söndag 30 december 2012

Jag har ju gett bort lite julklappar med

Jag hade storslagna planer på alla julklappar jag skulle ge bort. Det skulle vara flådigt värre. Nu gick det inte riktigt så... Examensarbete, två jobb och två julmarknader kom emellan. Men alla fick något hantgjort i alla fall, även om inte allt var handgjort just nu. Jag kommer här bara visa några av julklapparna eftersom det blev lite klassiska nålbundna mössor, enkla raggsockor och sånt.


Men jag stickade faktiskt en Wingspan. Det är en rätstickad sjal som består av förkortade varv som jag tidigare inte har tilltalats av. Och egentligen hade jag andra planer för den här julklappen. Jag visste att jag ville använda det här garnet och hade egentligen tänkt sticka en spetsstickad sjal men så hittade jag inget bra så då tänkte jag kroka en istället. Men det blev inte heller bra. Garnet var för tunt för mönstret och jag orkade inte räkna om mönstret så det blev en sån här. Och den blev faktiskt väldigt bra! Och den var kul att göra. Garnet är Rustik från Netto och det gick åt lite mer än två nystan. Sambons mormor fick den. Är man över 80 år gammal behöver man fina sjalar!


Mamma fick ett par stickade strumpor. Ett par Kristina-strumpor blev det. Jag har tidigare stickat de här till mig själv och modellen är himla bra. Men jag gillar verkligen inte att sticka dem. Jag ogillar verkligen att sticka räta maskor vridna, och det är omständigt och flätan är pillig. Men resultatet blir som sagt väldigt bra så när man väl är klar med dem var det mödan värt. Drops Fabel är garnet och jag tror faktiskt att mamma uppskattade dem.

Det var nog faktiskt dem jag blev mest nöjd med. Men jag kan väl kosta på mig att visa lite mer.




Pannband och handledsvärmare, krokade handledsvärmare och nålbunden mössa med. Till svärmor, syster och pappa. Så det var det. Jag får vara lite tidigare med julklapparna nästa år så jag hinner färdigt och slipper stressa.

Nästa år ska jag läsa slöjd igen och skriva ännu ett examensarbete. Jag ska försöka vara lite mer aktiv med bloggandet. Jag har varit bättre andra halvan av året så lite mer på den nivån så det händer lite på bloggen i alla fall. Och jag ska försöka vara lite roligare. Bättre bilder och så. Men det blir säkert inget med det!

lördag 29 december 2012

Blir man sugen på att brodera nu eller?

En fin jul


Jag vet inte vad jag har gjort för att göra mig förtjänt av så fina julklappar men jag har fått ännu massa fint! Igår firade jag och sambon vår egen jul här hemma och då bytte vi julklappar. Han var faktiskt undantaget från de handgjorda julklapparna (givetvis fick han en handgjord med, annars är det ju inte rättvist) då jag hade köpt lite till honom ändå. Och jag fick t.ex. den här fina boken! Karin Holmberg har sedan tidigare kommit ut med boken Karins broderibok som köpte på bokmässan förra året och den här var lika fin! Den innehöll mer applikationer den här gången och det är ju alltid trevligt! Dessutom finns det mönster på görsöta Pacman-spöken som jag definitivt måste brodera. Och nu har jag blivit rejält inspirerad att brodera igen! och boken jag fick av min syster om smyckesslöjd av återbruk gjorde också mig väldigt inspirerad. Det blir nog lite sånt på slöjden nu till våren.

