när jag var fyra år av min mormor, men typ aldrig spunnit sedan dess. Jag testade dock att spinna på turkisk slända på Syfestivalen i september och det visade sig att jag var grym på det! Då i alla fall... Jag gillar verkligen konstruktionen på turkiska sländor så jag har haft plan på att tillverka en själv, men jag fegade ur till slut och köpte en från Etsy istället. Och så fick jag så klart köpa lite ull med, och klart man köper från Manduzana som var i Fattigskogen då! Bilden är grynig och färgen är fel, men så här ser det ut i alla fall. Nedan ser ni färgen bättre. Ska bli sjukt spännande att prova på att spinna!

lördag 1 november 2014

Mörkt och regnigt i Nossebro


Efter att vi sålde så bra i Skene blev vi väldigt pepp på att hantverka mer och sälja mer. Både jag och Linda har enorma mängder garn som verkligen behöver göras åt så varför inte sälja av lite, i hantverkad form! Linda hade fått tipset från en kollega att Nossebro markad är bra så vi har funderat på det ett tag. Nu är det bara det att Nossebro marknad är enbart på onsdagar kl 07.00-13.00 och då jobbar jag så det går ju inte. Men det finns dock något som heter höstlov och denna onsdag, när jag var kompledig, visade sig sammanfalle med sista onsdagen i månaden, dvs datumet för Nossebro marknad. Så vi slog till! Vi ångrade oss dock lite när vi fick kliva upp 04.45 och packa iväg oss i bilen, och vi ångrade oss ännu mer när det regnade och var kolmörkt när vi skulle sätta upp tak, som vi ju vet efter Ramnaparken inte är regntätt. Dessutom läckte min ena sko så jag var pisseblöt om foten redan innan jag satt mig i bilen! Så i mörkret och regnet krånglade vi med tak, bord och presenningar, men det hjälpte föga då det ändå droppade rakt ner på bordet och våra grejer blev pisseblöta. Vi var hungriga, kalla och blöta och insåg snabbt att det var en krimskramsmarknad och att vi troligtvis inte skulle sälja något. Det var typ nio mil dit också så vi kände att det var väldigt ovärt. Men, vi sålde faktiskt helt ok ändå. Vi fick som vanligt massa beröm får våra grejer och många provade och klämde och sa att de nog skulle komma tillbaka. Vilket de inte gjorde. Men jag fick sålt för en liten nätt slant och för Linda gick det ännu bättre. Så över förväntan! Vi kan nog tänka oss att återkomma dit också, men vi tänker att kanske inte i oktober. Dock är det ju på hösten våra grejer passar bäst, eftersom vantar, mössor och sådant inte säljer lika bra i juli. Men vi får se hur vi göra i framtiden. Och när det ljusnade och slutade regna hade vi det faktiskt riktigt trevligt!