måndag 24 juni 2013

Sista besöket


Idag har jag avlagt sista besöket på Hisingens hemslöjd innan ägarbytet på måndag. Jag och Caroline var där och lämnade en blomma från oss och två goda kunder till och hon blev så glad så. Och då fick jag ju passa på att shoppa lite med. Två ytterligare nystan Drops Silke-tweed och tre fyndnystan från rea-korgen. Det känns lite konstigt att det kommer bli en ny ägare men det kommer säkert bli bra. Så tack Mabel för alla dessa åren, det har varit så trevligt så!

söndag 23 juni 2013

Klösdöden

När jag skaffade min mobil nålband jag ett fodral till den i Drops Karisma. Jag blev riktigt nöjd med det för det blev ovanligt elastiskt för att vara nålbundet och det har räddat mobilen flera gånger från att dö tappningsdöden.


Tyvärr dog fodralet klösdöden igår. Vi har varit kattvakter åt ett par små gynnare vid namn Pest och Kolera. Pest och Kolera gillar mobilfodral av garn. Sambons fodral har fick fiskas upp rån under sängen flera gånger förra året. Även så mitt en gång i år. Men igår hörde jag ett klösande och slitande ljud från golvet och jag anade oråd. Jag tittade upp och där låg så detta. Då har jag gjort klart för katterna att de inte får ta fodralet innan och jag hade även gömt det i en låda med lock på. Men ändock fick kattskrället tag på det och det var visst jättekul att slita och klösa i. Så det nålbundna mobilfodralet dog klösdöden igår. Men jag kan ju inte gå ens ett dygn utan egentillverkat mobilfodral så jag satte genast igång och krokade ett nytt.


Jag tycker att det blev rätt bra det här också. Jag krokade det runt och sydde ihop det i botten. Garnet är växtfärgat. Det ena, lite grönare, har jag köpt på loppis och är färgat med ljung, och det är väldigt mjukt och mysigt. Garnet har redan lyckats bli ett par handledsvärmare som jag sålde ett år i Ale till en vikingakompis. Det orangea kommer från skatten jag köpte av Ing-Marie förra året.

Detta fodral må vara icke-nålbundet men det fyller definitivt sin funktion och jag är säker på att det kommer rädda min mobil från tappningsdöden flera gånger.

Garn-lan

Förra helgen växtfärgade vi inte bara. Vi shoppade garn också. Såklart. Jag och Linda kan inte träffas utan garnshopping. Vi började med att gå till Hisingens hemslöjd. Hisingens hemslöjd är en av favoritgarnaffärerna, som jag dessutom är stammis på eftersom det ligger på gångavstånd, och jag gillar sortimentet, och innehavaren. Jag och Linda brukar gå dit när hon är på besök. Nästa söndag byter butiken ägare så det ska bli spännande att se vad som händer då. Jag köpte bl.a. fyra nystan Drops Silke-Tweed, som hon hade rotat fram bland sina gömmor, i en kanonfin gul färg! Vi fick även ta en liten tur till Nordiska hemtextil på Wieselgrensplatsen som jag kan rekommendera. De har kanonfina ullgarner från Viking of Norway med kanonfina priser. På lördagen var vi på Erikshjälpen i Skene och Kinnagarn. Också två favoriter. På Erikshjälpen kan man hitta superfina loppisgarner, och den här gången hittade jag något tweedliknande på rulle som ska bli något fint. Linda hade nästan länsat stället tidigare, men något blev kvar till mig. Jag tänker att bilder får komma när jag gör något av garnet.