onsdag 26 december 2012

En liten bokrecension


Jag tänkte ge mig på en liten bokrecension. Jag fick höra att det skulle finnas nålbundna vantar i boken Varma tumvantar och några sockor av Eva Trotzig så det var jag ju tvungen att undersöka! Fattig som man är och eftersom det fortfarande var några veckor kvar till julafton så ställde jag mig på kö till den på biblioteket. Och jag fick den så lagom till jul. Boken innehåller flera mönster på härliga stickade vantar, några virkade, en del raggsockor och lite nålbunden som sagt. Och de stickade vantarna är verkligen kanonfina! Det finns ett par vantar med fåglar på som är fantastiska, och ett par estniska halvvantar som är to die for. Men, ska jag vara ärlig blev jag inte helt såld på boken. Boken är upplagd så att varje beskrivning inleds med en liten text om vantens/strumpans historia eller bakgrund vilket är trevligt, men jag för min del tycker att det ges för lite information. Till exempel kan det stå om författarens vän Björn som gjort en egen version av en vante. Vem är Björn undrar jag då? Jag gillar inte när man får lite information men inte tillräckligt. Och för lite är det på flera ställen. Det finns t.ex. en fin berättelse om en vante som hittats i snön och som har fått en uppstickad maka till för att det skall bli ett helt par, men det finns ingen beskrivning. Det berättas bara om vanten, visas en bild och sedan får man inte mer. Det står att om man vill lära sig tvåändsstickning, som vanten är stickad i, får man vända sig till en bok. Varför är ens vanten med om ingen beskrivning på den presenteras undrar jag? Likadant är det tyvärr med nålbindningen. Tre hela par nålbundna vantar figurerar på fina bilder, en kort historia om nålbindning presenteras, men man får aldrig veta hur man gör. Det hänvisas till att delta i "någon kurs" hos hemslöjdskonsulenter eller studieförbund. Hade jag skaffat boken för att få lära mig nålbinda hade jag känt mig snuvad på pengarna kan jag lova. Och den korta beskrivningen av hur man nålbinder som ändå finns är något irriterande men jag ger mig inte in på det. Dessutom beskrivs nålbundna plagg som som glesa, elastiska och formbara. Jag tycker det låter som motsatsen till nålbundet jag. Enda sättet att få nålbundna plagg täta ska tydligen vara att valka dem. Mina nålbundna plagg blir varken glesa eller elastiska! Valkar gör jag bara om det blir för stor storlek. Nu finns det ju olika sätt att nlbinda på men att all nålbindning blir gles och elastisk är direkt fel hävdar jag! Och något jag verkligen irriterar mig på på riktigt är ett par vantar med rosor på i boken. De är kanonfina och det är inget fel på dem, MEN det som är lite provocerande är att det även finns med en flickvariant av dessa vantar. Det ses bara som självklart att inte pojkar kan vilja ha sådana vantar. Barnvantar hade jag föredragit om de benämnts som.

Men, jag ska inte vara alltför negativ. Det finns mycket positivt med boken också. Många av de stickade vantarna är som sagt kanonfina, det är fina bilder, mycket estniska vantar och strumpor vilket ju särskilt uppskattas av mig då. Dessutom är slöjdmodern Hulda Lundin nämnd i boken och två av beskrivningarna bygger på vantar hon gjort, och det gillar jag verkligen! Det kan även hända att jag köper den någon gång i framtiden, kanske om den gått ner lite i pris, men inte pga. nålbindningen då, för den korta beskrivning som finns i denna bok hade lika gärna kunnat vara.

Om någon skulle vilja höra någon annans åsikter om denna boken har även Stickpodden recenserat den i sitt femte avsnitt som ni kan hitta här.

tisdag 25 december 2012

Fått julklappar

I flera år har jag varit inne på att sluta med julklappar. Det blir press och stress och vi är alla vuxna i vår familj så vi skulle lika gärna kunna lägga ner det. I år tillåter dessutom inte min ekonomi några dyra julklappar eftersom jag nu fått mina ynka sista 1100 från CSN och utan fast jobb så blir den ekonomiska situationen inte så hållbar. Så jag har tillverkat alla julklappar själv, förutom några stycken till sambon. Men när man får så här fina julklappar av sin familj så vill man inte sluta med julklappar alls.




Äggkorgen har min pappa gjort helt själv! Han är grym på luffarslöjd och när vi var med på marknaden i Skene i september hade han sådana med sig. Nu blev båda dem sålda men jag nämnde för pappa att jag också ville ha en och det kom han ihåg! Jag är mycket nöjd med min äggkorg! Ägg brukar jag ha i kylskåpet så det finns risk att det blir garn i den korgen.

Jag blev väldigt förvånad när jag fick boken Vikingamönster i stickat av min bror! Mamma hade visst hjälpt till lite med den julklappen men det spelar ju ingen roll. Jag har velat ha den länge nu och eftersom den är slut hos förlag blev jag ju extra glad förstås! Det finns så fina flätmönster i den och jag kommer nog använda den mycket. Maskor och medeltid fick jag av mamma och den kommer nog bli lika använd den. Så fina mönster! Säger bara det.

Så fick jag även en bok om smycketstillverkning. Jag ägnar mig i regel inte åt det (mer än de virkade örhängena) men den här boken var kanonfin och väldigt inspirerande! Jag älskar ju återbruk och det är mycket sådant i den här, och mycket smycken av bestick och det gillar ju jag! Jag har ju sedan tidigare gjort ett halsband i slöjden. Den boken kommer jag nog använda mig mycket av både privat och i yrket.

