måndag 23 juli 2012

Jag stickar på svenska.

Stickning är inne nu. Forumen blir fler och fler för denna konstart. I tidningarna kan man läsa att stickning är bra för hälsan och stickade sjalar och annat blir mer och mer modernt känns det som. Men någonting som jag kan störa mig lite på är hur det finns någon slags exklusivitet i stickningen. Det finns ett helt vokabulär som inte vem som helst kan bara sådär. Men det är väl som med sotarmoj kanske, och behöver kanske inte vara något negativt? Men något som jag funderar över är man inte verkar stickar på svenska längre. Allting har engelska ord och förkortningar som det ibland är svårt att hänga med i. Till exempel kan man gå med i en KAL, dvs en Knit A Long. Eller så kan man närvara på en KIP som betyder Knit In Public. Det finns UFO's och FO's som då betyder ofärdiga och färdiga objekt. Folk över hela landet stickar "cowls" som verkar vara någon sorts halskrage eller sjal. Eller halsduk kanske... Det är lite snårigt det där. Så kan man sticka i-cords som är ett fiffigt sätt att sticka påtade snoddar med bara tre maskor på två stickor. Nja, inte riktigt min grej. Man kan väl kalla det för vad det är annars, som halskrage eller sticka på allmän plats eller nåt liknande. Och min absoluta favoritförkortning att störa mig på är LYS som betyder Local Yarn Store. Varför, varför, varför säger man eller skriver så när man kan benämna det som min lokala garnaffär, min närmaste garnaffär, Tummelisa eller Daisy Design eller vad det kan heta, eller varför inte garntanten? Det låter faktiskt ganska löjligt att säga LYS. Uttalas det på engelska också funderar jag över? Och det stannar inte där. Givetvis existerar detta inom virkning, krokning och annat med. Ett namn som jag absolut vägrar att använda är kvastskaftvirkning. Detta är något så spännande som en svensk översättning av ett engelskt namn, dvs broomstick lace. Det finns ett alldeles utmärkt namn för denna teknik redan innan som har använts i Sverige sedan åtminstone 70-talet och det är langettvirkning. Jag stickar och virkar på svenska och använder då svenska ord om det finns och jag pratar med en svenskspråkig person. Och gör det med gott humör! :)

måndag 9 juli 2012

Borre baby!


Jag har till slut fått åka på vikingamarknad igen! Efter ca två års torketid var jag tillbaka i Borre där jag var för två år sedan och det var fantastiskt! Jag gick lite bananas med plånboken som ni ser men det var jag faktiskt värd! Jag köpte en till fingerborg till min samling som numera består av två stycken! Lite stavkyrkekitsch är alltid uppskattat! Och det här med fallosar är ju även det alltid uppskattat! Jag hittade en liten i smyckesform och en stor man skall dricka ur. Den lilla är en kopia av ett lettiskt fynd som man kan se på museet i Riga. Den stora är tydligen 1500-tal och finns alltså på riktigt! Men jag glömde tyvärr fråga vart den är ifrån. Sedan köpte jag en ny slynggaffel och tärning i ben, en vitlöksrivmojäng, en örslev, en fenrisulv med hand i munnen och ett par örhängen inspirerade av Hugin och Munin. Tärningen är efter estnisk förlaga och den, örhängena och den lilla fallosen köpte jag av ett jättetrevligt estniskt par. Det är trevligt att vara viking och det är trevligt att shoppa!

tisdag 3 juli 2012

En skatt!


Idag fick jag hem den här skatten med posten! Det är snälla Ing-Marie som låtit mig köpa loss en del av hennes egenhändigt växtfärgade ullgarn. Kanonfint! Det var både lite små nystan och stora härvor färgade med bl.a. björk, nån svamp, rönn och islandslav. Det mörka bruna är färgat med rönn och kromsyrat kali. Jag är ju som sagt lite rädd för att använda läskiga kemikalier när jag växtfärgar. Lavar är jag också lite rädd för eftersom jag inte vill bidraga till någon utrotning. Men det är inspirerande att se vilka fantastiska färger det kan bli, och är det second hand är det ok. Garnet kändes inte stixigt och luktar sådär växtfärgningsgott! Det ska bli massa fina nålbundna grejer av det här tänkte jag. 250 kr inklusive frakt för nära ett kilo garn är inte fy skam tycker jag!

måndag 2 juli 2012

Gult, grönt och oranget.


Min sambo sa när han såg mitt fina tomtskräppfärgade garn att allt jag färgar blir gult eller grönt. Men här kan man se att det kan bli oranget också! Jag har färgat med lökskal och gurkmeja blandat den här gången. Gurkmejan ska tydligen vara lite mer ljusbeständigt än lökskalet. Och jag tog nog i lite med lökskalet. Det här med att väga och mäta är inte min grej. Jag märkte när jag skulle skölja garnet att jag nog hade lite överflöd av färg. Det ville helt enkelt inte sluta att fälla. Men så blev det en fin och stark orange färg med. Jag är nöjd. Och det blir ju en klar skillnad på det längst till höger som är andrabadet. Det visade sig även att tomtskräppan var ännu mer fantastisk än jag trodde! Det blev i stort sett ingen skillnad på andrabadet utan det blev lika starkt. Det lite mesgula melerade blev just lite mer mesgult, men jag misstänker att det är syntet i det garnet. Bra garn i bra färger blev det i alla fall!

Och apropå det där med färgerna. Än så länge har det blivit mest oranget, gult och grönt. Jag hade gärna fått till lite fler färger men jag tilltalas inte av tanken att köpa massa färgämnen och färga med då jag tycker att det är lite grand poängen att samla sina färgämnen själv till växtfärgning. Att plocka lökskal i mataffären räknas:) Jag vill inte heller använda några läskiga kemikalier som är omiljövänliga. Alun, vinsten och pottaska känns ok dock. Så om någon har något bra tips på något organiskt man kan plocka eller spara på får man gärna tipsa mig! :)