Vid ett besök på mataffären träffade vi på en vän till Linda och hennes fästman, och han hade varit på lan hela natten, vilket han även skulle tillbaka till efter lite provianterande. Vi tyckte att vi också kunde ha lan. Garn-lan. Vi planerar för ett riktigt garn-lan i höst tänkte vi. Ett garn-lan kan ju innehålla lite vad man vill, men vi tänkte att vi skulle dricka lite vin, mängder med kaffe för dem som dricker det, garnklämmeri, garnfrosseri, garnporr och garnhantverk. På ett ungefär. Jag och Linda övade lite inför det stora garn-lanet genom att sticka, nysta garn, prata garn och dricka vin. Så här mysigt hade vi det:


onsdag 19 juni 2013

Man kan aldrig få nog av växtfärgning


Det tycker i alla fall jag och Linda. Därför hade vi en session i fredags igen. Vi insåg sist att rödlöksskal på mörkgrått garn blir döfint så vi ville färga lite mer sådant. Vi hade fått tag på jättefint grått garn vi ville testa, och det här var ett höjdargarn! Det blev väldigt mjukt och mysigt.


Man blir lite beroende av att växtfärga garn. Längst upp till vänster ser vi sex härvor förstabad i rödlök, två olika gråa garner. Två av härvorna är små bonushärvor på ca 25g som vi får behålla själva. Mycket nöjda. De fyra till vänster i övre raden är andrabad på rödlöksskal. Inte illa det heller. Längst ner har vi min favorit tomtskräppa. De längst till vänster blev lite mesiga, men den till höger blev riktigt fin.


Och så har vi även ett tredjebad rödlök och ett andrabad tomtskräppa. De fick ligga över två nätter. De blev inte så dumma de heller. Den gula blev riktigt sådär citrongul. Det blir nog mer växtfärgning i sommar tror jag...

onsdag 12 juni 2013

Strumpstickning


I fredags stickade jag klart spiralstrumporna. Det är ju sommar nu och inte livsnödvändigt med stickade strumpor dagligen (fast jag använder det ju ganska ofta ändå, även i juni) och jag har en del par får jag säga, men som jag nämnt innan så måste jag alltid ha en strumpstickning igång. Jag har i och för sig redan en, men det är mönsterstickade strumpor, så det är lite överkurs, men jag kände liksom att jag behövde någon slentrianstickning, precis som spiralstrumporna. Spiralstrumporna har inte direkt ökat i någon snabb takt, började med dem i januari, men jag måste ändå alltid ha slentrianstrumpor igång. Så idag satte jag igång med ett par enkla ankelsockor. Ingen beskrivning, utan det blir på frihand, med den hälen jag gillar att göra, och den tån jag gillar att sticka. Garnet är från Netto och resterna efter strumporna i avbruten mosstickning. Det är verkligen jättemysigt att sticka i. Tror att de här strumporna kommer bli väldigt mysiga att använda, även mitt i sommaren.Och jag måste bara säga att det är så skönt att sticka med vanliga strumpstickor igen!

måndag 10 juni 2013

Gåstickning


Idag har jag gjort det! Jag har provat att gå och sticka samtidigt. Och det gick över förväntan! Faktiskt jättebra!. Gå och sticka är ett fenomen som faktiskt existerar. I Storbritannien finns det en svensk tjej som går och stickar dagligen, eftersom hennes två favoritsysselsättningar är att sticka och att gå långa promenader, alltså kombinerar hon dem. Lysande. Karin och Elin i Stickpodden har även provat det fast de gjorde det på vintern. Det känns kallt tänkte jag, och har haft det i planerna sedan dess, och idag blev det alltså av. Jag stickade på en enkel disktrasa, och jag kan rekommendera att sticka något enkelt och litet. Jag stickade med raka stickor, eftersom jag gillar att sticka disktrasor på sådana, men annars är det nog många som hade föredragit rundsticka. Jag lyckades till och med byta färg utan några större problem. Fick sakta ner lite för det, och på ett och annat ställe fick jag stanna eftersom jag hakade upp mig i alla förbenade trådar som de flesta bambu/bomullsgarnerna brukar bestå av. Men inga missöden alls. Man kanske kan fundera över hur man kan se vart man går när man går och stickar men det är inga problem. Om man stickar som jag (dvs. att man är så pass nybörjare att man inte kommit så långt som att sticka utan att titta) tittar man ju ner på stickningen under tiden lite då och då och då ser man ju även gatan framför sig. Inga problem. Nu gick jag i och för sig en väldigt kort promenad idag. Eftersom de håller på och bygger om Lundbybadet där jag vanligtvis simmar fick jag lov att pausa mitt badkort, så jag gick fram och tillbaka till Lundbybadet. De som vet vart jag bort vet att det inte är så långt. Men jag tänker att det kommer ske igen, det är ju utmärkt att kunna kombinera promenader och stickning, och då går det förhoppningsvis snabbare (dock gick det inte alls så långsamt som man kan tro utan jag höll en ansenlig takt) och det blir förhoppningsvis en längre promenad. Jag tänker även att innan sommaren är slut ska jag jag provat att både virka, kroka och nålbinda på mina promenader.