Man kan säga att det var en julafton som gav bra utdelning helt enkelt!

torsdag 20 december 2012

Lite kärlek


Jag har en julklapp på g till en familjemedlem. Jag insåg härom dagen att jag hade fel stickstorlek så jag fick passa på att köpa strumpstickor i 3.5 efter jobbet igår. Egentligen tänkte jag köpa några billiga Netto eller TGR men det hittade jag inga så jag fick gå till riktig garnaffär och shoppa. Jag hade inte all tid i världen så jag plockade åt mig ett set bambustickor utan att egentligen fundera över det, men jag har inga bambustickor i lite större storlek av strumpstickor så jag tänkte väl testa det. Och lite kärlek uppstod får jag säga. Jag har både strumpstickor av bokträ och knitpro-varianten av trä och jag älskar dem, men jag älskar nog faktiskt de här lika mycket. De var faktiskt bra. Så bambustickor av märket Prym gillas!

söndag 16 december 2012

Årets sista marknad avklarad


Och vilken marknad sen! Det fanns så mycket fint hantverk! Fina smycken, keramik, textil, återbruk you name it! Men kommersen gick inge bra... Det var liksom inget folk. Jag vet inte om de hade promotat det dåligt, men det sas att det funnits med i GP's kalendarium så jag undrar: vadär det med göteborgare?! För två veckor sedan var det massor med Varbergsfolk ute och rörde sig på julmarknad, men inte denna helg i Göteborg. Är göteborgarna för julklappsstressade eller? Jag hade lätt kunnat hitta julklappar till alla mina nära och kära på den här marknaden. 150 kr fick jag in, och det var enbart pga att andra utställare köpte av mig. Men det var en fantastisk lokal, Villa Överås visade sig vara ett helt underbart hus, det var massa fint att titta på, jag och Linda hade jättetrevligt och vi fick lite hantverkat. Och det var god kakbuffé!

Och som vanligt får man höra någon rolig kommentar. Jag har börjat samla lite på sådana. Det var en dam där och frågade om mina kavel/langettvirkade armband. Jag förklarade för henne men hon förstod inte alls. Hon pratade något om någon ställning, jag vet inte om hon blandade ihop med med gaffelvirkning eller vad hon gjorde. Så fortsatte hon att titta på mina grejer och jag guidade henne lite i vilket hantverk jag har, dvs främst krokat, smygmaskvirkat och nålbundet. När jag förklarade kort vad nålbindning är sade hon: "Ja alltså, jag är slöjdlärare så jag har lite koll". Kommentaren i sig var det väl inget fel på, men sättet hon sa det på! Liksom: "Lilla gumman, du som knappt är torr bakom öronen, jag är minsann slöjdlärare så jag har väl bättre koll än vad du har!". Men då drämde jag till med: "Det är jag också om ett halvår". Lite hånfullt (upplevde jag det som i alla fall) frågade hon om jag sagt "en halvtimme" men då fick jag berätta för henne att jag tar examen till sommaren. Lite gött att drämma till med den! Jag menade inget överlägset med min kommentar utan ville som sagt bara vägleda henne i vad det fanns på bordet och jag kan säga att det är inte sällan, utan snarare kanske 5-10 ggr per marknad jag får frågan "Är det det här som kallas tvåändstickning?" och så pekar de på nålbindningen! De flesta brukar faktiskt inte veta vad nålbindning är och då tycker jag att det är viktigt att informera om det så kunskapen om nålbindning kan sprida sig. I all välmening.

fredag 14 december 2012

Missa inte!

Jag tänkte bara påminna alla att inte missa att jag och Linda och Nornornas garn står på julmarknad på Villa Överås imorgon lördag på Danska vägen i Göteborg. Kl 13-16.30 kan ni träffa oss där, köpa julklappar och lyssna på julmusik. Missa inte!

tisdag 4 december 2012

Får jag lov att presentera...