Och apropå virkning och promenad så provade min vän Lena på det häromdagen och bloggade även om det. Men jag har inte bara härmat henne eftersom jag planerat att prova att sticka och gå sedan i vintras. Och om sanningen ska fram kan det hända att anledningen till att valde att prova att gå och sticka just idag är att jag helt enkelt inte ville lägga ifrån mig disktrasestickningen när jag skulle iväg. Och det finns stunder då jag hatar att gå. Det är t.ex. när jag ska gå från simningen och hem och har en mördande liten backe, som egentligen varken är särskilt lång eller brant, men det är något med vinkeln på den som inte passar mina hälsenor. Den backen gick galant idag eftersom jag koncentrerade mig på stickningen. Jag hatar även att gå hem från vagnen efter en lång dag. Det är så tråkigt. Då kommer nog stickningen komma fram.

Något jag däremot förvånade mig lite över är att folk inte reagerade mer. Människor har en tendens att reagera starkt på sådant som sticker ut, och de är oftast inte diskreta med att visa att de ser det. Men jag tycker inte att någon direkt stirrade eller pratade om mig. Det såg kanske lite konstigt ut, men det kändes däremot helt naturligt och logiskt att sticka samtidigt som jag gick. Garnet hade jag i min väska och det funkade bra. Men jag tänker att vid sådana här sticktillfällen vore det perfekt att använda min fina mandala, och kanske fästa den i ett bälte eller så. Vad är en mandala undrar ni kanske då? Jo, det är en sådan här:


Och den är faktiskt till för garn. Förr i världen fanns det inga snajsiga nystmaskiner utan då fick man nysta garnet för hand och då blev det runda nystan. De rullar gärna iväg när man stickar/virkar från dem och jag kan tänka mig att katten, för det hade man ju på varje gård förr pga mössen, säkert lekte med dem och det var säkert irriterande att behöva reda ut det efter en lekstund för katten, och då var en sån här liten garnbur i luffarslöjd perfekt. Jag har fått den av min pappa, men tyvärr är det inte han som har gjort den. jag tycker att han ska lära sig göra sådana och sedan sälja dyrt. Vill man läsa och se mer av mandalor kan man t.ex. titta in det här blogginlägget.

Och jag kan ju även tillägga att det var permiär för något mer än gåstickning idag. Det var även premiär för väntrumsstickning. Mig veterligt har jag i alla fall inte gjort det innan. Men jag tänkte att det är dags. Tanter stickar i väntrummen på vårdcentralen. Och eftersom jag är tant så var det dags. Och i ärlighetens namn, igen, så ville jag inte sluta sticka på min disktrasa då heller. Fast det var en annan disktrasa.

lördag 8 juni 2013

World Wide Knit In Public Day


Idag har det varit just det, WWKIPD, på Världskulturmuseet i Göteborg. Det samlades ett helt gäng stickerskor och stickare i trappan på Världskulturmuseet och stickade. Jag träffade mina vänner från Stickklubben Göteborg men även en hel del andra människor. Bl.a. Visalisa som jag träffar alldeles för sällan.


Jag hade med mig mitt stora spetssjalsprojekt att sticka på som jag nämnt innan. Det går ganska sakta men säkert framåt. Jag har så mycket annat att sticka, virka och kroka på och just nu monogamstickar jag inte alls.