Jag insåg att jag inte presenterat Ralf här på bloggen så det måste ju ske! Får några år sedan gick jag en textilutbildning på Löftadalens folkhögskola som en personlig förberedelse för ett eventuellt slöjdlärarprogram. Eftersom jag inte hade tillräckligt med CSN kvar ville jag dels känna på om det här med textilslöjd var något för mig, och jag hoppades även på att jag skulle kunna tillgodoräkna det textila året i mitt slöjdlärarprogram. Det gick inte alls visade det sig. Men jag ångrar inte alls att jag gick utbildningen, för hade jag inte gått den kanske jag inte hade kommit på att jag verkligen ville bli slöjdlärare. Och det var både roligt och lärorikt. Både undervisningen och lärarna var dock av varierande kvalitet och något vi märkte tidigt var att det fanns status mellan utbildningarna på skolan. Utbildningen var en textil inriktning av Konst och konsthantverksprogrammet så en del av undervisningen bestod i att förbereda oss för att bli konstnärer. Just i min årskull var det främst personer som ville lära sig olika hantverkstekniker och inte hur man skall vara konstnär, så det hände ibland att det var viss frustration. Mycket av förberedelserna till att bli konstnär var dock både lärorikt och nyttigt, däribland kursen i kroki vi hade. Till en början var jag livrädd för krokin. Jag är verkligen värdelös på att teckna, och det här med skissa snabbt funkar bara inte för mig. Jag har varken rutin eller talang för det och jag fick en hel del kritik för mina små och detaljrika krokier, som jag dock själv var toknöjd med! För jag märkte verkligen en utveckling! Från att inte kunna teckna alls gick jag till att teckna något jag blev nöjd med! Och det var verkligen kors i taket!

En gång per termin hade vi så modellveckor, dvs vi hade modell hela dagen, varje dag i veckan som skulle avbildas. I Konst och konsthantverksprogrammet fanns även inriktningarna Väv, Bild och Keramik. Och under dessa modellveckor blev verkligen den här statusen bland inriktningarna extra tydlig. Inför modellveckan fick vi höra från våra lärare att de som går inriktning bild skall måla tavlor; prova helst på både olja, akryl och akvarell samt att ni ska skulptera eftersom det ingår i er utbildning att ha lite keramik. De som gick keramik skulle lägga fokus på skulpterande, men de skulle också måla tavla eftersom de också hade det i sin utbildning. Och vi som gick textil och väv ja vi... vi kunde måla om vi ville. Eller teckna. Tja, det var inte så viktigt vad vi gjorde. Vi kände oss därmed ganska oviktiga och gick ner i den kalla gympasalen en halvdag och tecknade i våra skissblock och sedan sket vi i det sen. Vi kände inte riktigt att vi fyllde någon funktion där så vi skapade våra modeller i textila material i vår textilsal istället, och det var inte alls populärt för de tyckte ju att vi skulle teckna i en hel vecka helst.

Jag struntade dock helt i detta och gjorde något jag tyckte var inspirerande och meningsfullt. Jag valde att brodera vår modell Carina i ett linnetyg som är en avklippt ärm från en medeltidsklänning som modifierades om på en tidigare arbetsplats. Och jag blev toknöjd!


Jag bara älskar hennes kroppsform! Den gör sig enormt bra både som teckning och bild. Vi var fler som broderade henne och alla blev kanonnöjda!

Den andra modellen jag valde att återskapa i textilt material var Ralf. Ralf hade en väldigt olik kroppsform från Carinas, och han var betydligt äldre. Jag tyckte han var svår att teckna då han var så jäkla smal och senig. Men med lite övning så gick det ganska bra.


Så här såg han ut när man tecknade av honom. Jag var inte så sugen på att brodera igen så jag kom på att han borde bli en amigurumi. Jag virkade honom helt på frihand utan några särskilda beräkningar så han blev kanske lite oproportionerlig.


Och om ni undrar varför han har så stor penis så är det för att han hade det.
Så det här är Ralf. Och visst är han ganska söt!

måndag 3 december 2012

Ett smultronställe i form av en garnbutik

Jag har hittat en helt fantastisk garnbutik! Eller egentligen är det Linda som hittat den, men nu har jag fått uppleva den med! Butiken heter Garnglädje och ligger i lilla Sätila i Marks kommun. Och det är ett helt fantastiskt ställe! Garnglädje har även en webbshop som man kan besöka här. Och jag kan verkligen rekommendera det!

En fantastiskt trevlig kvinna som heter Kerstin har butiken och den ligger på hennes gård ute i Sätila, i en byggnad på hennes tomt som jag skulle tror är en ombyggd ladugård eller loge (lite pinsamt att jag inte kan identifiera vad det är för något faktiskt, jag är från landet och mina föräldrar är hembygdsentusiaster så jag borde veta) och man kan se bilder från butiken här. Butiken är dels fantastiskt fint inredd och väldigt mysig. Sedan så har hon ju även helt fantastiska garner! Här är det inget snack om gnisslig akryl (inget ont om akryl, men om den gnisslar är det inget roligt) utan här handlar det om ull, lin, silke och alpacka. Det finns varumärken som Noro, Manos del Uruguay, Marks & Kattens, Ullcentrum och Östergötlands ullspinneri. Färgerna är fantastiska och garnerna är gosiga. Hennes finaste garn får jag nog säga var det växtfärgade Luxury DK Bracken från Shilasdair i fantastiska färger! Här kan vi snacka mysigt växtfärgat garn! Och jag var tvungen att handla så klart.


Det blev tyvärr inget växtfärgat den här gången utan jag sparade det till nästa gång. Jag har dock länge suktat efter Manos Silk Blend och nu blev det en härva i en kanonfin färgkombination. 159 kr kostade den och det är inte heller ett högt pris tycker jag. I övrigt blev det reagarn eftersom min ekonomi är som den är just nu och då blev det två Natur Uld och två andra ullgarner som ropade på mig. Det ena var Eco ull från Viking och det andra hette Artesano British wool. Allt detta fick jag för 259 kr och jag kände mig mycket nöjd när jag gick därifrån. Så ska det vara när man lämnar en garnbutik lite fattigare. Besök gärna Garnglädjes fantastiska blogg och framför allt, gör ett besök i hennes butik om du har vägarna förbi!

Första julmarknaden


Så var första julmarknaden avklarad. Och det är faktiskt första julmarknaden vi någonsin deltagit i. Och det gick bra! Vi sålde ganska bra och det var en mysig julmarknad med fint hantverk och goda saker man kunde stoppa i munnen på Vareborgs bärodling, anordnat av Wilhelminagården. Det var dock väldigt kallt, framför allt om fötterna, och kanske lite långt att åka för att vara med på en marknad, för oss båda. Men det var helt klart värt att åka dit och vi fick mycket beröm för vårt hantverk och det är ju alltid kul att visa upp sig och träffa folk! Vi hade även kanontrevligt sällskap av min vän Maria från Löftadalens folkhögskola, Fagermyrskan.

Dock måste jag berätta om en händelse som irriterade lite. Innan marknaden hade satt igång gick övriga utställare runt och kikade lite och då kom det två damer och kikade på våra grejer. De konstaterade att vi virkade mycket och att det var saker som är "enkla att göra själv". Bara det var ju en lite ohyfsad kommentar, men vi lade inte så mycket vikt vid det. Vi gör inga extremt avancerade grejer, utan vi gillar det enkla i fina garner. Enkelt behöver inte vara tråkigt. Men så kom frågan vart vi hade lärt oss virka, för vi var ju väldigt unga, ungefär. Nu är vi båda i 30-årsåldern, men jämfört med dem kanske vi är unga. Jag svarade sanningsenligt att det är i slöjden jag lärt mig och då blev de väldigt förvånade och sa: "Menar du det? Det hade jag aldrig trott! Att slöjdlärarna lär ut sådant!" och fortsatte prata om att det minsann har varit en lång period när ingen har kunnat virka och att man inte alls lärt ut det i slöjden. Linda svarade då att hon lärt sig både i slöjden och av sin mamma och då fick de vatten på sin kvarn och var väldigt nöjda med att det minsann är något man lär sig av damer i deras generation och tyckte ungefär att jag borde ha lärt mig av min mormor eller farmor och liksom inte riktigt trodde på att jag lärt mig i slöjden. Vad är det för inställning egentligen? Varför misstror alla slöjdundervisningen? Min fantastiska mormor både virkade, stickade, nålband, spann, kardade och vävde och när jag var liten lärde hon mig både tova, karda och spinna, en kunskap som tyvärr inte upprätthölls ordentligt, och av någon anledning blev det heller inte mer än så. Mamma kan också sticka och virka, men har aldrig riktigt hållit på med det ordentligt, och någon farmor har jag aldrig haft då hon tyvärr gick bort när pappa var ung. Så där fick min slöjdlärare Lena träda in och jag är väldigt glad över den kunskap jag fått i skolslöjden. Idag läser jag till slöjdlärare och mina största intressen är textilhantverk av alla slag, även fast jag "bara" lärt mig i slöjden. Det får mig även osökt att tänka på när jag var på en loppis och hittade en stickbok från 1945 och en dam kom förbi och klappade mig på axeln och sa att det är kul att se att unga tjejer håller på med sånt och att det är viktigt att det bevaras. Det kanske är dags att vakna nu världen och inse att handarbete är inne, även i den "yngre generationen"! Och det känns lite grand som att vi får just de reaktionerna när vi besöker marknader att "Oj, ni som är så unga håller på med sånt här!".

Men om vi ska sluta klaga en stund så var det som sagt lyckat igår! :)