Man fick ha med stickade plagg och saker man ville visa upp men jag glömde så klart ta med mig något. Hade annars tänkt ta med min krokade Pax som jag ändå är väldigt nöjd med. Och apropåå krokning så fick jag se ett par vackra krokade ting i trappan. En dam hade krokat en helt fantastisk tröja som jag blev väldigt avundsjuk på! Någon dag ska jag också kroka en tröja.



Och en tjej höll på med en näverkrokad filt i Fame Trend som också är to die for! Bilden innehåller även mitt finger upptäckte jag men det bjuder jag på.


Det var väldigt trevligt men jag stannade tyvärr inte så länge. Jag skulle faktiskt hem och titta på prinsessbröllopet. Är man rojalist så är man! Och det fick mig att tänka på ett annat prinsessbröllop jag tittade på för tre år sedan och insåg då även att jag numera har haft den här bloggen i tre år. Det första inlägget skrevs faktiskt den 13:e juni, vilket innebär att den firar tre år på torsdag. Jag får nog fira det med någon tävling eller så, så håll utkik efter den!

fredag 7 juni 2013

Avmaskat


Idag har jag så äntligen fått något avmaskat. Har som sagt varit alldeles för kass på det det senaste. Mina spiralstrumpor som jag började på i vintras är klara. De blev av en lite kortare modell och jag är helt ok nöjd. Garnet kommer från TGR och kostar 20 kr nystanet. Jag kanske inte är helt förtjust i de korta färgrapporterna men tror att det kan bli kanonfint i min krokade filt som jag för övrigt är väldigt sugen på att fortsätta med. Den första strumpan (den till höger) stickade jag på strumpstickor, och nr 2 (vänster) är stickat med magic loop. Och som jag nämnt tidigare så gillar jag inte magic loop alls. Jag kan absolut se poängen med det om man stickar två stycken av något, exempelvis ärmar, samtidigt, och alla gillar ju inte strumpstickor och då är magic loop jättebra. Men det är inte för mig. Jag tycker både att det är roligare, enklare och går snabbare med strumpstickor. Och faktum är att masktätheten blev helt annorlunda med magic loop. Den vänstra som jag stickat med magic loop är mycket tightare trots att samma maskantal och stickstorlek använts. Det positiva med magic loop är att resultatet blev något jämnare, så det blev ju en fin strumpa i alla fall. Tyvärr matchar den ju inte sin maka särskilt bra... Men det syns inte på och de här strumporna kommer garanterat att användas och fylla sin funktion.

lördag 1 juni 2013

Kåken larmar

Idag har jag varit på Örgryte-Härlanda Stadsfestival, eller Kåken larmar som det även kallas. Jag kan inte påstå att jag sålde vansinnigt bra, men lite fick jag in i alla fall och det var himla trevligt. Jag hade trevligt sällskap och vädret var kanonfint. Så här såg mitt försäljningsbord ut.


Marknaden var precis utanför kulturhuset Kåken och där fanns det även så här fin stickgrafitti:


Bilderna ser kanske inte så himla bra ut eftersom det var gassande sol hela tiden och bilderna blir inte så lyckade då. Men som sagt så var det väldigt trevligt med massa levande musik och en hel del folk som besökte det också. Men det där vädret höll inte i sig hela dagen kan jag säga. På eftermiddagen blev det helt plötsligt väldigt blött. Det där uttrycket som säger att himlen öppnade sig räcker liksom inte. Det var som att man satt i en sjö i stort sett. När det började regna var jag ju inte heller så smart att jag packade ihop, utan jag tänkte att det nog skulle sluta. Det gjorde det inte. Det ösregnade så kraftigt att marken utanför Kåken bildade en mindre sjö. Och man kan ju inte annat än att skratta åt det. Jag var så blöt när jag kom hem att jag fick krama ur klänningen. Men jag är glad att jag hade lädersandaler på mig och inte tygskor eller gympadojor, för då hade jag varit tvungen att slänga dem när jag kommit hem tror jag. Och så här fina blir fötterna om man blir blöt i bruna lädersandaler: